Byråresa dag 2: Ballonger, dansgolv och mitt-i-natten-jacuzzi

Okej låt oss hoppa långt bakåt i tiden, till april närmare bestämt. Sånt får man göra i sin egen blogg. Blir alltid så besviken på mig själv när jag inte gör klart saker, till exempel berättar klart om en resa, då det är så roligt att ha i efterhand. Och om jag nu ska blåsa liv i det här stället så kan jag ju försöka jobba mig igenom lite av backloggen. Så, även om det känns avlägset vill jag vrida tillbaka tiden till i våras, när vi med jobbet hyrde ett mindre slott med fyra pooler, i bergen i södra Frankrike. Oui? Oui.

Här är tidigare inlägg från resan:

Kom nu ihåg att det här var april. Sverige var fortfarande smältande och lerbrunt, temperaturerna hade precis dykt igen, efter en försmak av vår, till ensiffriga plusgrader och fukten satt i luften. Det var bortom alla livskvalitetsfloskler i världen att där och då få byta bort det.

Le Castelet Karin Wåhlberg-1
Le Castelet Karin Wåhlberg-2

Efter förmiddagens vandring kom vi tillbaka till huset. L-i-v-e-t att få byta om från svettiga träningskläder och falla ned i poolen. Ett dopp, och sedan ost och vin på terrassen efter det. Eller okej, i ärlighetens namn vill jag minnas att det mellan värmeslagskänslor och svalkande dopp hann infinna sig en viss panik då ingen kunde hitta nyckeln till den byggnad där jag och ett gäng andra bodde. Vi vandrade runt barfota på grus, provade alla nycklar vi kunde hitta i samtliga ingångar till byggnaden och ryckte frustrerat i dörrarna. Hann bli helt klaustrofobisk av känslan att jag aldrig skulle få byta om, svalka mig och känna mig typ…ren. Och när det dessutom är glasdörrar och alla ens saker ligger på insidan och hånar en… AJA slutet gott allting gott, det är fortfarande ett mysterium hur dörren till slut gick att få upp men också vi fick svalka oss och ansluta till livsnjutarna med de franska ostarna och oliverna.

Karin Wåhlberg

Efter andhämtning och tillförsel av semesterrosé hoppade jag in i duschen och blev ~en respektabel människa igen~ och sedan började vi trivselansvariga för kvällens aktiviteter att preppa på terrassen vid den övre poolen inför kvällens festligheter, ett pool party i sann riviera-anda. Vi hängde upp ljusslingor och vimplar, blåste ballonger tills lungorna höll på att implodera och förberedde flytlyktor att sjösätta i poolen när mörkret sedan skulle falla på.

Le Castelet Karin Wåhlberg-4
Le Castelet Karin Wåhlberg-5
Le Castelet Karin Wåhlberg-6
Le Castelet Karin Wåhlberg-7

Karin och Anders, kolla pyntproffs.

Le Castelet Karin Wåhlberg-8
Le Castelet Karin Wåhlberg-9

</3 Anna den stjärnan jobbar inte hos oss längre pga studier i Lund </3

Le Castelet Karin Wåhlberg-10

<3 <3 <3 Riviera-redo

Le Castelet Karin Wåhlberg-11
Le Castelet Karin Wåhlberg-12

Sedan var det fördrink på den nedre terrassen. Eller mellanterrassen. En av alla himla terrasser i alla fall! Solen stod högt på himlen och kastade ett gyllene sken över alla.

Le Castelet Karin Wåhlberg-15
Le Castelet Karin Wåhlberg-16
Le Castelet Karin Wåhlberg-17
Le Castelet Karin Wåhlberg-18
Le Castelet Karin Wåhlberg-19
Le Castelet Karin Wåhlberg-20
Le Castelet Karin Wåhlberg-21
Le Castelet Karin Wåhlberg-22
Le Castelet Karin Wåhlberg-23

Martina:
“De som jobbar i köket kollade jättemärkligt på mig.
Jag tror inte de förstår att jag klätt ut mig!
Jag tror att de tror att jag tror att man ska klä sig såhär här.”

Le Castelet Karin Wåhlberg-24
Le Castelet Karin Wåhlberg-25

Hela gänget minus en jag bakom Polaroidkameran:

Karin Wahlberg5

Sedan åt vi pizza som tillagades i vedugnen i muren.

Le Castelet Karin Wåhlberg-26

Och skålade i vin!

Le Castelet Karin Wåhlberg-28

När mörkret föll sjösatte vi lyktorna och de seglade ut i poolen som små stjärnor ovanför en dal strösslad med avlägsna ljuskällor. De starkaste drinkarna blandades till (John spetsade allt med extra vodka), den högsta musiken spelades, det mest obrydda dansgolvet exploderade och så skrattade vi, dansade vi, körde vi limbo och byggde om våra outfits med glowsticks.




Karin Wåhlberg

Le Castelet Karin Wåhlberg-29

Någon gång halvvägs in på natten mattades festligheterna av. Några satte sig inne i huvudbyggnadens vardagsrum och drack te. Några gick och lade sig. Några av oss rotade fram badkläder och sprang huttrandes ut i den nu kyliga nattluften, över daggvått gräs, nedför trappor i italiensk marmor och bort till jaccuzzin på nedersta nivån. Kröp ned i bubblande hett vatten och lade badrockar och handdukar vid sidan av. Drack mer vin, spelade högljudd musik, pratade i mun på varandra och flöt runt bland skummet, lät tiden gå.

Sdean går plötsligt ägornas alla sprinklers igång, avfyrar iskallt vatten över handdukar och telefoner och badrockar. Det tar Karin och jag som ett tecken på att natten nått sin peak. Vi skopar upp våra blöta handdukar ur gräset och springer huttrandes, kalla in till märgen, uppför trappor och längs med gångar till vår lilla svit. In i en brännhet dusch och sedan ned under varma täcken.

God natt Frankrike.

Byråresa dag 2: Le Cap du Dramont

I flera veckor inför resan har prognoserna utlovat regn och rusk, och dagen innan vi ger oss av från Sverige får vi mail från Lasse:

Jag har fått lite info från guiden om vår vandring. Prognosen på söndag är att det blir blåsigt och ganska kallt, cirka 13 grader. Är det 13 grader i luften och blåser 7 m/s så känns det som 7-8 grader. Jag rekommenderar att du tar med dig minst en vindjacka/regnjacka och vindtäta byxor/regnbyxor och en fleece men också om du har en tunn dun/syntetjacka att ta på vid lunch eller vid behov. En kepa eller en tunn mössa kan också vara skön att ha när det brassar på från havet. 

När vi far består allas packning därför av cirka 75% funktionskläder, panikartat framrotat ur gömmor allt från fleece-beklädda skidjackor till vindtäta byxor. Ni som läst de första inläggen från resan (här å här) vet att vi anlände till av poolvärme och sol, en verklighet helt annan än alla väderrapporter. Detta i kombination med packningshetsen inför vandringen har lett till att ingen tycker sig ha packat några “vanliga kläder”. Däremot är de flesta överkittade med lite väl värmefrämjande funktionskläder.

På söndagsmorgonen vaknar vi i alla fall upp till vyn nedan och gör oss redo för avfärd med en frulle beståendes av croissanter, baguetter, bär, juicer och yoghurtar med mera och jag har panik light över att jag inte har något kortärmat att ta på mig.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-1
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-2
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-3

Vi slingerikrokar sedan fram med buss i ungefär en timme innan vi anländer i Le Dramont. Vi möter upp vår guide vid en stenig strand där de allierade en gång gick i land i slutet av andra världskriget; om jag inte missförstod så var det den andra lyckade landstigningen, efter Normandie.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-5

Vår guide, Laurent, berättar om stenslagen och stranden och annat och sedan ger vi oss av.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-6
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-7
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-8

Vi går via en liten hamn, där Lena, Rebecca och Anna som tagit bil istället för buss väntar med matsäcken. Vi packar ned lunchmackor och annat i våra väskor och sedan går vi mot högre altituder.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-9
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-10
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-11
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-12
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-13
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-14

Laurent föreläser om varenda sten och växt som korsar vår väg. Havet är azurblått och jackan åker på och av på och av. Solen grillar men när vi är ute vid kusten och inte inne i buskagen så svalkar vinden.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-15

Vi tränger genom små gröna passager och passerar gömda stränder inklämda mellan bergen, där lokala surfare ligger utsträckta i våtdräkter bredvid sina brädor.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-16
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-17
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-18
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-19
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-20
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-21

Uppåt uppåt uppåt!

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-22
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-23
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-25
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-26
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-27
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-28

Hit upp ska vi! ↓

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-29
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-30
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-31

Jag var svartklädd välisolerad långärmad och SÅ HIMLA VARM. Men också fascinerad över den beundransvärda utsikten, med taggiga klippor kaktusar å glittrande hav.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-32
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-33

Till slut var vi uppe vid toppen, eller nästan i alla fall, och landade för att intaga välförtjänad lunch. Utsikten var magnifik i samtliga riktningar och solen gassade. Tur att det fanns nedpackade fleecejackor!!!!

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-34
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-35
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-36
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-37
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-38
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-39
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-40
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-41
Cap du Dramont Karin Wåhlberg-42

Jag bytte tröja från min långärmade löpartröja (som jag använt bland annat när jag varit ute och sprungit i minusgrader på vintern) till en vanlig, tunn långärmad som var slapp nog för att kunna kavla upp ärmarna på till t-shirt-läge, och sedan gick vi nedåt igen. Vilket gick så sjukt mycket snabbare? Eventuellt relaterat till att vi inte hade föreläsning om varenda växt vi såg. Nä men det var intressant! Tydligen är ph-värdet i marken i det här området annorlunda jämfört med resten av Rivieran (?), typ mer basiskt (?) och därför har det helt annan typ av flora och växtlighet än platserna runtomkring och anses vara lite ~special~.

Cap du Dramont Karin Wåhlberg-43

Ner till hamnen igen och längs med klipporna och stranden och upp till parkeringen. Och sedan åter mot huset men mer om resten av dagen en annan gång.

Byråresa dag 1: Bastide Le Castelet

Efter lunch i Juan-Les-Pins (läs om del 1 av byråresans första dag här) åkte vi någon timme inåt landet, till huset vi skulle bo i, i närheten av Grasse. Bastide Le Castelet. Vi anlände och möttes upp av Gunilla och Lena, som åkt i förväg för att hämta upp nycklar med mera. De visade runt och informerade om vem som skulle bo vart: jag, Karin, Anna, Marina och Fanny skulle bo i ~Vanilla Suite~ ↓

LeCastelet Karin Wåhlberg-1

Vi installerade oss på rummen och letade i PANIK efter svalare kläder i packningen. Jag lokaliserade den enda kjol jag packat och Karin klippte i panik av ett par tights med Annas nagelsax. Vi kommer till det senare, men av en rad olika anledningar hade alla packat för helt andra väderförhållanden. Nåväl. Badkläder + det svalaste vi kunde hitta i väskorna och sedan var vi redo för att utforska ägorna. Framförallt poolerna.

LeCastelet Karin Wåhlberg-2

(Här sitter Karin och ironiserar över något med en helt magisk backdrop ♥︎)

LeCastelet Karin Wåhlberg-3
LeCastelet Karin Wåhlberg-4

Vi ägnade mycket av tiden åt att FÖRUNDRAS över allt vi såg. Tomten var liksom uppbyggd i flera nivåer och rymde fyra pooler och ett antal olika huskroppar.

LeCastelet Karin Wåhlberg-5

Runt oss vecklade bergen ut sig.

LeCastelet Karin Wåhlberg-7
LeCastelet Karin Wåhlberg-6

Och blommorna gnistrade. Något helt annat än då bruna, kalgrenade april-Stockholm.

LeCastelet Karin Wåhlberg-8
LeCastelet Karin Wåhlberg-9
LeCastelet Karin Wåhlberg-10
LeCastelet Karin Wåhlberg-11

Gick man fram till kanten av poolen på bilderna ovan kunde man se ned till boulebanan. Och nedanför den, vinrankorna.

LeCastelet Karin Wåhlberg-12
LeCastelet Karin Wåhlberg-13

↓ Pool två och tre. Ytterligare en stor och så en jaccuzzi-pool. Lagom blygsamt. Varför ha en när man kan ha fyra liksom?

LeCastelet Karin Wåhlberg-14
LeCastelet Karin Wåhlberg-15
LeCastelet Karin Wåhlberg-16
LeCastelet Karin Wåhlberg-17
LeCastelet Karin Wåhlberg-18

Den här vyn hade jag om morgnarna när jag slog upp ögonen:

LeCastelet Karin Wåhlberg-19
LeCastelet Karin Wåhlberg-20

Efter poolhäng, utforskning av ägor, boule-spelande, välkomstdrink och allmänt fortsatt vinintag blev det dags för middag, den första kvällen. Alla måltider på plats intogs vid långbordet vid den nedre poolen, och tillhandahölls av en kock som hyrts in.

LeCastelet Karin Wåhlberg-21
LeCastelet Karin Wåhlberg-23
LeCastelet Karin Wåhlberg-24
LeCastelet Karin Wåhlberg-25
LeCastelet Karin Wåhlberg-26

På agendan stod sedan filmkväll, vilket en del av gänget fullföljde. Jag kände att jag sannolikt skulle somna om jag gav mig på det (dagen började ju trots allt vid 4-snåret), så anslöt mig därför istället till ett vindrickande, musikquiz:ande, småpratande gäng på en av terasserna. Temperaturen droppade rejält när solen gått ned, men med lite infravärme och filtar gjorde inte heller det särskilt mycket.

LeCastelet Karin Wåhlberg-27

Här satt vi fram tills läggdags. Och så var det med byråresans första dag.

Byråresa dag 1: ankomst i Frankrike och Juan-les-Pins

Jag tycker det är svårt med reseberättelser, det känns som en hårfin linje mellan medryckande och rätt och slätt för mycket. Ni vet: alla tycker ens första bilder på Instagram är lite härliga men sedan blir det bara provocerande att man sitter med fötterna i en turkosblå pool när det haglar hemma. Men nåväl. Frankrikeresan var så magisk att jag måste få plita ned dess detaljer, om så bara för min egen skull.

I vintras stod det klart att det skulle bli en byråresa av till våren; jag reste alltså med alla mina kollegor. På en fredags-AW med resetema delade vi in oss i grupper och så fick varje grupp idéa och pitcha varsitt förslag på vart vi skulle åka. (En hetsig tävlingstimme med intensivt googlande printande klippande klistrande ritande för att få ihop bidraget.) Vinnande blev konceptet “häng i huset”, alltså att vi skulle ha mycket tid till att bara umgås och glida runt på ett härligt ställe, och destinationen blev södra Frankrike.

Det var ett gäng hektiska veckor innan resan för min del, med mycket övertid och lite svajigt mående. Men med två färdigställda projekt och den sista slutpresentationen för kunden avklarad bara någon dag innan avfärd, så kunde tajmingen för en sådan här resa knappast kommit lägligare.

I alla fall. Okristligt tidigt förra lördagen gick taxislingorna genom ett Stockholm i gryningsljus och hämtade upp oss alla. Ett antal timmar senare landade vi i Nice och satte oss på en buss mot Juan-les-Pins.

JuanLesPins Karin Wåhlberg-2
JuanLesPins Karin Wåhlberg-3

När vi kom fram hade vi ungefär en timme kvar tills vi hade bord för att äta lunch. Vi gled därför iväg åt lite olika håll för att förströ oss, eller ja, gled iväg till diverse uteserveringar och promenader.

Jag, Anna, Erik, Karin och Anna (ja, två Karin två Anna *so unique*) tog omgående sikte på en strandservering som pålyste happy hour på mojitos. Höga på D-vitamin, turkosblått vatten och vit sand sjönk vi ned under solgula parasoller precis vid vattenkanten.

JuanLesPins Karin Wåhlberg-4
JuanLesPins Karin Wåhlberg-5
JuanLesPins Karin Wåhlberg-6
JuanLesPins Karin Wåhlberg-7
JuanLesPins Karin Wåhlberg-8
JuanLesPins Karin Wåhlberg-9
JuanLesPins Karin Wåhlberg-10

Alla väderprognoser hade utlovat regn och kalla grader så vi satt i någon slags chock i alldeles för varma (svarta) kläder och kunde inte sluta förundras. Tillåt mig att påminna att vi lämnat ett 4-gradigt Sverige bakom oss bara några timmar tidigare, vem som helst hade kunnat tappa fattningen. Hela jag var ett knippe fnitter och solrus. En fullkomligt felfri freakin’ stund detta.

JuanLesPins Karin Wåhlberg-13
JuanLesPins Karin Wåhlberg-14

När klockan slog ett var vi alla döhungriga och det var äntligen dags för lunch.

JuanLesPins Karin Wåhlberg-15
JuanLesPins Karin Wåhlberg-16
JuanLesPins Karin Wåhlberg-17

På Cap Riviera, också vid strandkanten, väntade uppdukade bord och en förbeställd flerrättersmeny på oss. Det blev knallorangea champagne-drinkar, gazpacho och oliver som välkomsttugg och sedan följde hembakt bröd och två ljuvliga fiskrätter, avrundat med en övermäktig efterrätt.

JuanLesPins Karin Wåhlberg-18
JuanLesPins Karin Wåhlberg-19
JuanLesPins Karin Wåhlberg-20
JuanLesPins Karin Wåhlberg-21

så.mycket.koriander.halleluja.
Blir hungrig igen prick nu av detta.

JuanLesPins Karin Wåhlberg-22
JuanLesPins Karin Wåhlberg-23
JuanLesPins Karin Wåhlberg-24
JuanLesPins Karin Wåhlberg-25
JuanLesPins Karin Wåhlberg-26
JuanLesPins Karin Wåhlberg-27
JuanLesPins Karin Wåhlberg-28
JuanLesPins Karin Wåhlberg-29

Efter lunchen begav vi oss åter mot bussen, för att fara till det hus där vi skulle bo de kommande dagarna. Slingriga snirklande vägar uppåt bergen och med den här utsikten genom bussfönstret:

JuanLesPins Karin Wåhlberg-31

Kanske var jag förblindad av solglädje eller bara överväldigad av alla estetiskt tilltalande intryck och miljöer, men omgående kände jag att det var en ren nödvändighet att återvända hit fler gånger. Till färgglada parasoll och vita stränder. Busschaufförer som stannar på motorvägsavfarter för att tidsrapportera och uppövandet av ens knackiga franskkunskaper. Olivlundar vinrankor grönska och små små hus ingömda bland träden i bergen bakom putsade murar med klätterväxter på.

(Och därför bokade idag jag och Karin, min strålande kollega Karin, en biljett tillbaka för att inleda semestern någonstans på rivieran, men mer om det sen)

Efter någon timmes färd var vi i alla fall framme vid huset. Huset – vilket bristfälligt ord. Det räcker ej för att beskriva byggnadens och ägornas magnitud, som ni skymtat lite av på Polaroidbilderna nedan. Men mer om det i nästa inlägg.