362. Om att bara vilja vara någon annanstans

jeroen mylle

bild

Han tar min hand i sin och vi promenerar i en mindre evighet. Jag skrattar (på riktigt) och vi diskuterar allt möjligt (dock inget av bemärkelse). Han får mig att känna mig så normal där vi sitter insvepta i filtar på Mosebackes terrass och blickar ut över ett Stockholm i försommarskrud.

Han tittar på mig med beundrande blick, jag dricker vin och glömmer bort att jag inte ätit på elva timmar; glömmer bort alla samtal från mina föräldrar som jag klickat det senaste dygnet och att jag knappt längre pratar med personen jag bor med.

Han är en blåögd verklighetsflykt med varma händer. Jag gör allt för att förtränga att vi båda tycker den andre har fel i allt som är viktigt, att hans boksmak (eller avsaknad därav) förfärar mig och att jag avskyr hans velighet.

Han målar upp somrar i hängmattan på Gotland; jag försöker desperat framkalla vilken annan känsla som helst än denna ständigt närvarande likgiltighet. Vill känna någonting, vad som helst, men jag är mer trasig än kär. Han gör upp planer, jag gör dem hypotetiska. I slutändan är han inte min räddning och jag vill inte heller vara hans fördärv.

Första stycket ur något jag skrev till en antologi här om året, löst baserat på ett flera år gammalt dagboksinlägg.

 

Translation:

An extract from an anthology I took part in last year, words on numb feelings and wanting to escape reality.

Comments

  1. […] i min dagbok det som blev till det här inlägget några år senare: Om att bara vilja vara någon annanstans. Mådde lite sisådär under den här […]

  2. […] tog sin början ackompanjerades bild nummer ett av en kort text, ytterligare ett utdrag från den där antologin som jag medverkade i någon gång förra året, men jag vet inte riktigt. Det har liksom tagit […]

  3. Vicky

    alltså. duktig du är. så ärligt och fint. berätta mer om antologin vettja?

    1. Karin Wahlberg

      åh tack! jag blev kontaktad av en person som skulle kurera en antologi om generation y som sitt slutprojekt på universitetet, som undrade om jag ville vara en av författarna. det ville jag ju såklart :) så vitt jag vet finns den dock inte att få tag på någon allmän stans än så länge. men kanske dyker upp mer av min del här i bloggen framöver!

  4. lovisa

    galet vad bra du skriver! “Han är en blåögd verklighetsflykt med varma händer.” blv helt rysig så mycket du säger med den enkla meningen.

    1. Karin Wahlberg

      men åh, så glad jag blir! tusen tack <3 <3

  5. kaneli

    oändligt fint!

    1. Karin Wahlberg

      tusen tack!!

  6. Madeleine

    Åh så bra. Detta är bland det bästa jag läst av dig!

    1. Karin Wahlberg

      men oj åh tack <3

  7. Elin

    prima! och igenkänning.

    1. Karin Wahlberg

      <3

  8. Saga

    Det gör så ont att läsa dina små texter för det är så på riktigt och iallafall jag känner direkt med personerna. Tack för att du delar med dig av dina ord.

    1. Karin Wahlberg

      Men åh, tack, vad fint sagt! Och TACK själv, för att du läser, kommenterar och gillar <3

Leave a comment