Fabrica, Treviso, Italy

I början av februari var jag ju och hälsade på Jonas i Italien. Han bor i Treviso under lite drygt ett år för att vara på Fabrica research centre. Det är en smula luddigt exakt vad Fabrica är (också enligt de som är där). Men det liknas kanske bäst vid ett konstnärsresidens, om än kanske något mer kommersiellt orienterat. Unga kreatörer inom olika discipliner ansöker och kan beviljas stipendium för att bo och verka där under ett år och under tiden ägna sig åt att utforska och utvecklas inom sitt område. Och, ofta parallellt jobba på mer kommersiella projekt, ibland i Fabricas regi och ibland på eget initiativ och i olika konstellationer med andra som är där. Jonas är där som interaktionsdesigner för att utveckla sin kunskap inom machine learning, bland annat. Det hela har grundats, finansieras och ägs av någon Benetton, alltså som i United Colors of Benetton-Benetton, vilket ju har sitt ursprung just i Treviso.

Skrev såhär hem till Sverige när jag landat:

Flygresan har gått smidigt. Sitter nu på tåget mellan Venezia-Mestre och Treviso Centrale. Det var grått när vi landade och prognoserna har spått regn hela helgen, men just nu är det i alla fall både molnfritt och solen så stark att vintertrötta Sverige-ögon nästan försätts i chock.

Efter att jag landat åkte jag direkt till Fabrica, som ligger ytterligare en bit utanför Treviso. Navigerade otydlig Italiensk kollektivtrafik; lokaliserade rätt perronger och tåg och höll sedan hårt i den gula stången på bussen som kastade sig med sin existens som insats runt varje landsvägskrök. Jonas mötte mig i glimrande eftermiddagssol på en liten gropig, asfalterad väg mellan leriga februari-fält och så skyndade vi in i en föreläsningssal, eftersom de var mitt uppe i antagningspresentationer. När man ansöker så är man först där på två veckors trial och sedan håller man en presentation för alla i slutet av de två veckorna. Jag hann dyka in och se två presentationer – sjukt spännande.

När dessa var klara låg dimman tung i den italienska skymningen och vi skyndade ut för att Jonas skulle hinna visa mig runt innan det blev för mörkt. Och byggnaden sen, arkitekturen! En 1600-talsvilla mitt ute i ingenstans som restaurerats och sedan byggts ut med hjälp av japanska arkitekten Tadao Ando (← googla på tadao ando architecture  vettja, finns så himla mycket häftigt). Älskar kontrasten mellan det gamla klassiska, traditionellt italienska och det nya, hårda i kantig betong. Och så pelarna som går genom alla våningar, också inomhus. Vinklarna, formerna.


Vi köpte kaffe ur en automat och snirklade oss runt i alla korridorer, rum och vrår. Upp på vinden. Överallt travades kreativa projekt och konst och installationer på hög.



Fick en del kommentarer kring hur himla lika vi såg ut. Dock kanske allra mest så när vi smög in i den där föreläsningssalen och slog oss ned längst fram, och alla andra såg två svartklädda personer med brunlockiga bakhuvuden. För det var nog framförallt det.

Magiskt, visst?

 

Comments

  1. myra

    haha, sekunden innan jag scrollade ner tänkte jag “gud vad lika de är, vem kollar jag på”

  2. Ellen

    Men wow, vilka bilder! Helt magiskt med dimman.

  3. Kaneli

    omg, måste spara detta inlägg och googla sönder det där stället ju! och fan visst ser ni helt lika ut, iaf på bilderna och på avstånd :)

  4. Nastasja

    Orkar inte vad fina dina inlägg är Karin! Ser ut att ha varit fantastiskt och texterna i varenda inlägg sen.

Leave a comment