Way Out West, fredag + lördag

Tidens sätt att passera ingjuter i mig ett oroväckande lugn. Jag går omkring just nu med känslan av att ha oändligt mycket tid, en obeskrivligt främmande känsla. Hela våren och sommaren har jag både jobbat och pluggat på heltid och den där 200-procentiga beläggningen har inte gått mig obemärkt förbi. Också nu i höst kommer jag fortsätta i samma manér. Men nu, just nu, är det ett två veckor långt glapp mellan sommarkurser och höstkurser. Ett andrum mellan grunda andetag och sena kvällar uppkrupen vid skrivbordet.

När jag har jobbat färdigt om dagarna sitter de soliga kvällarna där och bara väntar på mig. Säger: du får göra precis vad du vill. Det är en sådan sjuk känsla. Men, jag njuter. Dessa två korta veckor då jag jobbar men inte pluggar känns mer som semester än vad hela den egentliga sommaren har gjort. Vädermässigt också.

Om vi spolar tillbaka bandet till Way Out West så ska ni få en glimt av fredagen och lördagen också. Vi rusar igenom resterande bilder i ett och samma inlägg; jag kan inte låta bli att känna att internetet snart är övermättat på Way Out West-rapporteringar, and I don’t want to bore you. Och som alltid längtar min rastlösa kropp efter att komma ikapp, skynda vidare. Way Out West var över för lite mer än en vecka sedan men det känns som en evighet redan passerat sedan dess.

Här kan ni läsa om torsdagen.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Jag bor hos min bror och Alice under Way Out West. De har köpt sig en drömmig lägenhet i Bagaregården, som känns vuxen och genomtänkt. Jag vaknar till ett välfyllt kylskåp och en lapp på köksbordet om att rota fritt i skåpen. Anna, Majsan, Julia och Erik däremot hyr en flummig lägenhet via Airbnb. Den ligger nära Slottsskogen och är fylld till bredden med stora, gröna växter och pilates-grejer. Efter frukost tar jag spårvagnen bort till dem och rullar runt på en stor boll under tiden de gör sig i ordning.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Vi springer på spelningar i brännande sol och varvar med picknick och öl i solen utanför området. Fler och fler sluter upp och vi lyssnar på musik genom staketet och utbyter festival-anekdoter med andra kompisgäng som passerar vårt lilla camp.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Kvällar går åt att mellanlanda i den flummiga lägenheten: äta sena hopkok till middagar, ladda telefonerna och dricka Gin&Tonic, innan vi ger oss ut på nattliga äventyr (mer eller mindre framgångsrika, mest mindre).

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Lördagen utlovar solsken så vi är inte helt beredda när det vänder. Ett försiktigt duggregn bli snart till hällregn och vi gömmer oss under mer eller mindre täta ponchos och kämpar tappert med att hålla stämningen uppe. Tillslut flyr vi dock till Sofies hostel som låg precis i närheten och i deras allrum torkar vi till och dricker mer vin innan kvällens spelningar.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Får en panikångestattack någonstans mellan rosévin och Patti Smith, men överlever det också. Tur man har fina personer kring sig som kan säga rätt saker, göra en lagom stor grej av det och vänta ut det tillsammans med en. Djupa andetag 1 2 3.

Way Out West, Karin Wåhlberg

Vi avslutar festivalen med att stå nästan längst fram på First Aid Kit. De spelar och regnet öser ned, utspätt med konfetti. Bilden på Maria nedan representerar dock ganska väl hur vi kände oss efteråt. Nedkylda och genomblöta blev fredagen inte så mycket längre än så, men jag väljer att se det som att vi förlade uteblivna nattliga äventyr till välspenderade dagar i solen.

Way Out West, Karin Wåhlberg

Vi blev ett sådant bra litet gäng som hängde. Ville äta ungefär samtidigt, gå på toa ungefär samtidigt, se samma spelningar och hålla samma tider. Så himla skönt, för många spretiga viljor kan verkligen göra det så himla krångligt. Way Out West, du var rolig, intensiv, svettig, regnblöt, skrattig, bubblig och bultande och innehöll hela känslospektrat från A till Ö. Vi ses igen nästa år.

Och, dessutom, så himla kul med alla er som kom fram och hälsade. Blir varm i hjärtat av det. Extra tack till du bloggläsare med kompisar som pekade en vilsen mig till rätt hållplats vid Järntorget någon gång mitt i lördagsnatten, hehe. Jag hann med bussen! <3

Translation:

The last two days of the Way Out West festival in Gothenburg.

Bjärka: gömmor på vinden och sommarregn

Innan vi rusar vidare med mer Way Out West tänkte jag att vi skulle komma ikapp lite bara, med de allra sista bilderna från senaste Bjärka-besöket. Känns ju som en evighet sen men det är kanske ok ändå. Känns som att jag fotar ungefär samma saker när jag är där, men kollar man i arkivet så är det ändå lite olika…vinklar, även om det är mycket Blå Salen, läsa i biblioteket, frukost på terrassen och spela spel. Hehe.

De sista infångade stunderna från senaste Bjärka-visiten består i alla fall av utforskande av vindsateljén, pastelljusa slottsrum och bad i sommarregn.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Sen åkte vi hem och jag tror jag följde upp med att jobba fyra nätter i sträck. Puh, glad att jag är klar med det nu.

Translation:

The last few pictures from our last Bjärka visit: exploring the attic studio, pastel castle bedrooms, and swimming in the lake in the rain.

Way Out West, torsdag

Radioskugga vilar över Slottsskogen. Genom knagglig sms-kontakt och halv-levererade Facebook-konversationer hittar vi varandra. Äter churros i gräset, dricker öl i solen. Susanne Sundfør ropar: to anyone who’s heartbroken! Det vet jag inte om vi är. Vi är nog rätt okej. Men hon sjunger så att stjärnhimlen exploderar och vi skulle lika gärna kunna vara det. Blir det.

Vi glider mellan spelningarna tills våra ryggar och ben får oss att känna oss gamla av allt stående. Åker hem och lagar pasta-middag klockan 23 i en lägenhet vid Tredje Lång, blandar G&T och funderar på om natten kräver varmare kläder eller ej. Vi åker till Stora Teatern, till något (rätt så) oklara festligheter. Men vi har röda band om handleden och får då gratis dricka bakom DJ-båset, så det hela gör sig rätt bra ändå.

Till fotoautomaten är det ingen kö och vi fyrar av fyra remsor på raken. Fler trillar in och vi hej:ar och kramar ikapp en sommar isär. Vi hänger runt tills sista spårvagnen ska gå, sen går jag barbent till hållplatsen och åker hem till en varm, bäddad säng i Bagaregården. Och det, ungefär, är Way Out Wests första dag.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Translation:

The first day of the Way Out West festival in Gothenburg. 

Hemma

Har varit borta från Stockholm så länge att jag hann glömma portkoden hem, men nu är jag i alla fall tillbaka. I min säng på mitt rum i min stad på mitt jobb, med bekanta trottoarer under fötterna, Anna tvärs över köksbordet och höstigare vindar i luften. Tillbaka i vardagligheten. Och det känns ändå rätt bra. På väg hem idag köpte jag blommor vid Mariatorget; jag känner mig alltid så himla livsnjutig när jag gör det. Nu ska det bara packas upp städas bäddas diskas och tusen andra saker innan resten av hemmet också är till fullo livsnjutigt.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Efter att jag skrivit förra inlägget påbörjade jag en lista över bra saker – kände att jag behövde väga upp för den negativa tonen. Såhär löd listan:

+ Att sitta i solen och läsa

+ Flåset efter en löprunda då en känt sig stark

+ Att hitta kantareller i skogen och äta toast med svampstuvning

+ Gå på utebio och dricka varm choklad ur medhavd termos

+ Färdiga inlämningar

+ Way Out West-pepp från topp till tå

+ Barn som springer runt och leker i trädgården med outtömlig energi och blandar franska, svenska och engelska när de pratar med varandra

+ Hemgjord svartvinbärssylt

+ Salta havsstänk mot sommarbrun hud ute på öppet vatten

+ Surt godis

+ Nya, kritvita Filippa K-pikéer

+ Att inte kunna lägga ifrån sig en bok eftersom den är så bra

+ Plocka äpplen från träd i trädgården och äta direkt

+ Att skype:a med sin 6 månader gamla livsglada, gurglande, skrattande systerdotter

+ Nybakt surdegsbröd

+ Köra bil själv längs landsvägar, spela musik på högsta volym och sjunga med

+ Ligga på en solvarm klippa och spela spel

+ Föräldrar

+ Planera inför ens bästa väns bröllop (och slås av hur stort det känns att jag ska få stå där framme med dem och bevittna detta oerhörda från precis intill)

+ Fotografera (hemlisar) OCH BLI NÖJD?! Kommer inte ihåg sist jag verkligen kände mig nöjd med något jag fotade så det känns så himla stort

+ Lappar på köksbordet när en vaknar på morgonen

… och nu såhär när helgen har gått kan läggas till en oändlig dos konsert-musik-festival-vänner-gbg-pepp rent allmänt, men mer om detta i kommande inlägg.

Och: TACK FÖR ATT NI ÄR SÅ FINA. Alla ni som läser, kommenterar och peppar – ni är mina bästa lagkompisar hörrni, vet ni det? Heja oss. Nu tar vi oss an den här hösten också.

Vad står på eran bra grejer-lista?

Translation:

I’m back home after weeks away, I even managed to forget the code to my building?! It feels good being back to the everyday life, however, and back at work and what not. I’m celebrating by filling our flat with flowers. Also, because my last post was a bit negative, here’s a list of good things.