With new eyes and extra colours

DSC_0457
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Jag är hemma nu. London var som London är mest. Ut och in upp och ned omvälvande intetsägande utmattande uppfyllande. En miljon olika saker och intryck, både av det bättre och det sämre slaget. Staden förtrollar mig som mest i gryningsljus. På väg hem längs med sömniga gator i skuggan av stora, historiska monument. Ombord bussar som precis börjat gå, med dubbla hjärtslag och sval luft som går lätt att andas. Eller jag vet inte. Jag har känt mig både äldre och yngre än någonsin förut de senaste dagarna. Låt mig få smälta veckan lite. Ska försöka klä den i ord, men just nu är jag mest trött och okoncentrerad.

Försöker hitta någon slags grund för nästa stora skrivuppgift, som ska in på onsdag. Det står stilla. Jag skriver meningar utan att känna mig övertygad. Om Ingrid och hennes trasiga familj. Jag är inte så säker på att det blir bra men blickar mot klockan och kalendern och vet just nu inte vad ett annat spår skulle vara. Måste nog bara stänga ned sova ut och andas lite.

Jag återkommer.

Translation:

Back home now. London was the way London is most, a million different things and impressions all at once, both good and bad. I’ll clothe the past week in words, but first I need to catch up with life. I’ll be back.

Leave a comment