260. The purpose of literature is to turn blood into ink.

DSC_0748
DSC_0751
DSC_0759
DSC_0762

Råder bot på nionde dagens huvudvärk genom att slutligen ta på mig mina glasögon. Lindar in verkligheten i metaforer och gör poesi av sådant som borde förbli blodigt: som hur vi förstrött håller varandras händer på grusiga gator. Jag drömmer egentligen om parkettgolv i en annan stad. Räknar ned till tågresan härifrån. Han berättar att han inte ångrar mig alls, även om jag inte kände som han. Det ger mig hopp om att det finns ett rätt sätt att göra saker på; ett som är värt våndan. Jag ger mig själv ett kritstreckspoäng i slaget mot flyktimpulserna. Äter gurkmackor till lunch men går sakteligen in mina vuxenskor. Det är bara höger häl som fortfarande kräver viss omplåstring. Jag lovar bort mina ord till någon annan och fyller långa textdokument med alldeles för mycket ärlighet. För vems ögon? För vems skull? Impulsen att markera allt och trycka på delete är ständigt närvarande. Vissa saker skriver man för att slippa fortsätta känna dem: skriver ned och arkiverar. Sedan finns sådant som kanske borde lämnas att självdö i det förflutna. Att skriva om dem är mer som att riva upp gamla sår och hälla salt i dem. Likväl fortsätter jag försöka läka dem, en gång för alla, med grusiga metaforer.

Comments

  1. Natalie

    snart lämnar vi.
    <3

    1. Karin Wahlberg

      <3

  2. Sara

    Vilka fina och tänkvärda ord :)

    1. Karin Wahlberg

      tack så mycket <3 :)

Leave a comment