The rest of it

I London var det mest fjorton grader och sol. Känns som en dröm när nu gruset knastrar kallt under mina vårskor, vars tunna läder inte egentligen håller kylan ute.

I London såg morgonarna ut såhär: väckarklockan ringer och jag sträcker sömndrucket ut min vänstra hand för att med fortfarande slutna ögon dra de tunga gardinerna åt sidan. Solen tränger sig in genom englasfönstren på fjärde våningen och en måste öppna ögonen försiktigt försiktigt för att inte få en ljuschock. Snubblar upp gör oss i ordning längtar efter frukost och sätter oss på 26:an längs med Hackney Road mot Liverpool Street Station som vissa dagar åker så pass långsamt att det i slutändan ger bättre resultat att kliva av och gå istället. Väl vid St Mary Axe köper vi kaffe på Caffé Nero och redan efter två dagar ropar baristan glatt ut regular white americano for you, miss? när han ser mig. Jag har som mål att fylla ett helt bonuskort på en vecka (läs: fyra och en halv dagar) men blev dessvärre två stämplar kort för att få den där gratiskaffen i slutet.

Sedan tar vi hissen upp till femte våningen i ett stort kontorskomplex där vi är inhyrda under veckan. Det är onekligen lite deppigt med sina gröna heltäckningsmattor, stora bruna bord och utsikt mot en innergård och andra tegelväggar men what to do liksom. Bara att fokusera på jobbet. I köket runt hörnet dukas det upp till frukost och jag äter ostmackor med paprika till min americano. Svarar på mail och smygbörjar jobba under tiden Saher håller sitt morgontal fyllt av klyschor som ska göra en pepp.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

På luncherna tar vi oss ut för dagarnas enda egentliga dos av dagsljus. Sitter ute och äter för första gången i år och en av gångerna till och med utan jacka. Vi provar lite olika ställen men överlag kan konstateras att det äts väldigt mycket sushi under veckan. Älskar allt som har med ingefära, soya, koriander, chili och sådana bra smaker att göra och de får ju A+ för bra asiatisk snabbmat i London alltså. På bilden nedan har vi dock precis ätit burritos från något mexikanskt ställe. Och så mera kaffe.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Kvällarna är egentligen enda tillfället vi “hinner” göra något eget, men då är klockan både mycket, dagsljuset borta och vi trötta så middagsplaner är ungefär det som åstadkoms. Första kvällen åt vi ju som sagt på Bistrotheque och en annan kväll satt vi exempelvis i baren på Pizza East i Shoreditch och åt magiskt goda pizzor, drack rödvin och avrundade med oliver och salta mandlar. Väl tillbaka på hotellet finns alltid mer att göra. Vissa kvällar krävs ytterligare jobbinsatser, eller så finns det mail från det verkliga arbetslivet att ta tag i, eller plugg att färdigställa. Hann dock både knyta på mig löparskorna samt ha danssejourer med Annie till Don’t you want me, baby? och det är ju inte helt dumt, även om det inte riktigt är London in its full glory.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Fredag är presentation day. Vi ägnar förmiddagen åt att cleara keynoten och gå igenom detaljerna, och byter sedan ut hackweek-lokalerna mot kontoret i Wapping. Ana och Paul letar sista minuten-buggar och annars hänger vi mest på balkongen, njuter av solen och utsikten och testar tekniken inför presentationen. Plötsligt finns all tid i världen. De andra teamen och kunder och gäster och annat folk börjar dock trilla in efter ett tag och klockan fyra är showen igång.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Fotograferandet blev som ni märker ganska halvhjärtat under veckan. Här ovan är det närmsta vi kommer inkluderandet av andra människor än de i mitt team på bilderna, så det hela är ju inte så representativt eftersom vi väl ändå var en trettio stycken totalt under veckan och ännu fler på fredagen. Nåväl. Är lite kluven inför hela grejen med hackweeks egentligen, men fredagen var väl ändå den dag som verkligen påminde en om fördelarna. Det finaste med den här typen av projekt och utbyten är ju faktiskt människorna. Helt plötsligt har man folk från hela världen med tusen olika kompetenser och ett intresse för spännande, tekniska projekt runt omkring sig. Folk att lära sig av, diskutera idéer, byta erfarenheter eller bara allmänt lära känna och bli kompis med. Visitkort (ja, folk använder dem fortfarande) utbyts åt höger och vänster. Jag berättar om vår startup och digitala affärsutvecklings-verksamhet och kommer därifrån med väldigt många bra kontakter och lärdomar.

Resten av kvällen är i princip en kavalkad av drinks mingel oklar middag med allt folk mer drinks mer drinks after party och klockan halv sex på morgonen vandrar jag mot hotellet igen, längs med folktomma gator. Förbi Towern i gryningsljus, som om det vore det mest självklara i världen. Tunnelbanan har börjat gå igen och jag tajmar perfekt, byter till buss och trafiken är näst intill obefintlig när solen går upp över östra London. Kommer till hotellet, sover en timme, packar väskan och sedan tar jag, Annie och Christopher en taxi till Heathrow. Jag spiller kaffe över mig själv, tappar ut min frukost på flygplatsgolvet och är bakis som tusan (eller fortfarande lite full) men London, at least we went out with a bang.

Translation:

Some sort of summary of the hack week in London a couple of weeks back. I am a bit torn as to how I feel about the concept, it certainly has its flaws, but the Friday (when we all finally could move away from our respective projects and had time to talk) was a reminder of the benefits. So many interesting and smart people from all over the world, with a broad range of experience and expertise – I love it. My photography during the week was quite half-hearted, it doesn’t really show that we were actually at least thirty people partaking, in different teams. But oh well. The week ended with an all-nighter and I was still a glorious mess when the cab picked us up at eight in the morning on the Saturday, but hey, at least we went out with a bang.

Comments

  1. ISA

    Att vakna av solljus är så sjukt fint! jag tycker det låter som himla bra dagar ändå, även om jag blev lite svettig av tanken på att hålla en presentation sådär :O

    1. Karin Wahlberg

      Ja, bästa sättet att vakna på helt klart!

Leave a comment