002. A snowflake fell and it felt like a kiss

Igår, ni vet dagen efter undergången, hade vi turligt nog inte gått under trots allt. Tur var väl det, då kunde jag möta upp Isabella för frukostdejt på Kaffeverket. Ett av mina absoluta favoritställen i Stockholm alltså, och en av mina absoluta favoritpersoner. Det är sjukt lätt att glömma bort att det finns en värld, ett liv, utanför Berghsbubblan. Låter ju hemskt, men spenderar man sju dagar i veckan med samma tjugofyra personer och jobbarjobbarjobbar så, ja… Insåg dock omedelbart hur extremt mycket jag saknat denna fantastiska person.

DSC_0111

Jag fick öppna julklappar!

DSC_0116
DSC_0113
DSC_0110

Och så ett par välbehövliga koppar kaffe.

DSC_0123

<3 <3 <3

DSC_0134
DSC_0138

Jag var oförtjänt och oförskämt pigg undergångsnatt till trots. Sedan följde jag med Isabella till Urban då hon skulle jobba, och det föll stora, stillsamma snöflingor över oss. Jag fixade sista julklapparna och åkte sedan hem för att packa. Ett par timmar senare for jag från Stockholm, och i skrivande stund är jag hemma hos mina föräldrar i Norrköping!

Leave a comment