But the heart has its own memory and I have forgotten nothing

En lördag för ett tag sedan (vilken vecka är vi ens inne på?) mötte jag upp Natalie, och så begav vi oss till Moderna Museet. Staden gick fortfarande i februaris urtvättade färgskala, men det hängde i luften att slutet av vinterspektrat trots allt var i sikte, även om vinden på Skeppsholmen ryckte i hårlockar och halsdukar. När vi kom fram ringlade sig kön, i äkta söndagsanda, ända bort till restaurangen och tillbaka – då kändes det extra fint att kunna vifta med medlemskortet och gå rakt in. Det är mitt bästa museitips om man bor i Stockholm: bli medlem på Moderna. För den som är under trettio kostar det bara tvåhundrafemtio pix om året. Då slipper man köa (klar fördel) och man betalar inte för att gå in (2-3 besök på ett år så har en ju alltså tjänat in avgiften), man får rabatt i restaurangen och butiken, inbjudningar till vernissager och dylikt, deras medlemstidning landar i brevlådan lite då och då och så får man inträde till Arkitektur- och designcentrum, Nationalmuseum, Färgfabriken och en massa annat på köpet.

Moderna Museet, Karin Wåhlberg
Moderna Museet, Karin Wåhlberg
Moderna Museet, Karin Wåhlberg
Moderna Museet, Karin Wåhlberg
Moderna Museet, Karin Wåhlberg
Moderna Museet, Karin Wåhlberg

Vi trängdes sedan runt inne på Louise Bourgeois-utställningen. Det finns ju en hel del intressant att säga om Bourgeois konstnärskap, helt klart, men på plats på utställningen blev jag överlag inte helt såld. Tyckte dock mycket om Ensamhets-delen (lite av vilken skymtas på bild tre), en hel del av skisserna, glasinstallationen och det mesta som innehöll inslag av det skrivna ordet. Efter avslutad rundvandring gick vi över till samlingarna. Jag älskar att gå runt där inne, även om jag redan sett det mesta. Till skillnad från hetsen vid den temporära utställningen var det tyst, lugnt och svalt. Vi slog oss ned i evigheter framför vissa av konstverken och strosade tankspritt omkring mellan salarna. Njöt av färg och form och varandras sällskap.

Moderna Museet, Karin Wåhlberg

Efteråt promenerade vi in till stan igen. Sjönk ned i varsin fåtölj på ett fik och vände ut och in på livet. Tiden rann oss ur händerna och vi pratade om viktiga ting så länge att Natalie missade sitt tänkta tåg åter till Uppsala. Men ibland är det så det måste bli.

ps. ni är så fina som hänger kvar här inne, läser och kommenterar, trots att min närvaro ibland är svajig at best. <3

Translation:

Louise Bourgeois at Moderna Museet & quality time with Natalie.

Comments

  1. elise

    verkar vara en så himla fin utställning!
    hittade f.ö precis hit till din blogg, hurra för det!

    1. Karin Wahlberg

      hurra, varmt välkommen, hoppas du ska trivas här! :)

  2. ISA

    jag älskar att gå in här och läsa oavsett hur ofta du uppdaterar. en liten kulturdos ;) haha

    1. Karin Wahlberg

      fint å höra! kram

Leave a comment