Tre att se/läsa/lyssna 2

Nu blir det här andra inlägget i ordningen av ett högst informellt inläggsformat. Det är mest så att jag råkar ha ytterligare tre tips.

1. Sunspring

Först ut är en SciFi-kortfilm skriven av artificiell intelligens. Filmskaparen Oscar Sharp och ingenjören Ross Goodwin byggde tillsammans en maskin som själv kunde skriva manus. Maskinen döpte de till Jetson och så matade de honom med hundratals film- och TV-manus som referens. Det första Jetson meddelade var dock att han hellre ville bli kallad Benjamin. Och sedan gav skaparna sig själva 48 timmar att, tillsammans med ett litet team, filma och klippa ihop vad än nu Benjamin valde att skriva. Resultatet blev kortfilmen Sunspring, och även lyricsen till den musik som hörs i filmen.

Jag tror inte att manusförfattare behöver frukta för sina jobb riktigt än, men ändå ett roligt litet experiment och också fint att de med så stort allvar spelat in Benjamins manus.

2. The West Wing Weekly

Är det någon, NÅGON här inne som missat att jag ÄLSKAR The West Wing? Nä trodde inte det va. Detta 7 säsonger långa mästerverk som sändes 1999-2006 med tidernas skarpaste manus och en gyllene rollbesättning.

För den som vill ha mer mer mer finns nu en podcast: The West Wing Weekly, där Joshua Malina och Hrishikesh Hirway avsnitt för avsnitt nördar sig igenom serien. Diskuterar avsnitten, manuset och vad som hände bakom kulisserna, bjuder in skådisar från serien och pratar även om nutid och alla dessa lager av referenser och nyanser i serien. Finns t ex på iTunes, att streama på deras egen webb eller, antar jag, hos din lokala poddleverantör. Än så länge är de på typ artonde avsnittet av första säsongen. Riktigt nördigt. Men ja.






Lyssnar på riktigt på podden när jag är ute och springer. Mitt problem med att springa långt är ofta att jag blir uttråkad, och då upplever jag typ podd och ljudbok som mer peppande än hetsig musik.

Men ja, börja med att se serien om ni inte gjort det. Typ genast. Typ igår.

3. Crazy Pictures på Instagram

Mina kompisar på Crazy Pictures håller ju på att spela in långfilm. Och det kommer bli så himla bra! De är så oerhört skickliga och envisa, med stenkoll på varenda detalj och inställningen att ingenting är omöjligt. Följ dem på Insta för inblick i inspelningslivet och andra galna upptåg, typ som att bygga regn.

Crazy Pictures

Crazy Pictures

342. That moment when you finish a book, look around, and realize that everyone is just carrying on with their lives as though you didn’t just experience emotional trauma at the hands of a paperback.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

I söndags var jag och tio personer till som jag tycker om (Anna Julia Filip Julia Linn Majsan Mika Fredrick Sofie & Isabella) på frukostbio på Bio Rio. Vi såg Boyhood; och vilket mästerverk till film det var. Älskade den. Två timmar och fyrtiofem minuter av ren och skär filmnjutning, med genuina skratt och hjärtknip ekandes i salongen. Inte minst så var det helt perfekt tillsammans med frukost en sömndrucken söndag med tunga huvuden efter en lördagnatts äventyr. Höstluften var mild och efteråt drack vi kaffe och te på Vurmas uteservering, precis intill bion.

Annat från livet på sistone (eftersom jag tydligen bara lyckas pränta ned saker här inne kring helgerna nu för tiden och därför alltid kommer med livet i summeringsform såhär i efterhand):

Den här veckan har jag läst ettusentrettiosex sidor, vänt blad alldeles för sent inpå nätterna och sovit för lite. Ändå, att vara uppslukad av läsning är en av de bästa känslor jag vet. När jag är inne i en bra bok så läser jag på tunnelbanan, när jag promenerar, när jag lagar mat, när jag äter, när jag ligger i soffan, när jag går på toa, när jag väntar på någon – ja ni fattar. För att citera J.K. Rowling: “Pretty much anywhere I can do the job one-handed, I read.”

Tröskeln att komma in i böcker är mycket högre nu jämfört med när jag var yngre, dock. När jag väl är inne i en bok, då är det svåra att sluta, att lägga ifrån sig boken, att släcka lampan om kvällen. Men att komma in i böcker, påbörja en ny: med allt scrollande och alla flikar och alla tv-serier och alla flöden som kan uppdateras nu för tiden är det så himla lätt att, när man på kvällen trött kommer hem från jobbet och inte redan är inne i en berättelse som drar i en, bara lägga sig ovanpå sängen och stirra på en skärm. Nio av tio gånger känns ju dock detta i efterhand som bortslösad tid, jämfört med känslan av en bra bokupplevelse. Därför försöker jag bortprioritera skärmtid på kvällarna, har ju liksom datorn som arbetsredskap resten av dagen. (Använder eventuellt detta för att berättiga det faktum att jag precis klickade hem fyra nya böcker från Adlibris…)

Annars har jobbveckan flutit på som vanligt. Måndagtisdagonsdag varade arbetsdagen fram till åtta på kvällen, eftersom jag fortfarande jobbar extra på barnrättsorganisationen Plan några kvällar i veckan. Annars har jag byggt e-handel samt byggt saker i papper målat på papper och skurit i papper till ett litet logotyp-projekt. Slipat på formuleringar till en affärsplan och diskuterat visioner. På torsdagen hade vi årsmöte med IKI IKE det vill säga först frukost hemma hos Annie (se nedan)

Karin Wåhlberg

samt fortsatt heldag med full agenda och avrundning med företagsmiddag och vin/ingefäradrinkar på Barbro. Lång utmattande inspirerande viktig och rolig dag.

Fredagen blev bara en halvdag på kontoret, vi rundade av redan efter lunch. Jag uträttade ett gäng ärenden (dvs handlade mat en sparrisväxt och en mapp från House Doctor till viktiga papper som just nu ligger i diverse högar) och åkte sedan hem lyx-tidigt. Tänkte lägga mig i soffan och läsa en stund vilket slutade med att jag somnade i två-nånting-timmar. På något mirakulöst sätt lyckades jag efter ett yrvaket uppvaknande ihopklämd i min lite för korta soffa tvinga mig själv att bli pigg, och firade fredag på Rival och sedan Morfar Ginko tillsammans med Anna och ett gäng av hennes kollegor och besökande kollegor från New York-kontoret.

Det var den veckan och ja, förra söndagen också förstås. Idag har jag nästan inte gjort något annat än äta frukost länge i soffan under mitt täcke och sträckläsa i cirka sex timmar (det är helt enkelt den sortens helg). Nu är ytterligare en bok utläst och Naomi Shihab Nye säger det kanske bäst:

I love the solitude of reading. I love the deep dive into someone else’s story, the delicious ache of a last page.

Nu ska jag leta i bokhyllan efter en ny bok att läsa i väntan på Adlibris-leveransen.

Translation:

Hungover sunday cinema (we saw Boyhood, it was absolutely magic) with friends & breakfast.

306. “And when we became ourselves – surprise! – we were poison”

Filmtips händer väl cirka aldrig här inne men två filmer som släpps under 2014 som jag ser fram emot är Wish I Was Here och Gone Girl.

Den förstnämnda är Zach Braffs senaste projekt och jag hoppas väl på en film i samma anda som hans Garden State, vilket av trailern att döma verkar lovande. Även soundtracket går i dess fotspår, med Bon Iver, The Shins, Coldplay, The Weepies och liknande på listan. Går redan nu att lyssna på (de flesta låtarna) här. Premiär 18 juli, så det är ju snart dags!

Filmen finansierades dessutom genom en Kickstarter-insamling, här kan ni höra Zach Braff berätta om den.

Gone Girl är filmatiseringen av boken med samma namn, skriven av Gillian Flynn. Läste den för kanske ett och ett halvt år sedan på ingen tid alls eftersom en helt enkelt inte vill lägga den ifrån sig. Som jag minns det var boken oerhört välskriven, oförutsägbar och smart, och det gillar jag, tycka vad en vill om  “deckare” i allmänhet (fast “thriller” är väl en lite mer passande genre-placering kanske, om en ska vara petig, tycker ej de är samma sak även om båda saker benämns i beskrivningar av just den här boken).

Bra sommarläsning i alla fall (*tips tips*!), och ni hinner, filmen har inte premiär förrän 3 oktober.

“I was told love should be unconditional. That’s the rule, everyone says so. But if love has no boundaries, no limits, no conditions, why should anyone try to do the right thing ever? If I know I am loved no matter what, where is the challenge?”

“We weren’t ourselves when we fell in love, and when we became ourselves – surprise! – we were poison. We complete each other in the nastiest, ugliest possible way.” 

Återstår att se om de lyckas spegla sättet boken skrivits på eller om det blir Hollywood-cheese av berättelsen.

Avslutar med två Gone Girl-citat till (pga gillar citat helt enkelt):

“Tampon commercial, detergent commercial, maxi pad commercial, windex commercial – you’d think all women do is clean and bleed.” 

“What are you thinking, Amy? The question I’ve asked most often during our marriage, if not out loud, if not to the person who could answer. I suppose these questions stormcloud over every marriage: What are you thinking? How are you feeling? Who are you? What have we done to each other? What will we do?” 

Translation: 2 upcoming films that I’m looking forward to seeing how they turn out. Sorry I’ve become absolutely rubbish at remembering to provide English translations in the blog. Ideally, I’d write the entire posts in either Swedish OR English, depending on the topic and my mood, but I suppose that’d make it rather inconsistent. I’ll try and do better, however, and get back to including little translations at the bottom. Feel free to remind me. :)

253. London; errands, pizza picnic, and the grand budapest hotel

Efter söndagsfrukosten beger vi oss mot SoHo, sörplar is-te på vägen dit eftersom det är så himla varmt och möter upp Mika vid Vans-butiken.

DSC_0646
DSC_0647
DSC_0649

Vi bläddrar i tidningar och agerar smakråd, Fredrick och Julia köper skor och sedan flyr vi SoHo.

DSC_0650
DSC_0657
DSC_0659
DSC_0661
DSC_0665

Efter en sväng i trängseln på Brick Lane tar vi farväl av Fredrick som ska flyga tillbaka redan på kvällen, och beger oss sedan till Broadway Market för att köpa surdegspizza på Franco Manca. “Jag har aldrig förr sett så många hipsters på en och samma gata” säger Julia när hon ser sig omkring. Vi beställer med oss tre pizzor, köper kaffe och juice på La Bouche och sätter oss sedan i gräset i London Fields.

DSC_0668
DSC_0669
DSC_0671
DSC_0672
DSC_0673
DSC_0674
DSC_0676
DSC_0677
DSC_0680

Vi är jättehungriga och pizzan brutalt god.

DSC_0686

Vi sitter där och avnjuter mat, koffein och artongradig sol tills det börjar skymma, varpå vi möter upp Carl och beger oss hem till Jonas en snabbis för att ladda batterierna, lämna grejer och hämta varmare tröjor.

DSC_0707
DSC_0713
DSC_0714
DSC_0715
DSC_0723

Sen går vi och ser Wes Andersons nya, The Grand Budapest Hotel, på Hackney Picturehouse. Den var hur bra som helst. Innehöll precis allt knäppt och vackert som gör att man älskar Wes.

DSC_0725
DSC_0726
DSC_0727
DSC_0728

Julia, jag och Jonas beger oss sedan hemåt igen och vi är  himla trötta att vi sitter vid köksbordet och nästan somnar. Bokar taxi till flygplatsen, stämmer av med Mika när vi ska ses och ställer klockan på typ…fem. Kramar Jonas farväl jättejättelänge (</3) och går och lägger oss.

DSC_0730

Såhär ser det ut när vi vaknar alldeles för tidigt med en dos kolsvart himmel utanför fönstret.

Det var Londons sista bild och därmed var den lilla, perfekta minisemestern slut. I skrivande stund är det minusgrader, mörkt och en decimeter snö utanför mitt fönster. Hemskt sorgligt.

Translation:

Our last day in London included a quick stop at the Vans store, Brick Lane, pizza from Franco Manca in London Fields and Wes Anderson’s Grand Budapest Hotel at Hackney Picturehouse. Early on the monday we flew home, and with that our perfect little mini vacation came to an end.