Hammars backar

De senaste somrarna har det blivit lite av en tradition att besöka Hammars backar. Det är ju så hejdlöst vackert där att en liksom inte kan se sig mätt på det hela. Vare sig det är för att sitta och äta ostbågar precis ovan där slätten störtar ned mot havet, i väntan på solnedgången, eller för att beskåda vindpinade vidder i halv storm, i ren Brontë-novell-anda. Det är magiskt oavsett. En plats värdig att agera litterär backdrop till vilken roman som helst.

Ungefär två veckor in på min semester bilade mamma och jag ned till Österlen för att bo på ett B&B i en Skånelänga, hänga på stranden, läsa böcker och äta god mat. Men mer om det senare, de här vyerna är liksom värda ett helt eget inlägg.

Karin Wåhlberg Österlen-76
Karin Wåhlberg Österlen-98

Fåren som obekymrat kommer bräkandes uppför stupet. Efterdyningarna av en dag på stranden: solvarm hud, solkräm, sand, salt i håret. Allting fullkomligt vindstilla. Kvällssolen som mjukt färgar allting i försiktiga nyanser av orange. Intensivt blått hav och en ensam liten segelbåt långt där nedanför.

Karin Wåhlberg Österlen-64
Karin Wåhlberg Österlen-89
Karin Wåhlberg Österlen-73
Karin Wåhlberg Österlen-79

Mamma & jag & kvällssolen <3

Karin Wåhlberg Österlen-67
Karin Wåhlberg Österlen-80
Karin Wåhlberg Österlen-102
Hammars backar Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg Österlen-104
Hammars backar Karin Wåhlberg

Hammars backar förra året
Hammars backar förförra året

Ivory Klinga

I början av sommaren investerade jag ett gäng slantar i en fin klocka. Har länge letat efter ~den perfekta~ men har haft svårt att komma fram till vad exakt det är jag vill ha. Så hittade jag denna: Ivory Klinga med gold mesh-band från Triwa, och bestämde mig genast. Jag tycker den är precis lagom stor och synlig, så att den liksom sticker ut till avskalade, monokroma utstyrslar, samtidigt som den känns ganska klassisk och enkel, och som något man inte tröttnar på i första taget.

Ivory Klinga Karin Wåhlberg

Sms:ade min kompis Linn och frågade om hennes pappa hade den i sin butik (Linn har sedan barnsben uppfostrat till klockhandlar-lojalitet hos sina vänner, så kändes inte rimligt att jag skulle köpa den någon annan stans än i hans lilla butik Klocktorget i Norrköping, hehe). Så beställde han i alla fall hem klockan till butiken åt mig lagom tills jag kom till stan helgen efter. Taget!

Ivory Klinga Karin Wåhlberg

Sedan dess har den suttit på min arm varenda dag, med undantag för vissa timmar tillbringade på stränder eller i havet. Känner mig redan bar utan den och har helt vant mig av med att kolla tiden på telefonen – vilket känns skönt och lite i sig som en god anledning att använda klocka.

I alla fall en bråkdels mindre skärmtitt per dag.

Ivory Klinga Karin Wåhlberg

Bonus, givetvis, för fint förpackat köp också.

Ivory Klinga Karin Wåhlberg Klocktorget

I skuggan under äppelträden

I skuggan under äppelträden samlas vi. En till antalet sakta men säkert växande skara. Vi fyller kaffekopparna och fikafaten och Lily äter jordgubbar och springer runt på gräset, kryper upp i mitt knä, hämtar böcker, plockar äppelkart. Denna lilla människa, att man kan älska så högt. I vagnen ligger en två veckors-liten en och sover: Alicia och Jakob har blivit föräldrar. Solen har intagit position högt på den klarblå himlen och skratten klingar i den lummiga trädgården. Vi är hemma hos min morbror och moster i Smedby. Syskon, kusiner, respektive, föräldrar, morfar. Sommarfika.

Karin Wåhlberg-10
Karin Wåhlberg-12
Karin Wåhlberg-15
Karin Wåhlberg-4
Karin Wåhlberg-5
Karin Wåhlberg-18
Karin Wåhlberg-20
Karin Wåhlberg-22
Karin Wåhlberg-23
Karin Wåhlberg-24
Karin Wåhlberg-28
Karin Wåhlberg-31
Karin Wåhlberg-33
Karin Wåhlberg-34
Karin Wåhlberg-38
Karin Wåhlberg-47

“Hej”

Karin Wåhlberg-54
Karin Wåhlberg-62

När hettan blir för påträngande byter vi om till badkläder och försvinner ned i det turkosblå poolvattnet. Snurrar runt runt tills Lily piper högt av förtjusning.

Vi pratar, ställer frågor, uppdaterar oss om varandras liv. Diskuterar det av sommaren som fortfarande ligger framför. Om ett par veckor kommer ytterligare en liten sällas till skaran, eller ja, i skrivande stund är det bara sex dagar tills min bror och Alice beräknas få sin lilla bebis. Syskonbarn, vilken vinstlott hörrni.

Karin Wåhlberg-66
Karin Wåhlberg-71
Karin Wåhlberg-78
Karin Wåhlberg-79
Karin Wåhlberg-80

Gyllenbrun hud, barfotafötter i gräs. En ny generation barn på ingång som väl blir nästa att plaska i poolen, klättra på lekstugetaket och upp i trädkojan, leka kurragömma i källaren.

Innan vi säger hejdå skickar Thina med mig sticklingar från sin översvallande rödklöver-planta (de står i mitt Stockholmsfönster nu och har fått massvis med rötter). Jag tar Jakobs och Alicias lilla i min famn och stirrar länge och fascinerat på hur outgrundligt smått allting är, tår fingrar fötter allt ja ni vet.

Det är så fint att jag får höra ihop med dessa personer.

Reality check

“Punktligt inför varje terminsskifte är existensångesten över mig. En vacker morgon står den vid sängen och väser: Vad gör vi med våra liv?”

Augusti anlände, och med det också den första arbetsdagen efter semestern. Jag har en lista över saker att dela med er, och jag tänker mig att sommaren inte är slut här inne än. Eller i Stockholm överlag, heller, för den delen. Men detta sedvanliga bladvändande som hör sensommaren till river alltid upp något i mig. Rastlöshet, förändringsvilja, handlingsförlamning. Ingen säger det mer precist än Gun-Britt Sundström (citatet ovan är från hennes Maken).

“Jag måste bli kär eller flytta utomlands,” utbrister jag plötsligt. Svartvitt, glasklart. Julia sitter på andra sidan bordet och vi delar på en ostbricka (och andra liknande snacks med hög vuxenpoäng) till tonerna av livejazz inne på Häktet. Känslorna liksom stegrar i bröstet, jag känner mig akut drabbad av ett trängande behov att byta ut min vardag. Flyktighetsgrad på känsla: okänd. Kanske går den över imorgon, kanske är den kronisk.

I slutändan blir det varken drop-in på tatueringsstudio eller dejt med en Hong Kong-baserad konsthandlare som bara är i stan tills på torsdag. I slutändan blir det bara det där andra hålet i höger öra som jag egentligen funderat på ganska länge, men bara inte kommit till skott med. Jaha.

“Vi tar en promenad och fångar lite Pokèmons,” avgör Julia.

.

Det är tisdag. Möter upp Julia och så tar vi varsitt hål i varsitt öra. Jag handlar sedan nagellack och snittblommor, åker hem och lagar curry-gryta och slår upp min bok. Vill göra något oansvarigt men gör istället matlådor. Börjar skriva på det här och vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att jag skrev detta inlägg för ett år sedan. Jävla klyscha.

(Jag säger: Raincheck. Han säger: Understand)

Det är tisdag och jag har motvilligt på mig byxor istället för bara ben, eftersom jag gjort bedömningen att vädret skulle vara opålitligt. Istället är jag något för varmt klädd och imorgon lär jag därför vara något för kallt klädd. Nåväl.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Byxor – Rodebjer, T-shirt – & Other Stories, Skor – Nike, Klocka – Triwa, Kappa – Carin Wester, Väska – Whyred

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

(Svårt att tro att jag varit färgglatt klädd nästan hela sommaren I know)

Ja alltså det här var ju inte alls vad jag tänkt skriva om. Hade tänkt skriva om min garderob :))) Och hade jag skrivit det här ↑ inlägget för två dagar sedan hade det varit svindlande frihetskänslor, semesternöjdhet, Stockholms-längt och en allmän känsla av förnöjsamhet. Näe hörrni, det går nog över den här gången också. Bäst att sova på saken.