302. Home is where your wi-fi connects automatically.

Karin Wahlberg

Jag eftersänder post mellan städer och tar E4:an norrut och söderut om vartannat. Jag är sjuk två dagar i en övergiven lägenhet där allting jag inte använder just nu bor men det är en gul villa på landet jag skriver upp som leveransadress trots att jag där förvarar mina tillhörigheter i travar i en resväska på golvet. Allting runtomkring här är mindre och äldre än för tio år sedan. Det finns färre slott i skogen och inte längre lika många parallella världar. Björkallén ovanför Rävstigen har skövlats till förmån för nya, gnistrande hus med skarpa kanter och fönster utan spröjs. Allt och ingenting har förändrats. Kanske mest jag. Mitt namn står fortfarande på den röda brevlådan, säger jag till Fedex kundtjänst.

Varför är lägenheten i det gröna huset mer hemma än lägenheten med de krångliga busshållplatserna någonsin var, trots att vi bott här kortare tid? Varför blev London under två år aldrig riktigt hemma trots att det var där jag hade min första egna lägenhet och trots att jag kunde tunnelbanesystemet utan och innan? Varför dras min blick alltid mot Styrmansgatan när jag passerar den på väg till Djurgården och varför använder jag fortfarande mitt förra boende som referens för vilken ände av tunnelbaneperrongen jag ska ställa mig vid Slussen? När blev Stockholm mer hemma än något annat och hur kan det i perioder helt tappa sin ställning till förmån för pappas famn på Centralstationen och sista minuten-biljetter för etthundrafemtiofem kronor? När blev staden jag växte upp i och gatorna jag flydde från välkomnande och omslutande igen?

Hemma har satt sig i muskelminnet och det rycker åt olika håll, går per automatik och faller in i gamla mönster om jag hamnar för nära någon av de där magnetiskt tidsförflyttande platserna. Platserna är förändrade men någonstans ändå sig lika; jag är alltid någon ny. Alltid någon annanstans ifrån.

Comments

  1. jennifer

    Alltså, detta. Så fint. Du är så galet duktig med ord.

  2. ellinor

    det här var så, så fint.

  3. betty

    Sista två meningarna, tappar andan.

  4. Nastasja

    Du skriver så fint!

Leave a comment