I skuggan under äppelträden

I skuggan under äppelträden samlas vi. En till antalet sakta men säkert växande skara. Vi fyller kaffekopparna och fikafaten och Lily äter jordgubbar och springer runt på gräset, kryper upp i mitt knä, hämtar böcker, plockar äppelkart. Denna lilla människa, att man kan älska så högt. I vagnen ligger en två veckors-liten en och sover: Alicia och Jakob har blivit föräldrar. Solen har intagit position högt på den klarblå himlen och skratten klingar i den lummiga trädgården. Vi är hemma hos min morbror och moster i Smedby. Syskon, kusiner, respektive, föräldrar, morfar. Sommarfika.

Karin Wåhlberg-10
Karin Wåhlberg-12
Karin Wåhlberg-15
Karin Wåhlberg-4
Karin Wåhlberg-5
Karin Wåhlberg-18
Karin Wåhlberg-20
Karin Wåhlberg-22
Karin Wåhlberg-23
Karin Wåhlberg-24
Karin Wåhlberg-28
Karin Wåhlberg-31
Karin Wåhlberg-33
Karin Wåhlberg-34
Karin Wåhlberg-38
Karin Wåhlberg-47

“Hej”

Karin Wåhlberg-54
Karin Wåhlberg-62

När hettan blir för påträngande byter vi om till badkläder och försvinner ned i det turkosblå poolvattnet. Snurrar runt runt tills Lily piper högt av förtjusning.

Vi pratar, ställer frågor, uppdaterar oss om varandras liv. Diskuterar det av sommaren som fortfarande ligger framför. Om ett par veckor kommer ytterligare en liten sällas till skaran, eller ja, i skrivande stund är det bara sex dagar tills min bror och Alice beräknas få sin lilla bebis. Syskonbarn, vilken vinstlott hörrni.

Karin Wåhlberg-66
Karin Wåhlberg-71
Karin Wåhlberg-78
Karin Wåhlberg-79
Karin Wåhlberg-80

Gyllenbrun hud, barfotafötter i gräs. En ny generation barn på ingång som väl blir nästa att plaska i poolen, klättra på lekstugetaket och upp i trädkojan, leka kurragömma i källaren.

Innan vi säger hejdå skickar Thina med mig sticklingar från sin översvallande rödklöver-planta (de står i mitt Stockholmsfönster nu och har fått massvis med rötter). Jag tar Jakobs och Alicias lilla i min famn och stirrar länge och fascinerat på hur outgrundligt smått allting är, tår fingrar fötter allt ja ni vet.

Det är så fint att jag får höra ihop med dessa personer.

Gbg

Kristi himmelfärdshelgen, ni vet långhelgen med pangväder, den tillbringade jag hos min bror och Alice nere i Göteborg.

 

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Varför älskar man solreflektioner och ståtliga blad mot avskavd vit målarfärg och smutsigt glas så mycket?

Karin Wåhlberg

¨

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Karin Wåhlberg

Plus och minus:

+ hänga med mina bröder och alice

+ åka berg-o-dalbana

+ food truck-lunch med en saknad johanna

+ högsommarvärme

+ av en slump springa på folk man känner och få lunchsällskap

+ grillat och dubbelfriterade egengjorda pommes frites

+ en ny miniperson påväg in i familjen :)

– feberfrossa

– halsont

– superförsenade tåg

– sömnlösa nätter

– att känna sig som en dålig gäst och ovärt sällskap eftersom man mest ligger och huttrar ovanpå gästsängen med hög feber och en papperskorg full av näsdukar intill och inte orka vara till hjälp eller hitta på roliga saker

Solgula väggar och isig luft

Den här helgen tror jag att solen, vårtecknen och utomhus i största allmänhet reklamerade säsongsutvecklingen (som så ofta, i början av mars) och tog en sväng åter till hösten. En känsla av konstant duggregn och en dunkel dimma har omslutit Stockholm de senaste dagarna, ni vet, sådana där dagar då det inte ens blir ljust. Världen verkar glömma att vakna om morgonen och slumrar grått vidare när en annan motvilligt kliver upp och ger sig ut i eländet.

MEN. Förra helgen visslade fåglarna på vårkänslor. Jag plockade fram mina solglasögon och mötte upp Fredrick för att promenera ut till Skeppsholmen. Luften andades fortfarande is, men vad gör väl det när livet är solgult och någon verkar ha dragit upp brightness & contrast på hela alltet?

Målet var Moderna och ArkDes. Jag ville se Ung svensk form 2016-utställningen, och sedan ville Fredrick se den nya Moderna-utställningen också (Livet självt, som jag skrivit om tidigare), så vi slog två flugor i en smäll plus ägnade orimliga mängder tid åt att förstrött bläddra igenom hela utbudet av posters i butiken, dock utan att köpa något.

Ung svensk form var liten och sedd på ungefär en kvart, men det lilla som fanns var fint och gjorde en glad.

Inne på Livet självt var vi givetvis tvungna att gå in i det sterila rummet där man måste vara helt stilla i minst trettio sekunder för att bli utsläppt. Älskar sådana där knäppa, spännande grejer.

Såhär såg jag ut förresten.

Den där nya randiga tröjan med bubbelgumsrosa krage från & Other Stories, mina skönaste blåjeans, från Monki (modellen Kimono), och blanka gubbskor med brett spänne över, också de från & Other Stories (den butiken är en av mina laster här i livet). *Wish I was sponsrad* men nä…

Solen var fullkomligt bländande när vi promenerade tillbaka in mot stan.

Solglasögonen kommer också från & Other Stories, fast för länge sedan, och väskan är också den en gammal goding från Monki – det här med variation har aldrig varit min grej. Men fluffjackan kommer i alla fall från Cheap Monday. Changing it up!!!! etc

Funderar på att klippa mig ännu mer. Ville ju egentligen redan när jag klippte mig sist att håret skulle sluta precis ovanför axlarna. Blev längre än jag tänkt mig och växer ju dessutom som ogräs. Har suttit med fingret på bokningsknappen flera gånger men sedan hejdat mig. Vad tror ni? ✂︎

Fredrick kommer från Trelleborg men är en typisk limited edition kinda thing och inget en bara kan skaffa hur som helst. Mkt snäll men ej till salu.

På väg hem köpte jag ett LASS med tulpaner för att fylla storvasen med. Sen ägnade jag mycket tid åt att spatsera runt i lägenheten och fotografera blommor i solljus. Kände mig som någon som precis upptäckt makrofunktionen på sin första kamera. Men man blir faktiskt väldigt glad av en sådan sysselsättning, så jag ångrar ingenting.

Resten av dagen bestod av städning + vårrulle-middag med Anna, Julia och Julia och slutligen en 25-minutersvisit på Häktet precis innan stängning. Inte det mest tidslyckade barbesöket kanske, men trevligt för det.

Tack och hej sollördag. Åter till den gråa nutidsverkligheten.

De stora vidderna

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Förra onsdagen var jag och Anna, efter tips från min kollega, på Dramaten och såg De stora vidderna. Herre min skapare vad bra det var. Vi satt på första raden och rös, skrattade och förfärades. Utbytte himlande ögon som sa Ahhhh åhhh, vad man har träffat den där personen och uppspärrade blickar som sa NEJ VAD GÖR NI VAD HÄNDER.

Pjäsen skrevs 1911 av Arthur Schnitzler och var tydligen väldigt kontroversiell då den kom ut, vilket jag kan tänka mig. Men lite likt Maken och Den allvarsamma leken känns det som att människoanalysen är lika pricksäker idag, och relationerna skulle lika gärna kunna vara nedtecknade och utspelade i modern tid.

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Alla är ganska destruktiva och själviska. Tragikomiken glider genom pjäsen från akt till akt, lägger sig obönhörligt som en dimma över allt karaktärerna tar sig för.

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Såhär beskrivs pjäsen på Dramatens hemsida:

Paret Friedrich och Genia är gifta sedan flera år. De befinner sig mitt i varsin 40-årskris. Friedrich botar sin ångest genom att förströ sig med yngre kvinnor. Genia uppvaktas av den unge pianisten Korsakov, men nobbar honom. När denne i förtvivlan tar livet av sig reagerar maken chockerat: ”Hur kan du vara så egoistisk och låta mig vara den enda som sviker?”.

I sina försök att spela ut varandra leker de skoningslöst med varandras, och inte minst sina vänners, känslor.

De stora vidderna är en berättelse om moral och omoral och människans oberäkneliga natur.

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

Estetiken och scenografin är fullkomligt strålande. Enkel, tidlös. Och skådespelarna interagerade med miljön så väl, både på och utanför scen, med ljud och aktivitet som sköljde ut också från kulisserna.

Slutet var jag inte helt beredd på, men ska inte avslöja så mycket mer om det. Ni får gå o se helt enkelt!

Karin Wåhlberg, De stora vidderna, Dramaten

De stora vidderna går på Dramatens Lilla scen och har bara spelats i några veckor. Kostar en ynka hundralapp om man är under 26 (men är inte så värst dyr annars heller), helt klart värt.

(gif)

Det får bli dagens Stockholmstips!