Måndag

Hej, hallå. Jag är kvar, den talande tystnaden till trots. Ni får ursäkta att jag inte bjudit på så mycket nytt här inne. Förra veckan liksom rann mig ur fingrarna. Jag reducerades till en klump av stress och ångest som mest bara orkade ligga i soffan och sträckläsa böcker och känna otillräckligheten infiltrera mina vener. Läste ut en bok och två halva på mindre än ett dygn istället för att existera. Från lästorka till, ja, något annat, I guess.

Tillbringade sedan helgen i Norrköping för att fira min pappa som fyllde 60. Det var fint, festligt och bra för energidepåerna. Har pussat på bulliga bebiskinder, skrattat så jag kiknat, ätit tårta, hängt med alla mina syskon och dess respektive och bläddrat i gamla fotoalbum. Omgivit mig med violklädda bergsknallar och grönskande ekskogar. Tröttat ut benen med flertalet kilometer i ojämn löpterräng. Men mer om helgen senare.

Stockholm välkomnade mig åter med ett söndagsgrått, slumrande vårregn och ordentligt med sömn i krispigt nybäddade, vita lakan. Imorse vaknade jag av mig själv klockan sex och somnade sedan om i omgångar fram tills det att klockan ringde. Ni vet på det där lyxiga sättet, där varje omsomning är en miljon minuter lång och när en nästa gång kollar klockan och tänker att det nog är dags att gå upp så har det visst bara gått fem minuter.

I övrigt har jag mest jobbat idag. Varje måndag har vi måndagsmöte på Johan & Nyström på Swedenborgsgatan. Jag vet inte riktigt när det blev en tradition, men det blev visst det och så också denna måndag. Jobbade hemifrån på förmiddagen och mötte sedan upp de andra tre här efter lunch.

Karin Wåhlberg

Bilden ovan är från efter det att vi avverkat själva mötet, när Siduri och Annie satte sig en våning ned för att förbereda en presentation och jag satt kvar uppe på det lilla loftet och fortsatte jobba med annat. När vi behövde utbyta vetskaper eller ställa frågor blev det mest ett ogenerat hojtande mellan våningarna. Kanske har vi blivit en aning för bekväma här jajagvetinte.

Utanför fönstret kastade sig himlen mellan drastiskt, dränkande skyfall och bländande solsken. Var gång jag tittade upp och ut var vyn därutanför ny. När jag väl begav mig hemåt var dock allting klätt i kvällssol och det var med lätta steg jag beträdde trottoarerna.

Karin Wåhlberg

För övrigt tog min mobildata slut häromdagen. Mitt i månaden, vilket aldrig händer, och detta trots att jag precis bytt till ett nytt abonnemang med mer surf. Tror stenhårt på en internetkonspiration hos Telia. Hursomhaver har jag ingen lust att köpa deras dyra gigabyte, så nu blir det böcker och redan nedladdade avsnitt från Stuff Your Mom Never Told You-podden när jag åker tunnelbana, månaden ut. Tänker att det är nyttigt att inte bara blint scrolla eller uppdatera Instagram var femte minut och är ändå inne i sidvändar-mode i Ett liv för lite nu, så vill mest läsa varje överbliven stund. Internetlöshets-challenge accepted.

Okej. Det här var jag checkandes in på denne övergivne lille bloggen igen. Hoppas också ni haft en bra måndag!

Translation:

Pardon the quiet, but stress got the better of me last week. I am now, however, back in business. Today we’ve worked mostly out of this cozy coffee shop called Johan & Nyström, here in Stockholm. We have all our Monday meetings there, and as we sit on different floors shouting to each other I fear we just may have gotten a bit too comfortable…

Comments

  1. natalie

    Så bra egentligen med internetslöshets-challenge!! Jag tycker vi ska utmana oss själva mer med att låta bli att vara uppkopplade jämt och ständigt.

Leave a comment