Robyn & Livet självt

Något pretentiös inläggstitel, men Livet självt råkar vara namnet på den utställning som öppnade på Moderna museet förra helgen. Ett par dagar dessförinnan hölls det därför vernissage, vilken jag var inbjuden till i egenskap av museimedlem (topp 5 investeringar det medlemskapet, för övrigt).

Så, efter jobbet tog jag min kollega, även hon bärare av namnet Karin, under armen och så promenerade vi till Östermalmstorg för att äta sushimiddag på det ställe som också 75% av våra take away-luncher hämtats från de senaste veckorna. Varför variera när man kan maximera?

Karin Wåhlberg Moderna Museet-2

Mätta och belåtna pälsade vi därefter på oss igen och begav oss ut i kylan. Vid den här tiden förra veckan var Stockholm fortfarande till ytan klädd i stelfruset vitt, och staden kändes sådär vintrigt blänkande när vi på väg till Moderna ute på Skeppsholmen passerade först Nybrokajen och sedan Blasieholmen, båda dränkta i lyktstolpssken.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-5

I väntan på vernissagevin (vi, så att säga, lyckades hänga på låset) bläddrade vi igenom samtliga posters inne i museibutiken och upptäckte att Robyn var på plats för att DJ:a. Detta måste ju anses vara en bättre sortens torsdagsöverraskning, visst?

Karin Wåhlberg Moderna Museet-6

Med varsitt glas vin i blodomloppet strosade vi sen in i själva utställningslokalen. Där inne fanns en salig blanding verk från olika konstnärer: stort och smått, statiskt och rörligt, analogt och digitalt.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-7
Karin Wåhlberg Moderna Museet-9

Vi testade exempelvis att bli instängda i ett sterilt (och något obehagligt) rum där man var tvungen att stå still i en minut för att dörrarna skulle öppnas. Och så fanns det en overhead-installation som jag fick kämpa länge med att lyckas fånga på bild när den var tänd, då det var tillsynes helt oförutsägbart när eller hur den tändes och släcktes.

Här respektive konstverk ft. Den Andra Karin.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-12
Karin Wåhlberg Moderna Museet-13
Karin Wåhlberg Moderna Museet-15

När vi gått igenom hela utställningen och kom ut i foajén hade stämningen blivit en helt annan. Ingen av oss var riktigt beredda på att detta var en vernissage som skulle komma att innehålla ett hejdundrandes dansgolv. Till en början var det i princip bara ett enda medelålders par som ockuperade området framför DJ-båset, omgivna av en något mer statisk publik, men deltagandet ökade på rätt bra under kvällen.

Jag låter denna gif sammanfatta den strålande stämningen: Robyn som äger DJ-båset, säkerhetsvakten med *stenkoll* och mannen i hatt och randigt som tar sig an sin andra, svettiga timme av flashiga dansmoves.

Vi själva höll oss mest vid sidlinjerna och konstaterade att vi har en gemensam egenskap i form av bristande koordination och, ej nödvändigtvis relaterat, valde att sippa på vårt bubbel framför att snurra på dansgolvet just denna kväll. Vi var liksom för upptagna med att prata mycket och fort om starka åsikter och allt vi inte hunnit upptäcka om varandra.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-16

Det här är ett sånt himla geni till person ska ni veta. Vi skrattar ihop minst fem gånger om dagen på kontoret och det känns så himla fint att jag får hålla på o lära känna henne bara sådär.

Karin Wåhlberg Moderna Museet-19

En strålande himla torsdagskväll.

 

Comments

  1. […] Robyn & Livet självt […]

  2. malin

    varför variera när en kan maximera är nog det bästa jag läst på länge!

    1. Karin Wahlberg

      visst är det! nu vill jag ha mer sushi…

Leave a comment