Livstecken

Utkast efter utkast,
fragment som aldrig blir en helhet.

Längtan efter orden
(efter er).

Som en dans på lego
skrev jag på min ordtavla.
Men egentligen var det rätt elakt mot 2017.

2017
året där allt blev nytt, livet något annat (en del av det svårt).
Men det mesta oavsett, egentligen, helt självklart.

I slutändan:
2017, ett pågående äventyr,
för störst av allt är väl kärleken och
tillsammans
är ju allt det där legot något som går att bygga med.

.

Hur börjar man igen efter en lång tystnad? Det är alltid lika svårt, lika onaturligt.
Att pränta ned orden. Skriva. Dokumentera, publicera.

Börjar man igen? Hur?