Vad jobbar jag med egentligen?

Frågan om vad jag jobbar med dök upp i samband med att jag efterfrågade förslag och inspiration gällande vad ni vill läsa om. Det är en rätt befogad fråga, ändå. Till och med mina föräldrar verkar ibland ha en högst luddig uppfattning om vad det är jag gör om dagarna. Och eftersom jag själv tycker det är intressant att läsa om vad andra ägnar sig åt – det där som mest nämns i förbifarten men ju utgör så stor del av vardagen – så kommer här en mastig & utförlig utläggning om saken:

Vad och var?

Jag jobbar på en service design-byrå i Stockholm som heter Daytona – en tjänsteutvecklingsbyrå, om man vill direktöversätta, men begreppet service design används överlag också på svenska. Min officiella titel är interaktionsdesigner, men i vissa projekt går jag in som service designer. De två rollerna är ganska lika varandra, interaktionsdesignern är mer nischad mot att också rita ut strukturen på lösningarna och digital arkitektur. Daytona har varit väldigt nischade mot digitala tjänster tidigare, men tar in fler och fler “kanaloberoende” uppdrag, vilket känns superspännande.

Interaktionsdesigners kan ha olika bakgrunder. Många kommer från en kognitionsvetenskaplig utbildning, med inriktning mot interaktionsdesign. Vissa kommer mer från en kommunikations- och ux-orienterad bakgrund (ux = user experience), som jag, som läst Interaktiv kommunikation som huvudsaklig kvalificerande utbildning. Men det är ganska brett och varierande. Vissa som jobbar på Daytona har läst på Konstfack och andra har gått tekniska civilingenjörsutbildningar, andra är självlärda och har jobbat sig fram. På min arbetsplats finns allt från gränssnittsutvecklare och visuella designers till strateger och projektledare.

Här kan du läsa mer om interaktionsdesign.

Vad är service design?

Service design är ju vad det heter (design av services), men kan kort sägas handla om att designa processer. Allt ifrån processen för hur man anmäler föräldraledighet till Försäkringskassan till hur processen för biljetthantering blir så smidig och effektiv som möjligt när man reser kollektivt, med allt ifrån att köpa biljett, ladda på kort, läsa av det på bussen, hålla koll på saldo och så vidare. För att sätta det i ett sammanhang skulle jag säga att service design delar många egenskaper med produktutveckling, men handlar mer om flöden än om saker.

Mycket av service design handlar om insiktsarbete, användartester, research och både kvalitativa och kvantitativa studier, för att se till att det man tar fram faktiskt är något som folk vill ha, behöver och kan använda. Det handlar exempelvis inte om att bara göra en ny skylt för att folk ska hitta bättre på museet, utan börjar med research kring hur man beter sig på ett museum, hur man tänker, vad man förväntar sig, begränsningar i utställningen osv. för att avgöra om en skylt över huvud taget är den bästa lösningen i just det här fallet. Ser man de skyltar som redan finns? Vad drar till sig uppmärksamheten när man kommer in? Hur skiljer sig dessa grejer åt mellan exempelvis en barnfamilj och en ung vuxen som går dit ensam?

Utformandet av lösningen bygger sedan på insikter kring de som ska använda det man designar. Kanske finns det fem olika temaspår att följa, och så blir det bara rörigt med skyltar och pilar i alla möjliga riktningar? Kanske ska man ha en interaktiv karta som känner av vart man befinner sig, eller markeringar på golvet? Kanske blir svaret att själva utställningen rent rumsligt bör byggas upp så att inga skyltar eller vägvisare behövs, eftersom besökaren tycker de stör upplevelsen.

Inom service design jobbar man mycket med snabba iterationer och prototyper. Tidigt i konceptarbetet gör vi ut idéer som skisser eller klickbara prototyper och testar med riktiga användare för att se hur lösningen håller i praktiken, och sedan itererar man flera varv för att se till att det uppfyller alla krav och behov, både från den som är avsändare och den som ska använda lösningen.

Som ni kanske hör används begreppet design inom service design inte bara för att beskriva visuell design. Snarare brukar man prata om “design thinking”. Tycker att Robert Bau sätter fingret på det rätt bra:

Design Thinking är en filosofi, ett angreppssätt samt en uppsättning metoder och verktyg för att jobba användarcentrerat igenom hela innovationsprocessen – något man inte gör så ofta i innovationsprocesser. Man lägger fokus på att observera riktiga människor i riktiga miljöer för att kartlägga vad som funkar och inte funkar med en specifik upplevelse. Man lägger också fokus på visualisering och prototyping för att kunna snabbt testa idéer och koncept med användarna.

Se en 3-minutersfilm som förklarar service design här.

P1100331

Vad innebär min roll som interaktionsdesigner?

Det varierar och beror på vilken typ av projekt det rör sig om, liksom vilka andra kompetenser man har med sig i teamet för just det projektet. Vi jobbar alltid i team och i allt som har med research, workshops och konceptutveckling att göra jobbar man mycket tillsammans. Sen har man kanske mer skilda uppgifter mot slutet, när lösningen ska färdigställas och alla går in på sin spetskompetens.

Rollen är i alla fall rätt bred. Den inkluderar att göra research och användarintervjuer, hålla i workshops (ofta både med byråns kund och med kundens användare) konceptutveckling och framtagande av prototyper, genomförandet av användartester och sen inför att en tjänst ska realiseras är man troligtvis den som sitter och gör ut ritningen, arkitekturen och strukturen för alla olika användarscenarios. Helhet och detaljer, logik och struktur.

Sedan kanske man inte gör alla ovan nämnda bitar i varje projekt. Vissa landar inte ens i en digital lösning, så då sitter man ju inte och ritar wireframes. Ibland är leveransen ett insiktsarbete, då paketerar man kanske snarare rekommendationer och problemformuleringar, illustrerar vilka områden som behöver arbetas med i kommande steg.

Hur ser en vanlig dag ut?

Ska försöka hålla mig borta från klyschan att ingen dag är den andra lik, för helt sant är det ju inte, även om man hela tiden jobbar med olika projekt eller olika faser, och på så sätt gör man ju inte samma saker varje tisdag direkt. Jag brukar trilla in på kontoret runt klockan åtta. Vid åtta hämtas dessutom varje morgon nybakat bröd från Riddarbageriet som ligger nästan granne med oss. Så lagom till att en hunnit installera sig, kollat av mailen och gått igenom kalendern är frukosten framdukad och kaffet står och puttrar. En rejäl frukost är ett ganska enkelt sätt för ett företag att ge sina anställda så kallad *guldkant*, måste jag säga. Fler borde verkligen göra’t.

Vi har som policy att man börjar senast nio, och det är väl ungefär då de flesta kommer in. Själv älskar jag att komma till kontoret när det fortfarande är lite lugnt och sömnigt, plus att jag känner mig härligt effektiv när jag lyckats åstadkomma saker innan klockan knappt hunnit bli något alls.

Karin Wåhlberg

Vad som händer resten av dagen beror helt på vad en jobbar med för projekt för tillfället. Dagarna består av allt ifrån interna möten, planering för olika typer av workshops, förberedelser för intervjuer (eller faktiska genomförandet av intervjuer och workshops), möten på plats hos kund, interna arbetsmöten, avstämningar och produktion av allt från prototyper och wireframes till keynotes eller samtalsguider för “användarinteraktioner”, som det så fint brukar kallas. Och en massa annat. Svara på mail och boka i kalendern och fylla på kaffekoppen och gräva i godisskåpet.

Runt 12 brukar de flesta ta lunch, allt ifrån en halvtimme till en timme, det är ju lite vad man har tid med och påverkar ju lite hur lång dagen blir. Ibland har man lunchmöte och då får man lunch av byrån.

Och en ovanlig dag då?

Inkluderar denna punkt främst eftersom de flesta bilderna i det här inlägget ändå är tagna på “ovanliga” dagar, det blir ju lätt så. Det fina med byråliv är att det finns förhållandevis många ovanliga dagar. Aja, tydligen fotar jag mest när vi gör lite mer spexiga saker och bara med telefonen (bilderna där jag är med är tagna av kollegor).

På de flesta av bilderna i inlägget har vi kickoff för 2016 (det var förra veckan), vilket innebar extra lyxig frukost med alla kollegor och sedan en dag av att prototypa superhjälte-tjänster. Bra för det kreativa sinnet, bra för att tänka nytt och för att vara mer kreativ i sitt prototypande än att bara göra wireframes och klickbara grejer på skärm, och framförallt så sjukt himla kul. Vi klippte, klistrade, byggde med lego, kopplade upp den fysiska världen till den digitala och spelade in kortfilm för att utvärdera och förklara våra fiktiva tjänster. Så alla bilder i det här inlägget där folk är utklädda/äter godis och klipper i färgglada papper är sannolikt från den dagens prototypverkstad.

På semmeldagen åt vi semlor. En annan fredag i början av året ägnade vi eftermiddagen åt att idéa och pitcha in och sedan rösta om vart vi skulle åka på byråresa (i slutändan blev det södra Frankrike, så himla kul! vi åker i slutet av april). Ibland har vi byråluncher, då får man som ni kanske förstår lunch av byrån och så är det några som berättar om/presenterar ett projekt de gjort eller om en konferens de varit på, för att inspirera och kompetensdela.

Men nu ska jag inte ta i från tårna. De flesta dagarna går ändå åt möten, producerande av grejjor, workshops, konceptarbete och huvudkliande över kluriga uppdrag, som på vilket ställe som helst. Men vi har rätt roligt under tiden.

Vad gjorde jag innan?

Som ni kanske minns är jag ju rätt ny på Daytona; började i november förra året, så har bara varit på just den här arbetsplatsen i några månader. Innan det drev jag ju eget tillsammans med tre andra i ca ~2,5 år; en digital affärsutvecklingsbyrå till hälften och egna startup-projekt till resten. Angränsande saker med lite andra namn på det man gör, kort och gott, det var ju interaktionsdesign-jobb där också + tusen andra saker som kommer med att driva eget. Företaget lever vidare utan mig nu, lite vemodigt på sitt sätt, men jag kände att jag var sugen på nya utmaningar och på att dagarna skulle se lite annorlunda ut, och har faktiskt inte ångrat mig en enda gång. Än, i alla fall :) Var sak har sin tid etc.

_MG_7750

Nu tänker jag att ni fått en ganska bra bild av vad jag sysslar med. Alternativt har bilderna fått er att tro att det är en total lekstuga. Nåväl.

Undrar ni något mer så fråga på i kommentarerna så ska jag försöka svara på det!

Vårpaletten

Också jag har fallit offer för vårkrypet i kroppen. Jag snubblade på mållinjen här precis innan mars – det var ju det där med poänglösheten i att börja hoppas och längta för tidigt. Men det är som att med varje visslande fågelkvitter och över kontorsväggen dansande solkatt så smälter beslutsamheten bort. Jag är så himla redo för varmare vindar, kritvita sneakers och grå trottoarer nu. Så här kommer ett inlägg klätt i bästa vårpalett:

DSC_0509

Jag var hemma i Norrköping förra helgen för att i efterskott fira min födelsedag med familjen, och fick av morfar bland annat ett mycket generöst presentkort på blommor. Det var ju mer rimligt än att jag skulle frakta ett arrangemang med mig hem på tåget. Så, igår lyxade jag till det med en orimligt dyr bukett i vitt och mjukt orange innehållandes nästan alla mina favoritblommor: anemoner, ranunkler och svajjande franska tulpaner. Plus en annan kvistig, ljust rosa blomma som jag ej minns namnet på, för att buketten skulle bli lite fylligare. Det är bara pionerna som fattas för att alla mina favoriter ska vara representerade, men det är ju inte riktigt säsong för det än.

Spretigt vilt men enkelt och elegant, den bästa sortens blomsterarrangemang.

DSC_0512

Bakom blomstern hänger en annan skatt, som kom med posten här om veckan. En print målad av Amanda Åkerman, med The Maritime Hotel som motiv. Att fylla ramarna i mitt rum har tagit mycket beslutsångest, men jag blev i alla fall så oerhört nöjd med denna. Postern är tryckt på tjockt, matt papper och är blyertssignerad längst ned i högra hörnet, och hänger nu så fint över min byrå i mörkt trä.

DSC_0522

Svårfotograferad pga ljus och reflektioner, men jag tror ni fattar grejen.

Andra nyheter i mitt rum är dessa intensivt mönstrade kuddfodral från Marimekko. Det har tagit mig lång tid att komma tillrätta med de där sista detaljerna i mitt rum sedan flytten, men det känns också bra att vi för en gångs skull också har ett boendearrangemang som tillåter att man bor in sig sakta men säkert.

Det blev i alla fall ett prickigt fodral i svartvitt och ett ojämnt finrandigt i orange och rosa.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Jag har också en ny tröja i ekologisk bomull med klarblå ränder och en rosa krage som för tankarna till bubbelgum, från & Other Stories. Också en handkräm som doftar nyvädrat och friskt, från samma ställe.

Karin Wåhlberg

Jag är i detta nu iförd just denna, och håller på att göra mig redo för att inviga den tillsammans med mina solglasögon för första gången i år, med en lördagsouting till Skeppsholmen. Ska försöka att inte klä mig alldeles för kallt i ren iver.

Karin Wåhlberg

Robyn & Livet självt

Något pretentiös inläggstitel, men Livet självt råkar vara namnet på den utställning som öppnade på Moderna museet förra helgen. Ett par dagar dessförinnan hölls det därför vernissage, vilken jag var inbjuden till i egenskap av museimedlem (topp 5 investeringar det medlemskapet, för övrigt).

Så, efter jobbet tog jag min kollega, även hon bärare av namnet Karin, under armen och så promenerade vi till Östermalmstorg för att äta sushimiddag på det ställe som också 75% av våra take away-luncher hämtats från de senaste veckorna. Varför variera när man kan maximera?

Karin Wåhlberg Moderna Museet-2

Mätta och belåtna pälsade vi därefter på oss igen och begav oss ut i kylan. Vid den här tiden förra veckan var Stockholm fortfarande till ytan klädd i stelfruset vitt, och staden kändes sådär vintrigt blänkande när vi på väg till Moderna ute på Skeppsholmen passerade först Nybrokajen och sedan Blasieholmen, båda dränkta i lyktstolpssken.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-5

I väntan på vernissagevin (vi, så att säga, lyckades hänga på låset) bläddrade vi igenom samtliga posters inne i museibutiken och upptäckte att Robyn var på plats för att DJ:a. Detta måste ju anses vara en bättre sortens torsdagsöverraskning, visst?

Karin Wåhlberg Moderna Museet-6

Med varsitt glas vin i blodomloppet strosade vi sen in i själva utställningslokalen. Där inne fanns en salig blanding verk från olika konstnärer: stort och smått, statiskt och rörligt, analogt och digitalt.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-7
Karin Wåhlberg Moderna Museet-9

Vi testade exempelvis att bli instängda i ett sterilt (och något obehagligt) rum där man var tvungen att stå still i en minut för att dörrarna skulle öppnas. Och så fanns det en overhead-installation som jag fick kämpa länge med att lyckas fånga på bild när den var tänd, då det var tillsynes helt oförutsägbart när eller hur den tändes och släcktes.

Här respektive konstverk ft. Den Andra Karin.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-12
Karin Wåhlberg Moderna Museet-13
Karin Wåhlberg Moderna Museet-15

När vi gått igenom hela utställningen och kom ut i foajén hade stämningen blivit en helt annan. Ingen av oss var riktigt beredda på att detta var en vernissage som skulle komma att innehålla ett hejdundrandes dansgolv. Till en början var det i princip bara ett enda medelålders par som ockuperade området framför DJ-båset, omgivna av en något mer statisk publik, men deltagandet ökade på rätt bra under kvällen.

Jag låter denna gif sammanfatta den strålande stämningen: Robyn som äger DJ-båset, säkerhetsvakten med *stenkoll* och mannen i hatt och randigt som tar sig an sin andra, svettiga timme av flashiga dansmoves.

Vi själva höll oss mest vid sidlinjerna och konstaterade att vi har en gemensam egenskap i form av bristande koordination och, ej nödvändigtvis relaterat, valde att sippa på vårt bubbel framför att snurra på dansgolvet just denna kväll. Vi var liksom för upptagna med att prata mycket och fort om starka åsikter och allt vi inte hunnit upptäcka om varandra.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-16

Det här är ett sånt himla geni till person ska ni veta. Vi skrattar ihop minst fem gånger om dagen på kontoret och det känns så himla fint att jag får hålla på o lära känna henne bara sådär.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-19

En strålande himla torsdagskväll.

 

En halv-vanlig onsdag (närmare bestämt förra)

Vanligtvis ringer min väckarklocka vid sju och så är jag på kontoret klockan åtta. Sådana väldigt vanliga dagar äter jag frukost på jobbet strax efter att jag kommit dit, men idag ska jag inleda dagen med att hålla en workshop på plats hos kund, så det blir till att skrapa fram något en aning mindre lyxigt ur kylen hemma. Både jag och Anna (som jag bor med) får frukost på jobbet till vardags, så det är rätt skralt vad gäller utbudet på detta i vår kyl under veckorna.

Karin Wåhlberg
 Van vid att vara på jobbet en timme innan workshopen är planerad att dra igång går jag förstås upp alldeles för tidigt. Ttillbringar därför de sista femton minuterna innan det är rimligt att bege sig med att sitta på mattan på mitt sovrumsgolv och dricka kaffe långsamt, långsamt. Rätt ok start på dagen ändå, den där absoluta motsatsen till stress.Så tar jag tunnelbanan till Karlaplan och promenerar längs med Valhallavägen i rask takt med Beyoncé i öronen.

Karin Wåhlberg

Ville inte lyssna på något annat än Beyoncé förra veckan, det liksom satte sig i blodomloppet efter att jag köpt biljett till hennes konsert i sommar. Med:

This rock, flawless
My rock, flawless
I woke up like this
I woke up like this
We flawless, ladies tell ’em

i öronen och solen i ögonen var det svårt att vara på dåligt humör.

Karin Wåhlberg

8.45 är jag framme här, en av cirka miljoner gånger förra veckan, kändes det som. Hektiskt men peppigt!

Karin Wåhlberg

Strax efter klockan 11 är vi klara och alla inblandade nöjda. Jag och min kollega promenerar åter mot kontoret, men FÖRST, stopp på livets lunchställe om man jobbar runt Östermalm: Yume.

Det började med att en annan kollega tipsade mig i början av veckan. Sedan spred det sig genom kontoret och mot slutet av veckan hade säkert ett dussin personer köpt lunch därifrån. ALLTSÅ DEN HÄR SUSHILUNCHEN, KAN EJ HANTERA, SÅ GOD. Har eventuellt något som liknar en besatthet med chilimajo också.

Karin Wåhlberg

 

Ps. såhär solig var promenaden tillbaka till kontoret (det börjar rycka i vårnerverna nu):

Karin Wåhlberg

Efter lunch är det åter till jobbandet, såsom att sammanställa morgonens workshop och fortsätta förbereda de två som är kvar att hålla innan veckan är slut.

Karin Wåhlberg

Jag har två olika projekt för samma kund som båda är i liknande uppstartsfas samtidigt, vilket gör lite gegga av min hjärna, så trots att jag minutplanerat i min Google-kalender måste jag också rita upp resten av veckan på papper för att få ordning på vad som ska göras i vilket projekt. Roligt men rörigt. Rörigt men roligt.

Karin Wåhlberg

Resten av dagen jobbar jag med förberedelser för de två projekten växelvis. Det blir en lång dag, som spiller över in på halv sju-tiden.

Karin Wåhlberg

Men samma kväll har ett annat projekt workshop med en massa kids på kontoret, så det är en pizzabuffé inbeställd. Mot bättre vetande (eftersom Anna står hemma och lagar lasagne) kan jag inte låta bli att smaka av överflödet. Bara lite. Magen kurrar ju faktiskt.

Karin Wåhlberg

Trött-hej från kontoret (det är på gott och ont en sätter sig i soffan och jobbar; ibland det enda rätta, ibland halvbra för energidepåerna).

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

När jag väl kommer hem är lasagnen i full gång. Anna rostar hela paprikor i ugnen, för att göra egen paprikapuré med ricotta i av. Portobellosvampen är på stekning, tomaterna på slice:ning, rödvinet upphällt och så slutar det med en världsgod lasagne innehållandes fyra olika sorters ost (som dock tog väldigt lång tid att få klar, så pizzan visade sig vara ett bra mellis-beslut). Mmmmmm.

Så sitter vi och pratar om livet dagen allt möjligt och så var det inte så mycket mer med den onsdagen.

Torsdag, ny dag nya tag. En annan historia för en annan gång. Dags att få klart det där inlägget som faktiskt förklarar vad det är jag jobbar med snart tror jag, så ett inlägg som det här får sig lite mer av en kontext…