Mer analogt: höst på Bjärka och brunch i London

Här kommer fler analoga bilder från de där gamla rullarna. Först tre från Bjärka, troligtvis sen höst 2012. Trädtoppar i lågor och årets första frost.

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Och tre från när jag hade praktik i London, typ februari 2013. Vi åt brunch på The Breakfast Club en dag, jag, Annie, Christopher + Isabella och hennes kompis Sebastian som hon var där och hälsade på samtidigt. Alla ser så himla mycket ut som att de sålt smöret och tappat pengarna på bild nummer två, kanske var det bara lite matkoma pga delicious food.

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Translation:

More analogue film from these rolls. 3 from Bjärka and 3 from when I was in London for my internship and we went for brunch at The Breakfast Club.

The more you love me, the more I will ruin you. I will take my darkness and I will push it inside you.

För en tre-fyra år sedan fick jag en gammal analog kamera av min morfar. Så jag köpte tre rullar film, och sedan tog det mig något år att fota upp dem. Jag hade någon idé om att jag skulle spara på rullarna, fotade någon bild eller två per tillfälle osv. Såhär i efterhand kan en ju känna att det hade varit smartare att expressfota sig igenom åtminstone en rulle och lämna in den för framkallning direkt, för att ta reda på om kameran över huvud taget fungerade ordentligt. Menmen. När jag fotat upp rullarna blev de liggandes i några år. Följde med i flyttar, stod i kylskåpet ibland; fick sig medelmåttigt med kärlek. Tills förra veckan! Då lämnade jag äntligen in dem.

Två av rullarna blev helt ok (blev bilder av allt i alla fall), den tredje fick jag bara ut sju bilder från. Mycket är suddigt, men det finns också en del guldkorn. Och många minnen. Vi tar oss en titt.

Våren 2012

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Det är april, kanske maj. När brukar körsbärsträden blomma? Det enda som är mer gnistrande rosa än att stå under träden i Kungsträdgården och blicka uppåt är mitt eget My Little Pony-hår. Mika och jag spatserar fridfullt runt i en rosa bubbla till låtsasvärld.

Skrev i min dagbok det som blev till det här inlägget några år senare: Om att bara vilja vara någon annanstans. Mådde lite sisådär under den här perioden.

Han från dagboken var visst också med på bild i rullen, väntade på mig bakom bilderna ovan. Men det känns knäppt att lägga upp såhär tre år senare, så ni får föreställa er istället. Han är skarpt porträtterad med rufsigt hår och blåa hundögon. Blygt leende. Stickad tröja. Vi sitter mittemot varandra i fönstergluggen på Copacabana i Hornstull och jag vet nog redan då att jag aldrig kommer lyckas bli kär i honom. Nåväl.

Sommar 2012

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Våren blev till sommar och jag var så trött så trött. Åkte till England ett tag, hängde i London och sedan i Tunbridge Wells dit min före detta au pair-värdfamilj flyttat. Lämnade Stockholm för Norrköping men bodde mer hos min farmor än hemma. Sov i den duvblå bäddsoffan som så många gånger förr, den som alltid stod bäddad ifall att jag skulle dyka upp.

Läste tonvis med böcker och åt gröt till middag.

Någonstans här hade jag också sökt till Berghs och varit på intervju och kommit in. Känns som hundra år sedan.

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Sen åkte jag tillbaka till Stockholm och påbörjade ett nytt kapitel i mitt liv. Enklare, bättre.

Karin Wåhlberg, analogt

Vill ni se mer analogt? Har ett gäng höstbilder från Bjärka bland annat, som nog är några av mina favoriter. Blir så himla sugen på att leta fram kameran igen, lära mig den ordentligt (lära mig fokusera???) och fota ännu mer analogt. Så kanske det blir nya rullar om ytterligare 3 år, hehe.

Translation:

I got some analogue film from like 3-4 years ago developed, last week. Many are blurry, but there are a few treasures in there. And lots of memories.

Måndagsklubben

Min datorladdare kastade in handduken i onsdags, så det blev en ofrivillig paus från trettontumsskärmen. Men nu är en ny liten sladd i min ägo, helt utan eltejpslagningar och stötrisk. Ganska angenämt det, ändå.

Vi firar dagens måndag med ett knippe bilder från måndagen som var för prick en vecka sedan, tänker jag. Då släpade jag i alla fall med mig Julia och Anna till en betongklump till bro som jag brukar passera på min löprunda, och varje gång tänker att det vore en fin foto-backdrop.  

Karin Wåhlberg
 
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

I slutet av sommaren föreslog jag för Julia att vi skulle försöka ha kreativitetsdejt en gång i veckan, i höst. Det skulle inte behöva vara något avancerat, utan kunna vara allt från att leka med ord till att fota något, pyssla ihop något digitalt eller bara ta outfitbilder. När vardagsrutinerna och höstrusket smyger sig på och sommarens tillåtande dagsljus försvinner är det så lätt, för mig åtminstone, att kameran börjar samla damm och inspirationen tar slut när solen går ned. Att det en tar på sig om morgonen blir svart, varmt, bekvämt och inte så kul. Det skulle denna inplanerade kreativitetsstund alltså söka råda bot på.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Vi får väl se om vi lyckas hålla det vid liv. Hittills har vi ätit smarrig måndagsmiddag en måndag och fotat dessa bilder en annan, det är en duglig början ändå. Nu har dessa bilder inget syfte i större bemärkelse, men ibland behöver kameran få lite vardagsmotion för att en inte helt ska tappa konditionen. Ibland kan jag känna att jag sällan fotar för att skapa längre, utan det är mer pliktskyldig dokumentation. Jag vill att det ska bli kul igen.

Karin Wåhlberg

En suddig jag medverkade också. Det är inte alltid det syns när en hänger bakom kameran men hejhej.

Karin Wåhlberg

Nåväl, gla’ måndag på er i alla fall. Nu är min datorladdare och jag officiellt back in business.

Translation:

Week-old Monday photos.

Green was the silence, wet was the light, the month of June trembled like a butterfly

Midsommar tillbringades ute i skärgården. Regnet störtade ned i havet och studsade vildsint mot klipporna, och ovan oss hängde gråa skyar. Inne var vi dock glada varma och konstant mätta. Men! Innan vi tar oss an det megainlägg som denna saltstänkta skärgårdsvisit oundvikligen kommer bli så vill jag bara bjuda på fyra fina bildfångster på Majsan, som också var där. Här är vi alltså i ett av husen på Annas familjs lilla ö, i det rum där Majsan, Mika och Daehyun bodde under helgen.

Se så fin och drömmig hon e (klär så väl i färgreducerade skärgårdsmiljöer, visst va):

Majsan, Karin Wåhlberg
 
Majsan, Karin Wåhlberg
  
Majsan, Karin Wåhlberg
 
Majsan, Karin Wåhlberg

<3

Translation:

Four photos of my beautiful friend Majsan, taken last weekend during Midsummer. More on the celebrations to come!