Höstluft

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Kastanjerna faller i Grubbensparken och jag tvingar mig själv att skriva tills ögonen grusas. Ord blir till meningar blir till stycken blir till en hel text. Jag backar och väntar. Flyttar om och tar bort. Löven gulnar längs med Kungsholms strand och det krävs en stickad tröja under tygjackan. En riktig haldsuk.

Jag googlar på fakta om vatten och vulkaner. Tänk, att alla de vi älskar är sextiofem procent vatten. De vi fruktar likaså. På sistone, den här hösten, har det känts som om jag är nere på mina sista sju procent. Så jag fyller på med middagar hos vänner mellan förkylningarna och hejar på mig själv med för dyra caféluncher. För att orka. Ringer mamma och pratar om livet under tiden jag irrar omkring på Coop och letar efter vitaminer och pasta. Struntar i berikande litteratur och kollar istället på tv-serier innan jag somnar.

Luften är torr och jag dricker medhavt termoskaffe sittandes på en träbänk i Grubbensparken. Fyller fickorna med kastanjer och dröjer mig kvar tills kylan lyckas ta sig in i huden.

Sedan går jag hem och sätter mig med orden igen.

Comments

  1. Alexandra

    Gillar din blogg så mycket, Karin <3

  2. Hanna

    Libertin har rätt, du gör det SÅ bra!

  3. Libertin

    Och du gör det så bra.

Leave a comment