227. Anteckningar

1
2

1, 2

Jag går upp på morgonen,
ofta innan någon annan vaknat.
Idag är vi fem stycken i hushållet,
jag kokar åtta koppar vietnamesiskt kaffe och
spolar hett vatten i nattens rödvinsglas.
Jag har inte läst ut en bok på flera veckor.
Jag har för kalla skor och sätter
oftast tre alarm för att orka gå upp.
Har trasiga nagelband och
salt i såren.
A säger att det jag är rädd för redan har hänt
och jag antar att aktsamheten därmed är daterad.
Jag plåstrar om ärr som om det inte vore för sent och
ringer hem för sällan. Packar upp mina kartonger.
Ställer in alla böcker i bokhyllan och tänder jordgloben.
Gömmer ångesten mellan vita lakan i andra lådan uppifrån
och mig själv under täcket.
Sitter på en köksstol och möter fullkomlig förståelse och
upplever förståelig besvikelse,
övar på sakta men säkert, vilket är svårt när
man har överlevt sig fullkomligt livsfarlig.
Saknar min storebror.
Skriver mängder av ord under rubriken
the things we don’t talk about men
överger dem alla i utkast-mappen,
lämnar dem att självdö.
De blev för många.
Mamma var här och fyllde på mitt kylskåp med
saker som potatis, mjölk, tomater och ost,
men jag äter helst fil till middag.
Jag har mjuk snö i håret och håller mig i räcket
när jag går nedför nya stentrappor till tunnelbanan.
I de här trapporna har ännu inget blod spillts.
Idag var en bra dag.
Mitt hjärta pumpar syrerikt blod och det är nästan
att jag frågar dig,
om det märks att jag lärt mig andas?
Jag tror du också lärt dig andas.
Vi har inget internet i lägenheten än; om man inte
sitter i kökssoffans vänstra hörn och är mirakelorienterad.
Men vårt porslin står i skåpen och ljusslingorna hänger från taket,
skorna radas upp i hallen och vardagsrummet fylls av tomma kartonger.
Igår spelade vi spel i köket och skrattade hejdlöst.
Gatorna är fina här. Jag tror vi kommer trivas.

Translation:

Notes from a new home.

Comments

  1. Likegyldighet

    Gud så fint!

    1. Karin Wahlberg

      tack fina du!

Leave a comment