Everything seems simple until you think about it

Eshillier Photography

bildkälla/img source

Måndagsångesten letar sig in mellan revbenen. Enträget, målmedvetet. Idag känner jag mig som alla de slocknade glowsticks och avslagna flaskor bubbel som fortfarande dröjer sig kvar i vårt kök efter lördagens bravader. Som en skärva av något svunnet.

Min webbläsare har tusentals flikar uppe, en för varje måste, varje deadline. Fyll i blankett K10 tack. Deadline för hemtenta. Deadline för uppsats. Få koden på rad trehundrafemtiotre att fungera. Möte dåochdåochdåochdå. Maila svara fixa uppdatera skriva publicera korrigera kreera börja om vadhållerdupåmed. Kommer jag ens framåt?

ps. kom ihåg att ta hand om dina relationer också svara på sms ring morfar träffa dina vänner
ps2. drick mindre kaffe

Temperaturen föll och jag med den, rakt ned i otillräckligheten. Jag stirrar handfallen på det blanka pappret som var tänkt att bli något slags schema, i alla fall en att göra-lista. Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag. Skulle behöva en paus-funktion på mitt eget liv. En liten stund bara, så att jag hinner ikapp mina egna tankar. De som redan gräver i konsekvenserna av att eventuellt inte hinna med allt det som inte ens skrivits ned på pappret än.

Måste skynda fortare.

Pappa är i stan. Vi hinner ses i en timme och trettioåtta minuter innan han åter ska med ett tåg söderut. Han bjuder mig på middag och jag bjuder uppgivet på all min ångest. Han lyssnar och jag häver ur mig allt som tynger. Mitt sjuttonåriga jags prestationsångest klöser i mig. Det hjälper inte riktigt att en blir tjugo tjugotvå tjugofyra. Pappa kramar om och jag försöker vara egenföretagare student kreativ bra kompis rolig person hinna läsa en massa böcker skriva smarta välformulerade saker ringa mina syskon gå på utställningar orka vara vaken sena nätter och det går tills det inte går och då vill jag mest bara trycka på next episode-knappen på Netflix om och om igen.

Ska tvinga mig igenom kurslitteratur i en halvtimme till nu, sedan sova. Sätter mitt hopp till tisdag.

Translation:

Monday blues & too much to do.

Comments

  1. majsan

    Puss! <3

    1. Karin Wahlberg

      <3

  2. Sandra Leone

    Känner igen mig så mycket! Speciellt det där med prestationsångesten. Varför kan en inte bara växa ifrån det någon gång.
    Kram på dig och hoppas att du får massor av kraft att orka

    1. Karin Wahlberg

      Ja men eller hur! Tack & kram <3

  3. Kajsa

    Hej och tack. Jag är ju uppenbarligen inte ensam i detta lamslående måstenas land, och det finns tröst i det. Tur att solen går upp no matter what alltså… Kram!

    1. Karin Wahlberg

      Ja, puh tack och lov för det. Kram!

  4. jennifer

    Åh, dina ord. Blir alltid så himla ivrig när jag ser att du har uppdaterat <3 och igenkänningsfaktorn är SÅ hög. Jag skickar lite pepp och kramar och snälla tankar, kom ihåg: du är så jäkla bra. Hoppas det känns bättre snart.

    1. Karin Wahlberg

      Tack fina <3

  5. ISA

    alltså är det jag som skrivit detta!?? inre stressen äter fan upp mig!!!

    1. Karin Wahlberg

      heja oss båda, vi löser det!

  6. Nastasja

    Ahhh, du är så bra med ord. Hoppas att du kommer förbi prestationsångestkänslorna. Är så glad för att jag får läsa allt du skriver här. Heja!

    1. Karin Wahlberg

      Tack vad du är fin <3

  7. Frida

    åh känner mycket mycket mycket igen mig. som om allt skulle lösa sig bara med en extra timme på dygnet, eller en liten sekund kanske. eller att om jag lärde mig att tacka nej ibland. kram!

    1. Karin Wahlberg

      eller hur bara EN timme till eller EN extra dag så en hinner ikapp nån gång aaah! (eller som du säger, ta på sig lite mindre………) kram!

Leave a comment