348. Fiktion

via Pinterest

1, 2

När jag läser flyttar jag in i en annan värld; aldrig annars
är det så enkelt att stänga av mitt eget tänkande och
analyserande, ge min hjärna semester. Kanske är det
därför jag läst tre tjocka böcker på två veckor. Adam
var tolv år gammal och den enda av de tre kompisarna
som överlevde. Kate och Violets mamma lämnar aldrig
sitt rum. Yunior förstör alla sina relationer och här sitter
jag på tunnelbanan och överlever alla deras sorger,
oskadd.

Kulturetablissemanget verkar inte kunna se skillnad på författaren Lena Andersson och karaktären Ester Nilsson. Är inte det ett helt märkligt sätt att se på litteratur?

– För att inte tala om Hugo Rask och andra män. I förlängningen gör det litteraturen helt urvattnad: det kan alltid komma någon enögd jävel och känna igen sig om man skriver om synålar, som Fritjof Nilson Piraten sa för länge sen. Fiktionens makt underkänns, och ”verkligheten”  görs till det enda  facit.
(svt kultur)

En av de saker jag beundrar med Lena Andersson är hennes
orädda ärlighet. Hon vågar skriva om dåliga beslut, ansvar,
känslor för vilka det inte finns någon plats och hoppets fördärv.
Trots att alla så gärna vill slänga sig över henne och tillskriva
henne all fiktion, sätta verkliga namn på fiktiva företeelser och
personer. De säger att Esters brister är hennes brister och glömmer
att Ester inte finns, att Ester är sprungen ur tusen levda liv.

Själv är jag feg när jag skriver.

Jag är rädd för vad som ska tillskrivas mig när det tolkas och
känns igen. Vill varje gång friskriva mig från fiktionen, inleda med
att det inte handlar om dig. Att det inte handlar om mig. Det handlar
om att leva och att överleva och att existera, att tänka och att
känna. Det handlar om oss och om dem men bara i det abstrakta.
Det handlar om fragmenten av allt vi någonsin varit, och dess
egentliga betydelse som del av något större.

Inte ens i dagböcker är vi ärliga. Vi är selektiva. Vi skriver dem 
utifrån hur vi skulle vilja bli ihågkomna om någon hittade dem 
efter vår död.

Jag minns inte vem som sade det, jag vet inte om det stämmer.
Själv har jag alldeles för många sidor där jag citerar Sylvia Plath
och skriver om alltings jävla trasighet för att helt hålla med.
Ibland när jag ser tillbaka kan jag förvisso bli förvånad. Skrev
jag det där? Det taggiga är inlindat i bomullsmjuk prosa med
formuleringar som förtjänar sitt rampljus, men likväl huttrar jag
ju i tjugo minusgrader utan jacka på en övergiven parkering i
december och ingen kan läsa om det och tillskriva mig
sunt förnuft.

Jag har inte skrivit en endaste rad där på evigheter, där i min
tysta, förstående, väl dolda bundsförvant. Kanske är det framförallt
min sorgsna plats. I sådana fall är ju tystnaden något bra, som
ett djupt andetag efter en
kallsup.
Kanske är dess sanningar mindre ömtåliga, kanske är jag.

Något som gör mig glad är att det senaste jag skrivit där är
något fint, som om jag lämnat platsen i någon slags hoppfullhet.
Det är inte ångest på badrumsgolvet. Det är 915 ord om
första gången jag sov hos dig.

“The tubes have stopped running, you know”, I inform you, matter-of-factly.

,

“Would you like a toothbrush?”
I say yes please, if you have one.

och

Closer closer closer closer closer closer closer 
closer until we are entangled, I am in your arms. 

Jag lyfter upp en ny bok. Helt ny, med hårda pärmar och © 2014
på insidan av pärmen. Den luktar papper, den luktar sanning,
fiktion och hjärtslag. Jag skall vårda den ömt och läsa den
noggrannt, vika taxöron och markera mina favoritstycken. Min
verklighet vävs in i någon annans fiktion, dess fiktion kan
representera en sanning jag förstår och kanske kan mina sanningar
vara någon annans flykt från verkligheten. Kanske spelar det inte
någon roll, vad som är vad, om orden får oss att känna,

att kippa efter andan.

Translation:

Something or other about the escape into fiction, honesty in writing and the role of reality.

Comments

  1. Karin Wahlberg

    Vill bara skriva tack med tusen utropstecken till er allihopa :
    ! x 1000
    <3

  2. Erika

    Så otroligt vackert skrivet.

  3. sara

    alltså detta = <3

    karin! så bra

  4. kaneli

    Du skriver så bra. Älskar ditt språk och dina ordval, för att inte tala om innehållet.

  5. Alva

    Det kan ha varit något av det finaste jag läst, och den överlägset bästa texten jag läst om detta förbannat svåra. Tack!

  6. jennifer

    Dina ord får mig att kippa efter andan. För fy fasen vad duktig du är på att skriva alltså.

Leave a comment