The dreamiest monday

I skrivande stund sitter jag på ett tåg som rusar fram genom snövita landskap. Hela världen går i en ändlöst vacker, urtvättad färgskala. Min kropp rymmer så många intryck att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja.

Någon gång vid 1-tiden, natten till måndag, ringde min storasyster och berättade om ankomsten av en helt ny liten miniperson; min systerdotter. Kunde inte ha fått en så mycket bättre start på veckan, även om det var omöjligt att somna efter det. Vaknade sömnig på måndagsmorgonen men log mig igenom frukosten med grusiga ögon; log mig igenom ett snödränkt Stockholm och halkade glatt uppför Mariabergets brant (som Annie sa: idag var det ett steg framåt och två tillbaka hela vägen hit).

Efter jobbet var jag tvungen att gå och klämma på små, små bebiskläder. Och köpa och slå in och sedan öppna upp paketet vid två olika tillfällen för att visa för Anna respektive Julia när jag sedan kommit hem (“Alltså SERIÖST den har små öron på luvan, jag vill typ ha en sån själv”), så nu är paketet inte fullt lika snyggt längre men vem bryr sig ens när innehållet ser ut som det gör?

Lite oplanerat visade det sig också att min fina Linn var på väg upp till Stockholm, och att även hon tänkt slösa bort någon timme inne på Åhléns innan hon skulle vidare på filmpremiär. Med världsbra tajming möttes vi därför upp på våningen med barnkläder och gick runt där tillsammans och nöp i allting gulligt. Och så visade hon upp sin förlovningsring. Hon och Olle förlovade sig i december, och efter provisoriska ringar var hennes drömmiga Pinterest-värdiga ring nu färdig hos guldsmeden. På ett sätt kändes det så himla vuxet med bröllop och bebiskläder i samma mening, men vi var fnittrigare än någonsin och jag kände mig inte ett dugg gammal.

Karin Wåhlberg

Efter ett tag kunde hon inte hålla sig – “hallå, har du fått någon post eller?!?!” Det hade jag inte, så hon frågade ändå och jag sa ja tusen gånger om för det är ju klart att jag vill !!! och vi betedde oss åter igen som två fnittriga tonåringar. När vi skiljts åt och jag kommit hem låg dock brevet i hallen:

Karin Wåhlberg

Och, som om måndagen inte varit fab nog redan var det sedan dags att ladda om för Årets Rum-galan på Grand Hôtel, tillsammans med Anna. Men mer om det i ett eget inlägg.

Nu sitter jag i alla fall på tåget mot Örebro. Alldeles snart kommer jag få pussa på min trettiofem timmar gamla systerdotter och det bubblar i hela kroppen. Älskar redan denna lilla person, som jag inte ens hunnit träffa än; det är så himla häftigt.

Translation:

Just before midnight on Sunday my niece was born; my sister phoned to tell me so sometime around 1 am on Monday. I’m currently on a train which is speeding through a desaturated winter wonderland, on my way to meet her. Other than that I met up with my best friend Linn, who is getting married this autumn. She asked if I’d be her bridesmaid, which I said yes to, OF COURSE! She couldn’t quite refrain from asking, even though she’d sent me a gorgeous little letter asking the same question, which was then waiting for me when I got home. The day was wrapped up with a design gala at Grand Hôtel, but more on this later. Couldn’t have asked for a better start to the week.

Comments

  1. […] The dreamiest monday […]

  2. josefine

    så fint. grattis :)

    1. Karin Wahlberg

      tack puss :)

  3. Julia

    Blir typ tårögd av att läsa detta, så fint! :) Puss!

    1. Karin Wahlberg

      Jag var typ tårögd när jag skrev det! Åh. puss <3

  4. ISA

    nämen ryser av det här. Så mycket fint på en dag! magiskt!

    1. Karin Wahlberg

      <3

Leave a comment