204. Getting up is never easy

DSC_0054
DSC_0061
  
DSC_0072
DSC_0074

Någon fyller år idag men vill helst bara somna om. Hon ögnar hans stickade grå från andra sidan köksbordet. Insuper morgonkaffet och sveper hans doft med morgontrött blick. Kanske har den här dagen en chans, ändå.

Någon orkade inte mer igår kväll. Slängde böckerna i väggen och barrikaderade dörrn. På golvet ligger döda fjärilar och krossat glas. Parketten täcks av ett lager genomskinligt fördärv. Kanske kommer hon att städa undan det, kanske inte.

Någons dotter levde på svart kaffe, havregrynsgröt och klargröna äpplen i fem år. Sprang längre och längre var dag som gick. Hon vaknade en morgon och bestämde sig för att försöka överleva nu. Som om det inte vore precis det hon försökt göra, och gjort, varenda dag av sitt liv. Kanske blir det åtminstone enklare efter ett tag.

Någons älskade står otåligt utanför terminal fem på Arlanda. Det regnar när de tar farväl och han är orolig att hon ska tvättas bort ur hans sinnen alldeles för fort. Som om hon inte vore en permanent konstinstallation i hans inre. Kanske klarar de avståndet. Kanske gör de inte det.

Någon dricker vin för tidigt och förklarar sin kärlek för sent. Någon annan inhalerar för mycket fuktig novemberluft och går vilse på annars så familjära gator. Det är snart vinter och solen, liksom stadens alla invånare, verkar ha gett upp på livet. Kanske blir det ljust igen på söndag. Eller nästa vecka. Eller i alla fall i vår. Ingen kan säga säkert.

Någon tappar förtroendet på tåg tvåhundraåttioett men återfinner det några veckor senare i en främmande stad. Någon annan säger sig inte orka mer nu, men sveper upp den andre i sin famn likväl. Om och om igen. Kanske kommer de en dag sluta ljuga för varandra.

Någonstans saknar någon sin mamma och någonstans har någon annan förlorat sin son. Någon dränker vita lakan i panikångest och någon annan sväljer stilla sin gråt. Någon jobbar för mycket medan någon annan inte ens orkar kliva ur sängen. Kanske kommer de alla tillslut att finna någon sorts lindrande balans.
Kanske.

(Någon, med för mycket makt, hade som enda sanning att ingenting skulle få vara lätt.)

Comments

  1. Rebecka

    Vid sista stycket simmar tangenterna i salta hav som mina ögon skapat.

    1. Karin Wahlberg

      <3

  2. Hanna

    Du är så bra så bra så braaa!

    1. Karin Wahlberg

      <3

  3. Elin

    Dina texter träffar precis där de ska, helt rätt alltså. Jösses, Karin.

    1. Karin Wahlberg

      <3

  4. Amanda

    Sinnessjukt vad denna text påverkade mig. Fick hjärtont. Strålande du är strålande.

    1. Karin Wahlberg

      <3

  5. Fröken Kajsa

    Älskar livet, det med havregryn och tåg och novemberluft, i poetiskt format. Ditt format. Tack för att du skriver så träffande.

    1. Karin Wahlberg

      <3

  6. Jennifer

    Alltså, dina texter. Så jäkla bra.

    1. Karin Wahlberg

      <3

Leave a comment