274. Post-vodka och tidskapslar

by Karin Wahlberg

Lördagens vodka släpper taget om kroppen och J kommer med tåget till Stockholm; vi möts upp vid Mariatorget och dricker kaffe på Rivals uteservering med sommarvarm sol mot huden och han ordnar en ny macka åt mig när den jag köpt visar sig vara det ledsnaste i år (och jag egentligen inte vill klaga). Det är söndag och ingen av oss gör många knop. Han berättar om sitt liv och jag berättar om mitt, han berättar om Göteborg och jag berättar om Stockholm, han berättar om sin lördagskväll och jag berättar om min.
– – –
På ett par timmar hinner jag hälsa på en hel rad olika personer som jag känner och jag får den där varma känslan i magen ni vet av att det här är mitt hem, min stad och mina bekanta ansikten. Gatorna, parkerna, tunnelbanestationerna och broarna är fyllda till bredden med både bra och dåliga minnen. Platserna blir till tidskapslar av varierande bemärkelse; de har sett kyssar och tårar, har tvingats mottaga dåliga nyheter men också erfarit euforiframkallande besked. Jag har fnittrat i snöfall, tröstat i duggregn, slagit ned rötterna och där drack jag kaffe efter min intervju på Berghs och där sade vi att det var sista gången den första gången och där beslutade vi att vi gör det, vi startar vårt egna företag och sen han som höll min hand längs med Söder Mälarstrand och jag blev kanske aldrig kär men det var sommar och Stockholm glittrade hoppfullt.
– – –
I alla fall. Vi köper godis på Coop och lägger oss söndagströtta på Mariatorgets gräsmattor, näst intill somnar och pratar om sådant som avslut och planer för veckan, tills lördagen börjar göra sig lite påmind igen. Vi skiljs åt och så åker jag hem och läser artiklar om läsning samt lyssnar på gamla sommarprat tills klockan blir sent och till slut någon gång efter midnatt somnar jag.

by Karin Wahlberg

Leave a comment