310. Anti-inflammatoriskt

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

I.
Smörjer myggbettsprickiga ben med hydrokortisonsalva och
önskar det vore livet
jag kunde applicera anti-inflammatoriska medel på.
När till och med ångesten känns avtrubbad liksom
resignerad
inför något oundvikligt och
du är ett förflutet som kommer ikapp mig med
hopp och förtvivlan och
du är
den vackraste avgrund jag någonsin sett.

II.
Det finns ingenting kvar vi
är så duktigt avståndstagande att
all normalitet och även
temporär närhet förmår föra dig ännu längre bort
ändå
har du likt en dålig vana otillåtet infiltrerat mitt
autonoma nervsystem och
jag tittar fortfarande efter dig i folksamlingar tills jag
minns att jag ju inte saknar dig längre.

III.
Får panik och vill välja om välja rätt
välja till välja bort eller
egentligen
aldrig mer behöva fatta ett enda beslut jag
har högskolepoängskomplex och längtar efter
tunga böcker och dammiga bibliotek och
samtidigt
till en verklighet utan ansvar utan förväntningar där
tiden står stilla och
ingen
begär något av mig.

IV.
Vaknar upp kokar kaffe stannar till framför diskbänken och
minns plötsligt inte riktigt
varför gick jag hit
vad gör jag här
vad gör jag med mitt liv?
God morgon.

V.
Jag står stadigt nu,
stadigt på kanten intill stupet där i
stormens öga innan allting faller
samman likt ett korthus.

Comments

  1. Vicky

    duktig du är. tycker om det väldigt mycket.

    1. Karin Wahlberg

      tack <3

  2. Marlene

    Du skriver magiskt.

    1. Karin Wahlberg

      å tack <3

Leave a comment