There is another world, but it is inside this one

by Karin Wåhlberg

Hittade bilden här ovan, som jag tog på Julia våren 2014, nyligen och insåg att det var en sådan där som glömts bort och liksom aldrig visats upp. Vi var båda i Norrköping över påsken och möttes upp för att leka med fotoidéer på gamla tiders vis. Vi promenerade runt i Ekbackarna, naturreservatet (i min barndom klassades det fortfarande som en helt vanlig skog menmen) vid mitt föräldrahem, med famnarna fulla av rekvisita – bland annat ett gäng små träfartyg.

Här nedan är några andra bilder som jag tog vid samma tillfälle, som jag däremot tror att ni som hängt med här i bloggen ett tag redan har sett:

Butterflies, by Karin Wåhlberg
Butterflies, by Karin Wåhlberg
by Karin Wåhlberg

Det är ju inte utan att en börjar drömma om ljusare tider, vårluft och vitsippehav när en letar sig tillbaka såhär – även om det ska medges att vinterlandet utanför mitt fönster, med sin gnistrande snö, faktiskt inte är helt illa det heller.

När det här inlägget tog sin början ackompanjerades bild nummer ett av en kort text, ytterligare ett utdrag från den där antologin som jag medverkade i någon gång förra året, men jag vet inte riktigt. Det har liksom tagit lite stopp på sistone, gällande publicerandet av de där små texterna. Det har liksom inte känts hundra när jag suttit med alla orden och övervägt publicera-knappen. Och så mycket nyskrivet finns inte heller (även om det finns mycket opublicerat i arkiven); inte utöver enstaka meningar eller stycken, som hastigt nedtecknats i mobilens anteckningar. Får kompensera med soliga bilder istället, tills vidare.

Translation:

A forgotten, black and white image from the depths of my hard drive, and three others which I think I’ve shown in the past, taken at the same time.

219. Strange things happen in these woods

Strange things ships
Balloon Escape
Strange things in these woods 2

Strange things happen in these woods

Print Shop

Vet inte om det kan kallas jullov när en förmodas vara vuxen och allt det där, men har i alla fall som nämnt varit hemma hos mamma och pappa nu i jul, och då passat på att leka lite i skogen. Sjösatt skepp, blåst ballonger, svävat barfota på en ranglig gammal brygga och sådant där. Idag åker jag tillbaka till Stockholm och vardagen igen, vardagen bortom heldagar i pyjamas, sällskapsspelkvällar med föräldrarna, hemvändarkaffe med gamla vänner, måndagsvin på Brasseriet, syskonkramar, tittande i fotoalbum hemma hos morfar och löprundor i skogen, med isig luft i lungorna och leriga stigar under fötterna. Nog att det är fint att komma hem (bort? hit?), men nu ropar mina ben efter grusiga Stockholmstrottoarer, kontorskaffe och bokläsning på tunnelbanan. Alla bra människor som också de återvänt till Stockholm, att få jobba på riktigt och på plats, inte bara över Skype, och att få flytta in hos allra finaste Mika en liten sväng.

148. Children don’t grow up, our bodies get bigger but our hearts get torn up

Stundom är du tjugotvå och du står där i köket, kommer liksom på dig själv med att stå där och brygga kaffe. Du inser ikapp med dina hjärtslag att du aldrig igen kommer vara så ung som du är just nu, eller nu, eller nu men också att just du aldrig förr varit såhär gammal. Du är suddig i din egen periferi, dina rörelser är en främlings och dina tankar existerar plötsligt utanför din kropp. Med aktsamhet vänder du om och försöker uttyda hur du tog dig från sjutton och hit. Från noga uppmätt mellanmjölk till slarvigt överdoserande av koffein, ditt sjuttonåriga jag förvisso lika mycket av en främling som personen som just nu brygger kaffe i ditt kök.

Shadow sail

Vi är mer än det värsta som hänt oss och du måste sluta ursäkta din överlevnad.

Cups

Han leker med eld och hon är lika lättantändlig som papper,
han visste detta redan när hon frös i tunna strumpbyxor på väg till tunnelbanan,
när hon dinglade med benen där rulltrappan tar sin början och när
snön travades upp över fastfrusna cyklar.

Ändå blir han förvånad när våren kommer och hon står i lågor,
förvånad när det blir maj och enbart aska finns kvar.

setting sail sq

I

Att stå barfota mot solvarm asfalt eller försöka andas när regnet exploderar i skyarna.
Att förstå hur isig luft i lungorna gång på gång blir till vildvuxen vår eller varför sommaren varje år vissnar.

II

Han lagade henne på ställen hon aldrig hann berätta att hon var trasig och läkte ärr han inte visste fanns, men ingen berättade för henne att också stygn kan göra ont.

III

Att resa 8,904 kilometer (eftersom hon gick i bitar, och hade inget kvar i sig, och hon saknade dig).
Att klara sig till sexton nästan sjutton innan allt tillsist imploderar.

IV

Hans varje andetag rekommenderade henne att inte falla för honom, samtidigt som han ritade konstellationer på hennes rygg och trasslade in sina händer i hennes hår.

V

Och hon blir vuxen mot oddsen. Hon överlever och fortsätter kämpa trots att knäna blöder.