Ordtavlan, januari-mars 2017

Av min bror, Alice och Knut fick jag i julklapp en svart ordtavla med vita bokstäver till, och jag tänkte att vi skulle kika på vilka budskap som byggts ihop under 2017s första kvartal. Tycker det är så mysigt och rofyllt att sitta på golvet om kvällen och välja citat, lyssna på bra musik och plocka med bokstäverna. Dricka lite te eller kanske ett glas vin och fundera på ord man gillar och leta inspiration. Mysig grej.

Först ut var ett budskap som jag inte vet om det stod kvar mer än ett dygn, kanske just för att det var yesterday’s feelings. Okänt ursprung, generell Pinterest-inspiration. Hade en period i alla fall då alla feelings var extremt snabb-pendlande och detta kändes då väldigt mitt i prick.

Sen kom detta nedan, och blev väl de ord som verkligen inledde 2017. Hämtat från The Wing’s nyckelringar (så besviken att de inte går att beställa till Sverige).

Sen lite Jesper Waldersten (ja jag stör mig på att i:et och a:et i andras har orimligt mycket space mellan sig):

…och sen…

I all längtan finns en framtid. 

Kanske lite av en note to self att hålla ut i den längtan som var någon form av knepigt normaltillstånd under en rätt lång period. Att det skulle komma att finnas något riktigt bra där i andra änden av den. Det fanns det. Finns det.

Sedan kom ett fragment ur en dikt av Frida Hyvönen som jag snubblade över på någons instagram,

Märker du hur alla vi som älskar dig
försöker vara fyrtorn i natten?

Skymtar du land kan signalerna nå dig
där du driver omkring på mörka vatten.

Sedan lite mer Jesper Waldersten, pga typiskt ordsmart person:

Things that fall:

Våren kom och jag hade balkongdörren på glänt och vädrade täcket i tidig vårluft. Och konstaterade att ibland är poesi det enda som är, kan vara.

Och så just nu: Bodil Malmsten. Älskar i princip allt hon skrivit. Här ett fint men lite sorgligt utdrag ur Det här är hjärtat.

Utan dig vet jag inte
vad det nu var.

Kärlek är
att jag 
vill att du finns.

Har ni några favoriter, vad gäller korta, finurliga formuleringar? Tipsa mig gärna, jag samlar ju som ni kanske minns på bra ord och citat. Och så vill man ju till en sådan här tavla gärna hitta de där citaten som är mitt i prick utan att kännas för mycket som snirklig carpe diem. Ni vet.

Ivory Klinga

I början av sommaren investerade jag ett gäng slantar i en fin klocka. Har länge letat efter ~den perfekta~ men har haft svårt att komma fram till vad exakt det är jag vill ha. Så hittade jag denna: Ivory Klinga med gold mesh-band från Triwa, och bestämde mig genast. Jag tycker den är precis lagom stor och synlig, så att den liksom sticker ut till avskalade, monokroma utstyrslar, samtidigt som den känns ganska klassisk och enkel, och som något man inte tröttnar på i första taget.

Ivory Klinga Karin Wåhlberg

Sms:ade min kompis Linn och frågade om hennes pappa hade den i sin butik (Linn har sedan barnsben uppfostrat till klockhandlar-lojalitet hos sina vänner, så kändes inte rimligt att jag skulle köpa den någon annan stans än i hans lilla butik Klocktorget i Norrköping, hehe). Så beställde han i alla fall hem klockan till butiken åt mig lagom tills jag kom till stan helgen efter. Taget!

Ivory Klinga Karin Wåhlberg

Sedan dess har den suttit på min arm varenda dag, med undantag för vissa timmar tillbringade på stränder eller i havet. Känner mig redan bar utan den och har helt vant mig av med att kolla tiden på telefonen – vilket känns skönt och lite i sig som en god anledning att använda klocka.

I alla fall en bråkdels mindre skärmtitt per dag.

Ivory Klinga Karin Wåhlberg

Bonus, givetvis, för fint förpackat köp också.

Ivory Klinga Karin Wåhlberg Klocktorget

Gbg

Kristi himmelfärdshelgen, ni vet långhelgen med pangväder, den tillbringade jag hos min bror och Alice nere i Göteborg.

 

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Varför älskar man solreflektioner och ståtliga blad mot avskavd vit målarfärg och smutsigt glas så mycket?

Karin Wåhlberg

¨

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Karin Wåhlberg

Plus och minus:

+ hänga med mina bröder och alice

+ åka berg-o-dalbana

+ food truck-lunch med en saknad johanna

+ högsommarvärme

+ av en slump springa på folk man känner och få lunchsällskap

+ grillat och dubbelfriterade egengjorda pommes frites

+ en ny miniperson påväg in i familjen :)

– feberfrossa

– halsont

– superförsenade tåg

– sömnlösa nätter

– att känna sig som en dålig gäst och ovärt sällskap eftersom man mest ligger och huttrar ovanpå gästsängen med hög feber och en papperskorg full av näsdukar intill och inte orka vara till hjälp eller hitta på roliga saker

De stora vidderna

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Förra onsdagen var jag och Anna, efter tips från min kollega, på Dramaten och såg De stora vidderna. Herre min skapare vad bra det var. Vi satt på första raden och rös, skrattade och förfärades. Utbytte himlande ögon som sa Ahhhh åhhh, vad man har träffat den där personen och uppspärrade blickar som sa NEJ VAD GÖR NI VAD HÄNDER.

Pjäsen skrevs 1911 av Arthur Schnitzler och var tydligen väldigt kontroversiell då den kom ut, vilket jag kan tänka mig. Men lite likt Maken och Den allvarsamma leken känns det som att människoanalysen är lika pricksäker idag, och relationerna skulle lika gärna kunna vara nedtecknade och utspelade i modern tid.

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Alla är ganska destruktiva och själviska. Tragikomiken glider genom pjäsen från akt till akt, lägger sig obönhörligt som en dimma över allt karaktärerna tar sig för.

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Såhär beskrivs pjäsen på Dramatens hemsida:

Paret Friedrich och Genia är gifta sedan flera år. De befinner sig mitt i varsin 40-årskris. Friedrich botar sin ångest genom att förströ sig med yngre kvinnor. Genia uppvaktas av den unge pianisten Korsakov, men nobbar honom. När denne i förtvivlan tar livet av sig reagerar maken chockerat: ”Hur kan du vara så egoistisk och låta mig vara den enda som sviker?”.

I sina försök att spela ut varandra leker de skoningslöst med varandras, och inte minst sina vänners, känslor.

De stora vidderna är en berättelse om moral och omoral och människans oberäkneliga natur.

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Estetiken och scenografin är fullkomligt strålande. Enkel, tidlös. Och skådespelarna interagerade med miljön så väl, både på och utanför scen, med ljud och aktivitet som sköljde ut också från kulisserna.

Slutet var jag inte helt beredd på, men ska inte avslöja så mycket mer om det. Ni får gå o se helt enkelt!

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

De stora vidderna går på Dramatens Lilla scen och har bara spelats i några veckor. Kostar en ynka hundralapp om man är under 26 (men är inte så värst dyr annars heller), helt klart värt.

(gif)

Det får bli dagens Stockholmstips!