Solvarma klippor och vardagsrumskonserter

Det är söndag. I ordets alla bemärkelser. Koffeinbrist, klaustrofobi, konsekvenser. Våra huvuden är tunga men det är inte utan att jag måste fnittra till med jämna mellanrum. Ibland är det den enda rätta reaktionen på saker och ting. Anna och jag beger oss till Kristinebergsklipporna och det är som att sjunka in en parallell värld, en värld som är allt annat än söndag. Vi sitter på berget och äter glass. Här är allting vältempererat. Vattnet svalkande men inte kallt. Luften varm men ändå mild. Vi trampar vatten och flyter omkring länge bland vågorna som orsakas av förbipasserande båtar och vattenskotrar.

Karin Wåhlberg

På kvällen tar vi oss bort till Östermalm. I ett vardagsrum på Karlavägen hålls en spelning med hemlig akt. Det visar sig vara först Louise Lemón och sedan Loney Dear som ska spela. Principen survival of the fittest verkar vara det som tillämpas när det kommer till att få en bra sittplats dock, så till slut hämtar Anna och jag fram varsin tron till stol (extrahög, extramjuk) och slår oss ned på för att sedan nöjt blicka ut över lägenheten, förvisso längst bak men med ohindrat synfält. Hej, ursäkta får vi plats här? funkade inget vidare. Det bjuds också på iskalla, syrliga drinkar, vilka visar sig vara den ultimata återställaren. Det + råsaft som vi inhandlat på vägen. Sorry not sorry.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Det är tredje gången jag ser Loney Dear, även om det varit lite av en slump de senaste två gångerna. Första gången var 2008 i ett litet festivaltält. Det var fyllt till bredden med folk som flydde regnet och vi satt skräddare på trasmattor på marken. Scenen var täckt av ljusslingor och hela publiken oo:ade stämmor till hans Loney, Noir-album så vackert att en fick gåshud. Andra gången var faktiskt på Bjärka. Jag kom dit en helg och så hade han en konsert i rotundan bara sådär, så himla fint och knäppt? Det är rummet på den här bilden. Alla stearinljus runt kupolen var tända och akustiken drömsk, i det säkert tio-femton meter höga rummet.

Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg
Karin Wåhlberg

Efteråt klev vi barbenta ut i Stockholmskvällen och frös inte ett dugg. Ett bättre avslut på veckan hade knappast kunnat efterfrågats.

Translation:

It’s Sunday, in every aspect of the word. But we take care of it in the best possible way. First, we lay on sun warm cliffs eating ice cream and go for swims in the ocean. Then, we go to a gig in a living room on Östermalm, and drink fresh, ice cold drinks which prove to be the best way to recover. Couldn’t have asked for a better way to end the week.

Comments

  1. ISA

    haha hur hamnar man ens på vardagsrumskonsert!? Det vill ju jag också bli bjuden på nån gång! kul grej:)

    1. Karin Wahlberg

      Skriv upp dig här, vetja, så kan du också gå på vardagsrumskonsert! :) http://www.sofarsounds.com

Leave a comment