292. När inspirationen blir till kreativitetsstopp

Creativity

source

Ur kreativitets-synpunkt befinner jag mig i en väldigt märklig period just nu. Å ena sidan känner jag mig superinspirerad. Har börjat rita och skissa igen efter att inte ha gjort det på hur länge som helst. När jag var yngre brukade min morfar och jag gå på målarkurser och liknande. Skaffade oss var sitt staffli och oljefärger och canvasdukar och lärde oss om skuggor och penseldrag på onsdagskvällarna. Hemma vid köksbordet brukade jag sitta och skissa och måla med akvarell tillsammans med mamma. I vuxen (äldre?) ålder var det dock som att jag fick för mig att jag inte egentligen var något bra på det (inte tillräckligt bra i alla fall), eller så tappade jag bara lusten, jag vet inte – i vilket fall slutade jag mer eller mindre med det. Oavsett orsak så känns det nu i alla fall roligt att än en gång greppa pennan och börja experimentera med fumliga streck, även om det mången gång förvisso bara blir till missbildade oidentifierbara “djur” i blyerts. Poängen är i alla fall att jag börjat känna längtan efter att sitta vid skrivbordet i flera timmar och bara skapa, och det är en bra känsla. Jag har en massa idéer och inspiration och skapandet känns roligt.

Samtidigt känns det som om mycket stannar i halvfärdigt. Jag har kanske visionen om allt jag vill göra, skapa och hinna med, men tiden, orken eller kanske framförallt handlingskraften och disciplinen räcker sällan till. Jag blir inspirerad och vill skriva och rita och fotografera och läsa och helst allt samtidigt och nu genast. Då blir det istället nästan som ett bakslag. Det hinner bli mörkt innan jag hinner fotografera och bloggen (som i vanliga fall är en sådan himla bra kreativ både outlet och trigger) går på sparlåga och tillslut känns det mest som att kameran ligger hemma och jag ligger efter och så gör jag ingenting åt all den där inspirationen som snurrar. Orden hamnar på fel plats i meningarna och säger antingen för mycket eller för lite eller ingenting alls, vilket blir vidare omotiverande. Teckningsblocket får flera dåliga sidor på raken. Tålamodet tryter. Jag lever enligt någon slags vision om att livet kommer sluta gå så fort snart och då kommer allt det där det bli av, övandet och skapandet och resultaten. Vilket ju såklart inte är hela sanningen heller eftersom den synen på min tid smittar av sig på den lediga tid som faktiskt också infinner sig. Plötsligt går hela den röda dagen åt att göra ingenting istället, vilket alltid känns ovärt när den röda dagen passerat och en inser hur mycket tid en precis missat att ta till vara på. Vilket ju inte heller blir konstruktivt, att en blir stressad över att ha haft en ledig dag.

Den här limbon av att vara inspirerad och vilja göra A L L T får konsekvensen att jag antingen inte gör någonting alternativt inte förmår koncentrera mig på det jag har framför mig till den grad att jag blir nöjd med det jag gör. Fokus hamnar bara på det jag inte hinner göra och att den dumma skissen i blocket inte ens föreställer någonting. Ingenting blir riktigt färdigt.

Hur som helst är jag trött på mig själv och att det blir så här, trött på min egen oförmåga att konstruktivt kanalisera inspirationen till något konkret när luckor dyker upp mellan måstena, så jag tänkte applicera en av mina favourite things på problemet: att göra-listan. Strukturera upp det jag vill åstadkomma istället för att ta mig an allt och ingenting i något slags kaos utan tydlig målbild. Skriva ned alla idéer, projekt och planer som jag skulle vilja genomföra så att jag kan få överblick på dels vad som behövs för att kunna göra det ordentligt och inte halvdant samt göra en sak i taget och dessutom faktiskt färdigställa den. Så kan nästa regniga söndag kanske gå åt något mer konstruktivt (och roligt) än Netflix automatiska play next episode-funktion.

Vi får väl se om det leder till bättring på genomförande-fronten, sannolikheten är ju att det i sådana fall då även kan bli lite mer liv här inne. Tills vidare: ha en trevlig (och kreativ?) långhelg allihopa!

Leave a comment