Tide out, tide in, a flood of blood to the heart

“Karin, du måste lyssna på det här albumet. Det är nog årets bästa.”

Ni är många som vävts in i musiken. Många du som blivit en del av sättet mitt hjärta slår när den spelas. Du var den första, du som fick mig att över huvud taget börja lyssna.

Det var höst 2012 och vi var fortfarande vänner då. Idag hörs vi inte. Vi var satta i samma sammanhang, men jag tror aldrig att vi hade särskilt mycket gemensamt, egentligen. Under andra omständigheter hade vi nog aldrig varit vänner ens en kort tid. Men jag fick det här albumet, det är jag glad för.

Processed with VSCOcam with 10 preset

Musiken blev ett med mitt 2013, trots att lyssnandet både började innan dess och sträckte sig bortom årets slut. Tjugohundratretton. Vi skrattar åt det året nu, när vi sitter utströsslade i köket, avslappnat bakåtlutade. Vi skrattar och skakar på huvudet, upprepar: Vilket jäkla år. Det har satt sina spår, men tänk ändå, att vi faktiskt skrattar åt mycket av det nu. Tänk vad som kan gå över, bli preteritum. Kanske borde jag egentligen ha dåliga associationer till tongångarna, till Breezeblocks och Bloodflood, men det känns inte jobbigt så mycket som det bara känns.

En annan du. Minst ett halvår senare. Vi lagar mat i ditt kök och du ber mig välja musik. Jag sätter på albumet från början, utan shuffle. An Awesome Wave behöver nämligen ingen shuffle. Du går mellan spisen och skåpen och kylen och varje gång du passerar mig låter du din hand svepa längs min rygg. Efter att vi ätit fortsätter vi hångla i din soffa och tappar räkningen på timmarna. Det var sista gången jag sov hos dig.

Och så sommar. Jag springer varv efter varv i Ekbackarna. Vill springa ifrån allt. Springa ifrån dig, springa ifrån begravningen, springa ifrån den trettio-gradiga värmen, springa ifrån ensamheten, springa ifrån känslan av att inte vilja äta, springa ifrån alla avstånd.

En annan aspekt av sommaren, med er. Långa sommarkvällar i en kvav Stockholms-lägenhet med fönstren på vid gavel. Vi dricker vin och gräddar pannkakor. Äter glass mitt i natten. Sitter på en bänk på innergården och andas in nattluft utan att frysa. Jag ligger i din soffa och har feberfrossa och det känns som om jag ska dö.

Klockan är efter tre på natten. Vi fyra sitter runt ett bord med tömda vinglas och albumet spelar stilla i bakgrunden. Jag kan inte sluta skratta. Kanske är det höst igen, jag minns inte. Men vi är samlade och hjärtat är inte fullt så tungt. Mah Jong har skjutits åt sidan sedan ett par timmar tillbaka och vi vänder ut och in på livet, har varandra. J blandar antagligen whiskey sours enligt sitt tveksamma mitt-i-natten-recept. Klockan är säkert sju på morgonen innan vi somnar, fyllda av ansvarslöshet och alkohol.

Vi närmar oss jul. Ligger ihopträngda i soffan, raklånga, överärliga. Telefonen blinkar och vibrerar. Vad händer egentligen? frågar du. Jag svarar att jag inte vet. Och så börjar vi om, som om det fanns något att hoppas på. Börjar om, så att vi kan sluta lite bättre.

Alt-J, i bakgrunden.

—————-

Förra fredagen (eller när det nu blir, för nästan en och en halv vecka sedan i alla fall) var jag, Anna & Linn på Alt-J:s spelning på Münchenbryggeriet. De spelade allt jag ville höra från sin första skiva och det var helt strålande.

Translation:

Last friday, like, a week and a half ago, we went to see Alt-J play here in Stockholm. I have so many moments, good and bad, associated with their music, their first album especially. They played everything I wanted to hear and it was brilliant.

333. I always knew that I was young, but with a head held high and a sharp tongue I could fool almost anyone

Popaganda, Karin Wåhlberg
 
Popaganda, Karin Wåhlberg
 
Popaganda, Karin Wåhlberg
 
Popaganda, Karin Wåhlberg

Fotograferade nästan ingenting alls på Popaganda jag
var upptagen med att stå längst fram på First Aid Kit med
min favoritperson och andäktigt lyssna till Klara och Johanna
som antagligen inte satt en ton fel i sitt liv,
upptagen med att äta (spilla) popcorn ta bilder i Monkis
fotoautomat halvgunga längst bak till Kindness och
sjunga med för full hals till Maggios hit-kavalkad i
Stockholms-natt med konfetti och färggranna bollar samt
avsluta hela kalaset med gratis glass från Ben & Jerry’s
och en varm glad känsla i magen.

Popaganda, Karin Wåhlberg

Translation:

Went to Popaganda, a music festival in Stockholm.

332. Flavours of adulthood with responsible chocolate ice cream

Jag plockade bort min About-sida för ett tag sedan, eftersom den var så ouppdaterad. Kände mig väl varken nyexad från Berghs eller rosa-hårig längre, så att säga. Tanken var ju att den också skulle ersättas av en uppdaterad version, men det hamnade väl som punkt sju på en att göra-lista någonstans och glömdes bort. Jag vet inte om det framgår vad jag egentligen ägnar mig åt om dagarna. Jag tänker mig att jag ska berätta lite mer utförligt om det någon gång framöver.

I alla fall. Jag slängde mig in i vardagen med huvudet före, när jag kom tillbaka till Stockholm. Vi har nytt golv på kontoret: kakel med geometriska konstellationer, och det börjar kännas mer och mer som ett riktigt kontor, efter viss startsträcka. Vårt kontor. Det är höst i luften. Hittills har jag låtsats vägra strumpbyxor genom att ha långbyxor och därmed inte aktivt ställas inför valet strumpbyxor vs. barbent, men jag vet inte vem jag försöker lura. Som om faktumet att jag inte börjat använda just strumpyxor igen än skulle betyda att det inte är kallt, när långbyxor nästan är mer påklätt. Så ologiskt.

Måndag, tisdag och onsdag uppslukades av jobb-relaterade saker och sena kvällar. Mestadels roligt, allt som har med våra egna företagsuppdrag att göra är ju per automatik roligt, spännande och intressant, men eftersom jag jobbar extra på kvällarna tre dagar i veckan så liksom bara försvinner de dagarna. Kommer hem vid halv nio på kvällarna och kollapsar då mest i kökssoffan och hänger med någon av de två jag bor med. Sedan är det liksom dags att gå och lägga sig helt plötsligt. Målet är att göra det i lite mer rimlig tid i höst, det krävs nog om en ska orka.

I torsdags mötte jag, Martina och Annie upp Fredrick, Jonas och Peck vid Steam på Krukmakargatan. Vi köpte med oss lunch och satte oss sedan i solen på Bysistorget. Det är så roligt och peppande att träffa dem, hela gänget. Det är åter till den där nyfikenheten kring vilka projekt alla håller på med, och sedan ohejdat in på tips, oändligt med pepp, frågor och förslag.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Efter lunchen sa vi hejdå till Fredrick som var tvungen att bege sig tillbaka till sitt jobb inne i stan, medan vi andra, som håller till på Söder, gick till 18 smaker för att äta glass till efterrätt. Det bästa där (förutom att glassen är superb) är att man kan välja minikulor, så att man kan få flera olika smaker utan att det blir mer än man orkar.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Peck och Jonas följde med tillbaka till kontoret för att inspektera golvmönstret.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Peck behövde egentligen också återvända till sitt jobb, men när vi fick leverans av DAMMSUGARE blev det alldeles för spännande och han var tvungen att stanna kvar och bevittna monteringen. Så mycket excitement happening.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Efter uppspelt testkörning (Peck: “Om jag hade en sådan här hemma skulle jag städa typ jämt”) var det dags att återinföra lite arbetsro. Det är märkligt det där, hur kul det blir med små och egentligen trista saker blir bara för att det hör till utvecklingen av något som är nytt och spännande; det egna företagandet. Från vattenkokare till skruvar, mikro och dörrmatta så blir det roligt om så bara för att det är en del av något eget som växer fram, ett bevis i sin kanske minsta form att det vi gör är på riktigt.

Jonas har kontorssurfat runt lite under sin Stockholmsvecka, så han hängde kvar hos oss på eftermiddagen sedan.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Eftermiddagen gick åt jobb varvat med skratt. Här nedan har nog Martina en koncentrationssvacka och dansar runt med dammsugaren till musik medan Annie exploderar i skratt åt det hela. <3

by Karin Wåhlberg

Arbetsdagen lider mot sitt slut, Annie ger sig iväg och en stund senare får vi överaskningsbesök av David som cyklar förbi.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Han berättar om livet (han ska bli pappa!!! <3 kommer bli en sådan bra en) och visar upp lite grejer han har designat på sistone. Topp tre med eget kontor är ju att man kan få så mycket fint besök över, både planerat och spontant.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Vi håller på och fixar med ett skåp och ska skaffa ett par fåtöljer. Så fort det är i ordning ska ni få se lite mer ordentligt hur kontoret ser ut i sin helhet.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Eftersom det är torsdag ska jag inte iväg och kvällsjobba, så jag åker hem och somnar en stund ovanpå sängen, springer en runda i skogen och åker sedan in till Nytorget för att äta tapas med Anna och Julia. Vi har ju varit så utspridda hela sommaren och Julle åker till Afrika i två veckor från och med idag, lördag, så vi kände att det var dags för lite serious quality time. Vi drack sangria och mojitos, delade på en massa smårätter och uppdaterade varandra om både viktiga och oviktiga ting. Innan midnatt var jag dock duktigt nedbäddad i säng, trött som jag vet inte vad men mycket mycket nöjd efter en sådan fin torsdag.

by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

ps. lyssnar ni på alt-J:s nya släpp? ser så himla mycket fram emot hela albumet i slutet av september!!!

Translation:

Thursday, with a dumpling lunch date in the sun, ice cream, work, surprise office visits, and tapas dinner out with my favourite girls.

004. I said I know it well; that secret that you knew but don’t know how to tell. It fucks with your honor and it teases your head.

Min storebror fick i julklapp av mig, förutom en mycket bra och fascinerande bok (lästips), en typografisk tavla med texten till Bon Ivers Blood Bank, som jag i all enkelhet knåpat ihop.

DSC_0031

blood bank
Då min storebror också ganska ofta ber mig om musiktips kom tavlan även med en tillhörande spellista på Spotify, titulerad Where the city meets the sky, och som inleds med just Blood Bank. Det är en lista som passar för sena kvällar och vakna nätter, för filosoferande och snöiga dagar, som en sorgsen men kärleksfull kram eller en nykokad kopp te. Min bästa typ av lista, med andra ord. Julklappen blev mycket uppskattad, och det kändes himlans fint att få ge något som verkligen var ihopknåpat med kärlek för en specifik person.