The more you love me, the more I will ruin you. I will take my darkness and I will push it inside you.

För en tre-fyra år sedan fick jag en gammal analog kamera av min morfar. Så jag köpte tre rullar film, och sedan tog det mig något år att fota upp dem. Jag hade någon idé om att jag skulle spara på rullarna, fotade någon bild eller två per tillfälle osv. Såhär i efterhand kan en ju känna att det hade varit smartare att expressfota sig igenom åtminstone en rulle och lämna in den för framkallning direkt, för att ta reda på om kameran över huvud taget fungerade ordentligt. Menmen. När jag fotat upp rullarna blev de liggandes i några år. Följde med i flyttar, stod i kylskåpet ibland; fick sig medelmåttigt med kärlek. Tills förra veckan! Då lämnade jag äntligen in dem.

Två av rullarna blev helt ok (blev bilder av allt i alla fall), den tredje fick jag bara ut sju bilder från. Mycket är suddigt, men det finns också en del guldkorn. Och många minnen. Vi tar oss en titt.

Våren 2012

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Det är april, kanske maj. När brukar körsbärsträden blomma? Det enda som är mer gnistrande rosa än att stå under träden i Kungsträdgården och blicka uppåt är mitt eget My Little Pony-hår. Mika och jag spatserar fridfullt runt i en rosa bubbla till låtsasvärld.

Skrev i min dagbok det som blev till det här inlägget några år senare: Om att bara vilja vara någon annanstans. Mådde lite sisådär under den här perioden.

Han från dagboken var visst också med på bild i rullen, väntade på mig bakom bilderna ovan. Men det känns knäppt att lägga upp såhär tre år senare, så ni får föreställa er istället. Han är skarpt porträtterad med rufsigt hår och blåa hundögon. Blygt leende. Stickad tröja. Vi sitter mittemot varandra i fönstergluggen på Copacabana i Hornstull och jag vet nog redan då att jag aldrig kommer lyckas bli kär i honom. Nåväl.

Sommar 2012

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Våren blev till sommar och jag var så trött så trött. Åkte till England ett tag, hängde i London och sedan i Tunbridge Wells dit min före detta au pair-värdfamilj flyttat. Lämnade Stockholm för Norrköping men bodde mer hos min farmor än hemma. Sov i den duvblå bäddsoffan som så många gånger förr, den som alltid stod bäddad ifall att jag skulle dyka upp.

Läste tonvis med böcker och åt gröt till middag.

Någonstans här hade jag också sökt till Berghs och varit på intervju och kommit in. Känns som hundra år sedan.

Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt
Karin Wåhlberg, analogt

Sen åkte jag tillbaka till Stockholm och påbörjade ett nytt kapitel i mitt liv. Enklare, bättre.

Karin Wåhlberg, analogt

Vill ni se mer analogt? Har ett gäng höstbilder från Bjärka bland annat, som nog är några av mina favoriter. Blir så himla sugen på att leta fram kameran igen, lära mig den ordentligt (lära mig fokusera???) och fota ännu mer analogt. Så kanske det blir nya rullar om ytterligare 3 år, hehe.

Translation:

I got some analogue film from like 3-4 years ago developed, last week. Many are blurry, but there are a few treasures in there. And lots of memories.

Comments

  1. […] The more you love me, the more I will ruin you. I will take my darkness and I will push it inside yo… […]

  2. Julia

    Så fina bilder! Och så sjukt hur väl man minns vissa grejer (bilderna på dig och Mika i Kungsträdgården) fastän det var en halv evighet sen. Mer analogt! Puss

    1. Karin Wahlberg

      Haha, eller hur! Tack :) <3

  3. Nastasja

    herre min gud vilken jäkla bilder, karin. Vill typ ha dem på min vägg? Mer analogt any day!!

    1. Karin Wahlberg

      <3

Leave a comment