344. These will be the stories

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Min kamera har hållt sig hemma på sistone. I sista stund har den mindre väskan vunnit om kvällar och nätter och till vardags är det tungt nog med dator och allt annat som ska med i ryggsäcken. Bekvämlighetsfaktorn har varit idogt närvarande, som ni ju hör, framförallt om tidiga morgonar då tanken på att bära på något som inte absolut måste med känns otänkbart (ångrar det dock alltid minst en gång per dag). Kameran har därför i alla fall mest dokumenterat sådant här:

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Hemma har jag äntligen fått tillbaka dagsljus, så när som på att det inte är så mycket ljus kvar utanför fönstret längre. Förra veckan togs byggplasten ned, men ersattes strax av persienner då det rännde byggarbetare på ställningen utanför i tid och otid. Mina bleknande växter på fönsterbrädet i marmor har likväl snabbt återfått sin livsglädje och min ena avokadoplanta har fullkomligt fått spel och skjutit upp fem centimeter på bara några dagar. Även om det mest regnar där på andra sidan glaset nu för tiden känns det hela väldigt befriande. Idag togs också ställningen ned, sådan lättnad!

Delar ur mitt bokpaket har som ni ser ovan anlänt, men som vanligt har Adlibris krånglat som tusan med leveransen så sista boken ligger och väntar på mig på ett helt annat utlämningsställe. Samtliga gånger jag valt Adlibris på sistone (den här gången var det för att de skulle leverera samma böcker snabbare än Bokus, hmph) så har jag fått ångra det. I alla fall har jag påbörjat This is how you lose her och hittills tycker jag om den, även om jag blir mer och mer osäker på om short stories verkligen är min kopp te. Den är dock rätt quotable och sådant tycker jag ju om. Återkommer när jag har något mer att säga om böckerna. Någon av er som läst dem?

Världens tråkigaste kommentar måste ju vara att älta hur fort tiden går (toppar eventuellt listorna där någonstans med att oja sig kring vädret, vilket jag redan hunnit bocka av i det här inlägget) men hallå, hur kan tiden gå så fort? Hur kan det “snart” vara 2015? Det känns som i förrgår jag skrev det här inlägget, Överlevnad, om hur dags det var för 2013 att ta slut. Om att vi snart skulle flytta. Om förändring. 11 månader har det gått sedan dess och 2014 har varit ett ganska snällt år. Milt. När Julia och jag diskuterade detta nyligen var jag först på snudd att säga tråkigt, men det är inte sant. Det har inte varit varken tråkigt eller händelselöst bara, som sagt, ovanligt milt. Och det har gått fort. Vi har flyttat, det har hänt så himla mycket med företaget, jag har behövt ta farväl av personer jag tyckt om, jag har rest, jag har träffat en massa nya människor, ni vet, livet.

Den senare delen av all den här snabbpasserande tiden har i vanlig ordning ägnats mycket åt jobb i olika former, men inte enbart.

Vi har ätit fredagsmiddagar i kollektivet, nu senast hemlagad pad thai, druckit rödvin till och fått med oss halva snackshyllan hem från ICA. Sedan har vi spelat spel och ätit experimentell dipp och debatterat chipssmaker. Har druckit hemblandad G&T gjord på avslagen, limegrön Schweppes och fnittrande sprungit genom Stockholmsregnet invirade i våra halsdukar som skydd. Har viskat hemligheter och druckit litervis med hett te en torsdagskväll, blivit bjuden på fredagsfrukost (kaffe&croissanter) och tagit många, långa simturer på Forsgrenska och Eriksdalsbadet. Har haft en massa gäster på kontoret med vilka vi exempelvis ätit falafellunch, varit nostalgiska och pratat business allt i ett eller bjudit på kaffe, biscotti och plopp och pratat om allt ifrån resor till yttrandefrihetsfrågor inför uppkommande jobb. Jag har varit på alumnibar på Berghs, det var roligt men är alltid lite märkligt och främmande välbekant och förflyttar en genast 2 år tillbaka i tiden, på gott och ont, men sammanfattningsvis så var det oerhört trevligt.

Jag har sökt 150% distanskurser till våren eftersom jag tror att det är rimligt att man ska hinna jobba heltid OCH lära sig ALLT man kommer på som man vill kunna och kan man då bli antagen till 45hp så måste en väl passa på??? Så svårt att välja bort men vi får väl se hur det går, jag får väl plocka bort saker i värsta fall. Jag gick i samma svarta klänning i nästan en vecka eftersom jag ändå bara träffade olika personer varje dag, likt en treåring som vägrar ta av sig sin nya hjälm eller sina blanka gummistövlar. Det är tur jag inte gör anspråk på att driva en modeblogg. Skulle kunna ha svarta kläder i varierande snitt på mig resten av livet. Har haft växtvärk i visdomständerna utan att känna mig klokare för det, kollat på en massa gamla avsnitt av Babel, lyssnat på podcasts och P3-dokumentärer och gråtit över telefon hos en tålmodig mamma; det mesta kändes bättre efteråt. Det knäppaste som hände idag var att Julia kom inrusandes i lägenheten och skriker DET SVÄMMAR ÖVER DET ÄR VATTEN ÖVERALLT JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA och sedan sprang iväg igen, men såklart visste hon vad hon skulle göra i slutändan eftersom hon är kollektivets främsta do:er. När jag hittar henne härnäst nere i källaren är hon dyngsur från topp till tå efter att ha räddat tvättstugan från total anarki då ett rör gått sönder till tvättmaskinen som, obs, inte ens innehöll hennes tvätt. Vi lämnade över floden som blivit ett faktum i både tvättstuga och korridor till fastighetsskötaren och så var det med det.

Det blir väldigt mycket livsrapportering i ett nu när bloggandet blivit så sporadiskt, men har så mycket skrivkramp och annat för närvarande att det där mer filosofiska, kreativa eller kanske rätt och slätt flummiga är lite på semester någon annan stans, eller så är det bara energin som tryter när jag kommer hem från jobbet. Hoppas på bättring. Tillsvidare får ni ha en fin helg!

Translation:

Life update and a few photos from home, which is where my camera’s collecting dust most of the time, these days

342. That moment when you finish a book, look around, and realize that everyone is just carrying on with their lives as though you didn’t just experience emotional trauma at the hands of a paperback.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

I söndags var jag och tio personer till som jag tycker om (Anna Julia Filip Julia Linn Majsan Mika Fredrick Sofie & Isabella) på frukostbio på Bio Rio. Vi såg Boyhood; och vilket mästerverk till film det var. Älskade den. Två timmar och fyrtiofem minuter av ren och skär filmnjutning, med genuina skratt och hjärtknip ekandes i salongen. Inte minst så var det helt perfekt tillsammans med frukost en sömndrucken söndag med tunga huvuden efter en lördagnatts äventyr. Höstluften var mild och efteråt drack vi kaffe och te på Vurmas uteservering, precis intill bion.

Annat från livet på sistone (eftersom jag tydligen bara lyckas pränta ned saker här inne kring helgerna nu för tiden och därför alltid kommer med livet i summeringsform såhär i efterhand):

Den här veckan har jag läst ettusentrettiosex sidor, vänt blad alldeles för sent inpå nätterna och sovit för lite. Ändå, att vara uppslukad av läsning är en av de bästa känslor jag vet. När jag är inne i en bra bok så läser jag på tunnelbanan, när jag promenerar, när jag lagar mat, när jag äter, när jag ligger i soffan, när jag går på toa, när jag väntar på någon – ja ni fattar. För att citera J.K. Rowling: “Pretty much anywhere I can do the job one-handed, I read.”

Tröskeln att komma in i böcker är mycket högre nu jämfört med när jag var yngre, dock. När jag väl är inne i en bok, då är det svåra att sluta, att lägga ifrån sig boken, att släcka lampan om kvällen. Men att komma in i böcker, påbörja en ny: med allt scrollande och alla flikar och alla tv-serier och alla flöden som kan uppdateras nu för tiden är det så himla lätt att, när man på kvällen trött kommer hem från jobbet och inte redan är inne i en berättelse som drar i en, bara lägga sig ovanpå sängen och stirra på en skärm. Nio av tio gånger känns ju dock detta i efterhand som bortslösad tid, jämfört med känslan av en bra bokupplevelse. Därför försöker jag bortprioritera skärmtid på kvällarna, har ju liksom datorn som arbetsredskap resten av dagen. (Använder eventuellt detta för att berättiga det faktum att jag precis klickade hem fyra nya böcker från Adlibris…)

Annars har jobbveckan flutit på som vanligt. Måndagtisdagonsdag varade arbetsdagen fram till åtta på kvällen, eftersom jag fortfarande jobbar extra på barnrättsorganisationen Plan några kvällar i veckan. Annars har jag byggt e-handel samt byggt saker i papper målat på papper och skurit i papper till ett litet logotyp-projekt. Slipat på formuleringar till en affärsplan och diskuterat visioner. På torsdagen hade vi årsmöte med IKI IKE det vill säga först frukost hemma hos Annie (se nedan)

Karin Wåhlberg

samt fortsatt heldag med full agenda och avrundning med företagsmiddag och vin/ingefäradrinkar på Barbro. Lång utmattande inspirerande viktig och rolig dag.

Fredagen blev bara en halvdag på kontoret, vi rundade av redan efter lunch. Jag uträttade ett gäng ärenden (dvs handlade mat en sparrisväxt och en mapp från House Doctor till viktiga papper som just nu ligger i diverse högar) och åkte sedan hem lyx-tidigt. Tänkte lägga mig i soffan och läsa en stund vilket slutade med att jag somnade i två-nånting-timmar. På något mirakulöst sätt lyckades jag efter ett yrvaket uppvaknande ihopklämd i min lite för korta soffa tvinga mig själv att bli pigg, och firade fredag på Rival och sedan Morfar Ginko tillsammans med Anna och ett gäng av hennes kollegor och besökande kollegor från New York-kontoret.

Det var den veckan och ja, förra söndagen också förstås. Idag har jag nästan inte gjort något annat än äta frukost länge i soffan under mitt täcke och sträckläsa i cirka sex timmar (det är helt enkelt den sortens helg). Nu är ytterligare en bok utläst och Naomi Shihab Nye säger det kanske bäst:

I love the solitude of reading. I love the deep dive into someone else’s story, the delicious ache of a last page.

Nu ska jag leta i bokhyllan efter en ny bok att läsa i väntan på Adlibris-leveransen.

Translation:

Hungover sunday cinema (we saw Boyhood, it was absolutely magic) with friends & breakfast.

339. The saddest word in the whole wide world is the word almost. He was almost in love. She was almost good for him. He almost stopped her. She almost waited. He almost lived. They almost made it.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

och plötsligt står du där
lutad mot ett bord med huvudet vilandes i handen
det är tre år tidigare och
fjärilarna i magen vill mig inte ännu något ont
vi
har känslorna utanpå och förnuftet begravt djupt där inne och
vi
var några andra då
några som inte hunnit såra varandra ännu och
nu
står du där i polaroid-format g(l)ömd
längst ned i en avgrundsdjup box med
damm på locket och bäst före-datumet passerat
du ler mot mig
från andra sidan rummet med ditt sedvanligt rufsiga hår
liksom frusen i tiden och jag
kommer på mig själv med att ha glömt
att det någonsin var sådär att det någonsin var
blickar tvärs över rummet
din hand i min hand
din famn i min famn
ett hjärta som hoppade över vartannat steg och oförmågan att
tänka
äta
blinka
eller
hålla stadigt i en penna när du satt sådär
nära
att våra knän snuddade vid varandra med
varje elektriskt andetag
och jag kommer på mig själv med att ha glömt
att det någonsin var något annat
än den där klumpen i magen de
bortvända blickarna och den
iskalla tystnaden
alla dessa suckar istället för klarspråk och
jag vet
att en gång i tiden var det bomullsmjukt och varmt men
jag känner
det inte nej ingenstans i kroppen och
jag undrar
om minnena varit vackrare om vi kapat banden lite tidigare
kanske
hade vi då träffats över kaffe ibland och lett
förstående mot varandra över bordet och skrattat
åt saker vi sagt gjort och drömt om men
istället står du där
lutad mot ett bord med huvudet vilandes i handen
ler för evigt mot mig liksom
frusen i tiden
under ett tunt lager av damm och vi tröstar oss med
att vi i alla fall
körde det i botten

Söndagssysslor: städa rummet, börja läsa en ny bok och äta popcorn. Samt dricka kvällste på Rival. Det här inlägget sponsras för övrigt av den lilla mängd dagsljus som lyckas tränga igenom mitt leriga, inplastade fönster </3 Fy tusan för den här never-ending fasadrenoveringen alltså.

Translation:

Sunday consisted of reading a new book and eating popcorn. Also, this post is sponsored by the small amount of daylight which manages to push through my dirty, building plastic-covered window. Be done with renovations already please :(

338. I could spend my life arriving each evening in a new city.

Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg
Uppsala, Karin Wåhlberg

Fredag och lördag har jag tillbringat i Uppsala. Jag och Mika har hälsat på Natalie; lagat saffranskryddig mat som sig bör, såhär när hösten tränger sig in i ens blodomlopp, pratat om livets svåra och fina stunder och somnat under varma täcken framför en gammal brittisk film med Audrey Tatou. På lördagen sken solen när vi promenerade ned till stan, tittade in i små butiker och fingrade på inredningsdetaljer från Hay och House Doctor. Vi slog oss ned på Ofvandahls Hovkonditori med kaffe och te, och Mika gav oss en massa böcker då hon fått en hel kasse av en kollega dagen innan. Drömmen. Två främlingar stannade till, på väg ut ur konditoriet, och pekade på våra travar. “Det där är riktigt bra böcker hörrni, där har ni något att se fram emot”, och pratade en stund om författaren, vilket fick mig att om möjligt längta ännu mer efter att börja läsa dem. När jag på tåget hem slog upp ena boken fanns på första sidan ett citat av Hjalmar Söderberg, och det måste väl också anses vara ett mycket gott tecken. Hoppas ni också har haft en fin, höstsolig helg.

(De två sista bilderna från Ofvandahls har Mika tagit)

Translation

Mika and I spent the weekend visiting Natalie in Uppsala.