245. Mars

DSC_0014
DSC_0041
DSC_0057
DSC_0063

– VARFÖR har jag inga ord kvar? vill jag skrika, och tänker på ett bokcitat om maktlöshet och behovet av att i maktlösheten skrika. Jag vet att det beror på att jag ju känner det och min egen oförmåga att skriva om något som är nu, skriva om något som fortfarande är. Vill skriva mig ur det så det slutar vara. Jag är så innerligt trött på att känna. Trött på det på samma sätt som jag är trött på brödet på ICA, trött när jag kommer hem från jobbet halv nio på kvällen, trött när hörlurarna glappar och trött på att få glassplitter i tummen av min krossade iPhone-skärm. Tillbringade två dagar med att riva ned en vägg, med att banka och bända, krossa och förstöra. Jag är så trött på vara konstruktiv när det är så mycket enklare att riva sönder; låt oss göra det istället (sade hon, och investerade all sin passivitet i att uppnå just det). Just nu står vi här som en halvfärdig byggnad där arkitekten tappat bort ritningarna, och det regnar in eftersom ingen lagt något tak än. Vi står där och alla bara strejkar, ingen bygger och ingen river, det blir fuktskador i grunden och jag som alltid fryser vill bara ta ett varmt bad och sätta på mig en mjuk pyjamas, krypa ned mellan renbäddade lakan och drömma om något annat. Kaffet är slut när jag vaknar och tunnelbanan är sen, varje vecka vissnar tulpanerna. Det regnar i Stockholm och jag har fuktigt byggdamm i lungorna. Arkitekten har tappat bort den jäkla ritningen och jag har fått nog av att leta.

Translation:

March; I want fewer feelings and less writer’s block, more sleep and some sunshine.

Leave a comment