Tokyo, brunch och sjukdagar

Den senaste veckan har varit så himla märklig, eftersom jag ägnat måndag tisdag onsdag åt att ligga hemma sjuk. Alltså på riktigt, uttagna sjukdagar och allt – en helt annan verklighet än mina klassiker: “ta värktablett och gå till jobbet ändå” och “jobba från sängen med feber” (rekommenderar ej).

Har mest sovit i skift mellan ipren-påfyllningarna, men också: hunnit ha dåligt samvete över att inte vara på jobbet, stressat över saker jag kommer efter med, kollat på senaste säsongen av Girls, tänkt på obesvarade mail och meddelanden och sen ändå inte orkat svara på dem, lyssnat klart på Harry Potter på ljudbok (igen), inte lämnat lägenheten på tre dygn, tappat tidsuppfattningen samt haft ganska så väldigt tråkigt.

Visst är det inte bra att gå till jobbet ändå, om man är krasslig, men ibland tycker jag nästan att man känner sig ännu sjukare (och så avskärmad från verkligheten) när man ligger hemma sådär? Har dessutom lyckats missa ett styck födelsedagmiddag, Spoken Word på Dramaten och Monki-event denna vecka. RASTLÖSHETEN STICKER I KROPPEN.

Men, någon nytta har det nog gjort, för idag har jag i all enkelhet känt mig så himla energisk och carpe:ig.

Processed with VSCOcam with e3 preset

Innan jag blev sjuk, eller snarare: medan jag fortfarande bara var halvsjuk, i helgen, hann jag dock med en del långt roligare saker!

Jag har till exempel bokat en resa till Tokyo i höst – vi åker i mitten på Oktober och blir kvar i nästan två veckor! Blir ju inte precis mindre taggad av att se Sandras drömmiga Tokyo-bilder, typ denna, aaaah, eller Girls-avsnitten som utspelar sig där.

sandrabeijer

Så mycket reslängtan i min lille kropp just nu.

Och i söndags tog jag mig ur sängen för att fira Julias födelsedag med brunch på Herr Julius, tillsammans med Anna och båda Juliorna.

Processed with VSCOcam with e3 preset
Processed with VSCOcam with e3 preset
Processed with VSCOcam with e3 preset
Processed with VSCOcam with e3 preset
Processed with VSCOcam with e3 preset
Processed with VSCOcam with e3 preset
Processed with VSCOcam with e2 preset

Det är något magiskt med innergårdar som fått tak på det här viset. Takhöjden, ljuset och känslan av ute fast inne. Brunchen blev någon slags fyra-rätters med avslutning vid dessertbuffén, som sig bör.

Idag har jag varit tillbaka på jobbet, dock ej på kontoret, utan har varit hos kund hela dagen. Mellan det och att det ju är kortvecka känner jag mig lite bortkopplad från vardagen fortfarande. Missade både påskfika, påskägg och normalt kollege-häng på kontoret, men nåväl. Har som nämnt känt mig så himla energisk av att vara *ute i verkligheten* igen. Vandrade längs Valhallavägen med solen i ögonen imorse och kände mig allmänt GLAD.

Lagom till lunch skulle mina kollegor tillbaka till kontoret för möten medan jag skulle vara kvar hos kunden under eftermiddagen, så jag åt lyxlunch med mig själv till sällskap på Broms. Satt i baren och åt en Soft Tuna Taco, scrollade Instagram, svarade på mail, drack en cappuccino och hade det allmänt gött med solen i nacken.

Processed with VSCO with e1 preset

För övrigt är mat i bröd ett av mina bästa matkoncept. Börjar inse att jag har väldigt mycket tacos i min kost? Hehe. De brukar innehålla ungefär guacamole, mangosalsa med massa lime och koriander och chiliaioli och sedan antingen ingefära-marinerad halloumi och paprika eller pankopanerad torsk, snabbt sammanfattat. Som sagt: varför variera ett vinnande koncept när man kan maximera.

Nu sitter jag på ett tåg som (förhoppningsvis) strax rullar in i Norrköping. Vi är fem minuter utanför stan men står still pga växelfel. Det lär bli en del påskjobb för att komma ikapp livet, tyvärr, men överlag ser jag fram emot en lugn helg med (förhoppningsvis) lite vårsol och en massa familjehäng.

Glad påsk på er!

✂︎ klipp klipp

Igår kompade jag ut en sväng på förmiddagen för att gå och klippa mig. Det blev ju inte alls så kort som jag tänkt mig när jag klippte mig sist, plus att håret växer megafort, så ett till frisörbesök har funnits på agendan ett tag.

Karin Wåhlberg

Efter diverse tips och lovord från bekanta föll valet på Noir Stockholm. Jag bokade tid hos Seppi, utifrån någon slags ogrundad men obeveklig magkänsla. Ett av mina bästa (trots blint fattat) hårrelaterade beslut någonsin!

Satt först nervig i väntrummet och hällde darrhänt i mig kaffe (som inte direkt hjälpte). Kan inte riktigt förklara varför jag blir så orimligt nervös av att gå till frisören, det känns lite som jag tänker mig att vissa kanske känner inför ett tandläkarbesök? Antagligen för att jag stött på så många frisörer genom åren som verkligen verkligen inte kan klippa lockigt hår. De plattar och borstar och förstår inte alls. Men. Inte denna gång. Har aldrig någonsin känt mig så trygg hos en frisör tidigare.

Den här bilden fick agera inspiration.

Karin Wåhlberg

Lite klipp klipp klipp och vips var lockarna halverade och lite till.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Ta-daa.

Maktlöst känns det, men vad är naturligare när man är maktlös än att skrika?

Bodil Malmsten

(- Bodil Malmsten)

Livet är skört. Tanken attackerar om och om igen, när sjukhusbesök och begravningar avlöser varandra runtomkring mig. Jag sträcker mig men mina armar räcker inte till. Duger inte till att lösa, laga, bota, förändra. Lyckas inte avlasta alla mina vänners sorger. Någon får en diagnos med obotliga besked alldeles för tidigt i livet. Någon går på andra begravningen inom loppet av två år. Någon måste se också sin andra förälder i sjukhussängen. Någon tvingas begrava den hon ville dela livet med en grå jävla måndag i mars och allt jag har att komma med är ord som inte räcker till.

Vi är inte mer än tjugofem år in, ändå känns livet så himla brant ibland.

.

Du säger att du inte förstår hur det någonsin ska kunna bli vardag igen.

Jag letar efter ord som inte strör salt i såren, som inte lovar för mycket, som inte söker läka för snabbt. Vår samlade empiriska erfarenhet talar emot all tröst. Jag vet. Jag vet jag vet jag vet. För mycket om vägen bakåt för att lita på vägen framåt. Men vi kommer vandra den ihop. Om jag bara vet en enda sak, så det.

Och du är en överlevare.

“Det kommer inte alltid vara ett öppet sår,
även om ärret dröjer sig kvar.”

Tänk på allt du redan överlevt.

(Orättvisan.)


Rubrikscitat ur “Maken” av Gun-Britt Sundström.

Solgula väggar och isig luft

Den här helgen tror jag att solen, vårtecknen och utomhus i största allmänhet reklamerade säsongsutvecklingen (som så ofta, i början av mars) och tog en sväng åter till hösten. En känsla av konstant duggregn och en dunkel dimma har omslutit Stockholm de senaste dagarna, ni vet, sådana där dagar då det inte ens blir ljust. Världen verkar glömma att vakna om morgonen och slumrar grått vidare när en annan motvilligt kliver upp och ger sig ut i eländet.

MEN. Förra helgen visslade fåglarna på vårkänslor. Jag plockade fram mina solglasögon och mötte upp Fredrick för att promenera ut till Skeppsholmen. Luften andades fortfarande is, men vad gör väl det när livet är solgult och någon verkar ha dragit upp brightness & contrast på hela alltet?

Målet var Moderna och ArkDes. Jag ville se Ung svensk form 2016-utställningen, och sedan ville Fredrick se den nya Moderna-utställningen också (Livet självt, som jag skrivit om tidigare), så vi slog två flugor i en smäll plus ägnade orimliga mängder tid åt att förstrött bläddra igenom hela utbudet av posters i butiken, dock utan att köpa något.

Ung svensk form var liten och sedd på ungefär en kvart, men det lilla som fanns var fint och gjorde en glad.

Inne på Livet självt var vi givetvis tvungna att gå in i det sterila rummet där man måste vara helt stilla i minst trettio sekunder för att bli utsläppt. Älskar sådana där knäppa, spännande grejer.

Såhär såg jag ut förresten.

Den där nya randiga tröjan med bubbelgumsrosa krage från & Other Stories, mina skönaste blåjeans, från Monki (modellen Kimono), och blanka gubbskor med brett spänne över, också de från & Other Stories (den butiken är en av mina laster här i livet). *Wish I was sponsrad* men nä…

Solen var fullkomligt bländande när vi promenerade tillbaka in mot stan.

Solglasögonen kommer också från & Other Stories, fast för länge sedan, och väskan är också den en gammal goding från Monki – det här med variation har aldrig varit min grej. Men fluffjackan kommer i alla fall från Cheap Monday. Changing it up!!!! etc

Funderar på att klippa mig ännu mer. Ville ju egentligen redan när jag klippte mig sist att håret skulle sluta precis ovanför axlarna. Blev längre än jag tänkt mig och växer ju dessutom som ogräs. Har suttit med fingret på bokningsknappen flera gånger men sedan hejdat mig. Vad tror ni? ✂︎

Fredrick kommer från Trelleborg men är en typisk limited edition kinda thing och inget en bara kan skaffa hur som helst. Mkt snäll men ej till salu.

På väg hem köpte jag ett LASS med tulpaner för att fylla storvasen med. Sen ägnade jag mycket tid åt att spatsera runt i lägenheten och fotografera blommor i solljus. Kände mig som någon som precis upptäckt makrofunktionen på sin första kamera. Men man blir faktiskt väldigt glad av en sådan sysselsättning, så jag ångrar ingenting.

Resten av dagen bestod av städning + vårrulle-middag med Anna, Julia och Julia och slutligen en 25-minutersvisit på Häktet precis innan stängning. Inte det mest tidslyckade barbesöket kanske, men trevligt för det.

Tack och hej sollördag. Åter till den gråa nutidsverkligheten.