350. Some kind of whole made of shivering fragments

Jag blir så ställd när ni blir flera, så som ni blivit nu när Julia länkade så fint. Jag vill liksom genast putsa till bloggen och visa upp den från sin allra bästa sida, med några drömska fotografier och välförfattade texter som liksom får det att nypa till i blodomloppet, får det att kännas innanför revbenen. När denna känsla infinner sig får jag dessvärre prestationsångest och bloggar oftast istället inte alls på flera dagar. Typiskt idiotisk grej, kan tyckas.

En introduktion vore ju också på sin plats. Jag började skriva på en sådan också, men den sitter just nu och funderar på sin existens i utkast-mappen. På Bloglovin’ står det att jag är 23 år låtsasvuxen med rädda världen-komplex. Det står att jag läser en massa böcker, driver företag, nästan aldrig dricker upp mitt kaffe, författar en och annan text om sådant som känns, skapar drömvärldar bland molnen och övar på att vara vuxen. Och det är väl ungefär så.

De där drömvärldarna kan se ut lite såhär:

by Karin Wåhlberg

Och de där orden kan man hitta i Ord-kategorin om man letar uppe i menyn, om man vill utforska gamla bokstavskombinationer och mer eller mindre trassliga känslostormar redan nu. Annars kan jag lova att det kommer mer av det. För om jag inte skrev, vart skulle jag göra av allting då? Ord och perfekt sammanvävda ordföljder är det bästa jag vet; jag samlar på dem. I ett dokument längre än en kandidatuppsats har jag nog hela min existens sammanfattad genom fragment från hundratals olika författare. De där som lyckas sätta ord på det. Det imponeras jag av.

Kanske får det räcka som introduktion. Vi kan väl lära känna varandra över tid, ni som hittat hit och fick lust att stanna kvar? När vi gör sällskap genom förvirring nedpräntad i ord och vintermörk Stockholms-existens, båtarna i tekoppar, berättelserna om vänner som ligger bredvid en på sovrumsgolvet när man gråter, kollektiv-liv, böckerna vi läser, längtan, tågfärder och andra fragment som bygger ett liv.

Och ni, vilka är ni? Som lämnar så mycket kärlek och hejar i kommentarsfältet. Som jag ibland har förmånen att få säga hej till på stan. Nyanländ eller gammal i gemet, kan ni inte berätta vilka ni är och vad ni gillar och vad som får er att känna eller kanske bara berätta om något fint som hänt er eller en bok ni läst på sistone? Så hörs vi snart igen.

Translation:

A stumbling little welcome to all the new readers I’ve received lately.

Comments

  1. Natalie

    22 år, jobbar på en sotar-firma på södermalm mest hela dagarna, och sover nog resterande tid (när jag inte läser då). Försöker läsa så mycket som möjligt, inspireras av dig på denna punkt, för att läsa är väl ändå det bästa som finns? Avslutade precis “You had me at hello”, sådana böcker jag läser och njuter av mest.
    Älskar din blogg, försöker alltid att hålla mig från att gå in och kolla för ofta, så att jag när jag har en stund över kan läsa fler inlägg på en och samma gång.

    1. Karin Wahlberg

      Åh, vilket spännande jobb! Och ja, läsning är oslagbart, det känns så lyxigt de där gångerna man hittar en bok att verkligen bara försvinna in i. Och wow, tack! Det låter som ett helt overkligt gott blogg-betyg. Vad glad jag blir <3

  2. ISA

    jag tycker du har en fantastiskt fin blogg och är himla duktig på att skriva och sätta ord på saker och ting!

    1. Karin Wahlberg

      Tack, vilken fantastiskt fin komplimang! <3

  3. Mikaela

    20-årig tjej som pluggar och försöker hitta sin plats i världen (har väl hittills kommit fram till att den troligen inte finns i Sverige egentligen…). Precis som du, övermäktigt imponerad av de som lyckas sätta ord på sina känslor och få det så där mitt-i-prick-i-hjärtat-rätt. Måste ju erkänna att jag mer ofta än sällan känner att du kan få det så där rätt, har fått både en och en miljon ah-det-är-så-jag-känner-upplevelser här! Så fortsätt skriva för allt i världen, du behöver inte få prestationsångest för du är helt grym!

    1. Karin Wahlberg

      Låter som både en läskig och spännande insikt, ge det lite tid så kommer du nog hitta rätt plats – man får prova sig fram helt enkelt. Och tack tack tack. Det värmer något otroligt. <3

  4. Caspian

    det bästa som har hänt mig det senaste är nog londonflytten och en britt jag träffar. <3<3

    1. Karin Wahlberg

      åh vad mysigt och spännande! dubbelt upp med äventyr :)

Leave a comment