Alice och Andreas bröllop, vigseln

Sista helgen i maj gifte sig ju min bror Andreas med sin Alice. Det var utan tvekan ett av de mest lyckade bröllop jag någonsin varit på. Visst att en kanske är lite partisk, men när till och med de inhyrda kockarna stannar kvar för att på sin fritid fortsätta hjälpa till i köket eftersom de tycker det är sådan fantastisk stämning på bröllopet (deras ord), så är det väl ändå ett gott tecken?

I alla fall: Vid klockan elva på förmiddagen studsar haglet mot klipporna utanför huset där vi bor under helgen. Göteborgs skärgård bjuder på sitt allra mest stereotypa väder, med gråa skyar och vinande snålblåst. Det känns nästan som höst, trots att det är sista helgen i maj. Likväl. Vi dricker Nespresso-kaffe och slipar på våra tals sista rader. Far fram och tillbaka mellan huset och festlokalen för att fylla ballonger med helium och för att testa att filmer, bildspel och annat fungerar som det ska. Fixar det sista. Det pirrar i kroppen och jag slits mellan att vilja vara mitt i firandet, uppslukad av dagen, och att inte vilja att det ska börja riktigt än. Redan nu känner jag att det kommer ta slut alldeles för fort och jag vill bevara känslan av förväntansfulla vingslag i bröstet en liten stund till.

Men klockan blir två, och vi anländer till kyrkan på höjden. Jag har andan i halsen och tre kameror i famnen (systemkameran, polaroidkameran och instagram, det vill säga). Solen har tittat fram och molnen skingrats något, men blåsten är fortfarande på rövartåg och min klänning stretar emot gravitationen, fångad i en avancerad dans. Alla mina utsläppta lockar är snart ett enda trassel av långt, genomblåst hår.

En tråkig inflik: jag har haft så himla mycket problem med min kamera på sistone, den fokuserar inte helt som den ska, särskilt inte på lite längre håll, och aldrig någonsin snabbt. Den har förvisso sju trogna år på nacken vid det här laget, men ändå </3. Är inte (och var inte på bröllopet) lika roligt att fotografera med den som tidigare. Det blev ju en hel del bilder av i alla fall förstås, om än något halvhjärtat. Jag hade inget fotoansvar utan det hade de en annan som fixade, vilket var himla skönt. Lyxigt å bara vara gäst. /Slut på disclaimer.

Hur som helst. De båda stegar in i kyrkan. Alice iförd spetsdröm och lång slöja och Andreas i blanka skor och med ett nervöst leende som dansar i hans ansikte. Båda med ett fast tag om den andres hand. Flora, Lily och Alice systerson Harry tar täten, med andakt (och sikte på tablettaskarna som väntar på deras tre små stolar längst fram, hehe).

Såhär ungefär såg det hela ut från första bänk:

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Ett redigt hångel längst fram i kyrkan när de blivit vigda, som sig bör!

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Missade den kompletta segergesten som följde bilden ovan men gillar i alla fall att Andreas här ser ut som en kombo av dessa två emojis:

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

*high five cause I just married my dream girl* <3

Karin Wåhlberg

Sedan strömmar vi alla ut ur kyrkan och runt hörnet, till sidoporten. Det blåser med stora bokstäver och vinande vokaler och det gäller att passa sig så inte klänningen sticker iväg helt uppåt skyarna. Jag armbågar mig längst fram, tänker att man har den rättigheten som lillasyster: att vara det jobbiga bakhuvudet som är i vägen på alla andras bilder. Här nedan är Fredrik, en av Andreas bästa vänner och en av värdarna på bröllopet. För några år sedan fotade jag ju hans och Desirées bröllop. Här står han redo för dörröppning och samlar folket för jubel.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Och basunerar sedan ut i blåsten att här kommer brudparet Wåhlberg! Hurra!

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Så sabla fina. Jag är allt annat än en gråtmild person, men tusan, på bröllop alltså. Det är som att allt cyniskt i mig rinner iväg och tårarna ligger där bakom ögonlocken och lurar. Det är något särskilt också när en så väl känner den som gifter sig, och liksom i realtid kan uttyda personens känslor genom nyanser i kroppspråket. Det är som om kärleken infiltrerar syret i luften.

Var minst lika blödig på min systers bröllop, men då fotade jag ju det hela så då var det till att koncentrera sig riktigt hårt för att inte stå o snyfta framme på scen.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Vi överröste dem med blomblad och hurrade oss alldeles hesa. Såhär såg det ut i farten. Har som ni kanske kan tänka er olika bilder på alla olika kameror, det e inte lätt alltid att försöka multi-taska.

Karin Wåhlberg

Efter att ha överöst dem med blommor överöser vi dem med kramar. Morfar avslutar efter en stund nämligen prompt hurrandet och fotandet och ropen på hångel och kyssar med att stega mitt in i centrum och påbörja omfamnandet av de nygifta.

Karin Wåhlberg

Efter tusen kramar, sönderblåsta, hoppar vi in i bilarna och åkte den korta biten bort till festen. Men det tar vi i ett eget inlägg!

Translation:

From when my brother got married to his dream girl, Alice, on the last Saturday in May. We were out in the archipelagos and it was sunny but extremely windy. It was breathtaking and emotional and beautiful. More pictures will come later, from the dinner and party that followed!


Inläggen har varit väldigt texttunga på sistone, med mer skriftliga beskrivningar än kanske visuellt dokumenterande. Att min kamera närmar sig pensionen har nog en del med det att göra. Men vad känner ni? Orkar ni läsa sådana här inlägg, med mycket text och berättande? Tycker ni det är intressant? Eller föredrar ni kortare, bildfokuserade inlägg med mer av en sammanfattande kommentar i slutet?

*Tacksam för svar*

Comments

  1. Hanna

    Jag ligger lite efter i mitt bloggläsande, men: Jag tycker väldigt mycket om när du skriver mycket. Bilderna är ett bra komplement, men det är dina texter jag tycker allra mest om!

    1. Karin Wahlberg

      tack fina! :)

  2. beata

    så jävla fint karin, börjar typ böla av att bara se, kärlek är det bästa <3
    http://radarcollective.com/beata/

    1. Karin Wahlberg

      <3 <3 <3

  3. ISA

    aa men gud så vackert! ett riktigt traditionellt bröllop! Längtar tills syrran gifter sig i sommar :) angående inlägg så tycker jag sånna här är perfekt, varvat text + bild. FÖR mycket bilder blir bara jäkligt mycket att scrolla igenom :p

    1. Karin Wahlberg

      tack <3<3

  4. Kristina

    Tycker alltid om att läsa det du skriver, långt som kort! Och bilderna med för den delen. Ok inser att detta är himla ohjälpsamt hehe, men uppskattar liksom allt på den här bloggen!! Keep up the good work

    1. Karin Wahlberg

      Jooo då det är behjälpligt! <3 Tack!

  5. Linnea

    Gillar texterna! Fortsätt så!

    1. Karin Wahlberg

      Tack!

Leave a comment