127. I denna ljuva sommartid

DSC_0002

DSC_0002
DSC_0003

DSC_0014
DSC_0039
 
DSC_0063

Kommer hem halv två på natten och du stirrar upp i taket, säger att allt är okej men har mascara på kinderna och jag tror dig inte. Klockan hinner bli fyra innan vi somnar och när jag nästa dag väcker dig med frukost på sängen är klockan nog mer lunch än frukost, egentligen, men vad gör det, egentligen? Du dricker kaffe och äter jordgubbar,  jag ligger på mage på andra sidan din säng, och vi kommer för en lång tid framöver (om inte för evigt) minnas allt vi hatade och älskade med den här sommaren.

.

Det är inte i huvudsak min sorg att bära och därför vet jag inte om jag har mandat att vara såhär arg. Mandat att vara arg över huvud taget, arg att du tog den enkla vägen ut. Checkade ut i förtid och trasade sönder så många liv på kuppen, när alla vi andra är här dag ut och dag in och överlever.

.

Andas in sommarvindar i Hornstull och dricker te på Copacabanas uteservering.

.

Anna och Julia har lämnat lägenheten, de har åkt nu och är borta i tre veckor. Skulle kunna skriva att jag nu kan dansa runt till för hög musik i vardagsrummet, hallen, köket (vilket jag gör) men det hade jag ju kunnat göra ändå (med omedelbar uppslutning), så vad blir då poängen?

.

Du, smsar mig ovetandes och bokar in den måndagskväll då du behövs som mest. Har alltid ignorerat alla geografiska avstånd och livets förändringar och ramlar in i mitt liv gång på gång. Du, som delat London-dans, nattbussar, storstadsensamhet och torsdagsmiddagar med mig, en hel kväll samtalat enbart i Vänner-citat och förstår min hjärna bättre än så många andra. Du, förser mig med visdom, plåster och delad ilska. Du, ockuperar min balkong, dricker vin och tröttnar aldrig på att lyssna, spelar musik på lite för hög volym och reciterar danser du lärt dig på YouTube tills jag inte kan annat än att fnittra högt.

.

Jag kan inte skriva. Stirrar på den blanka, vita sidan och har ingen svärta att ge den. Det som vanligtvis gör det abstrakta mer hanterbart har plötsligt i alla avseenden motsatt effekt. Jag vill inte ha den kalla sanning som finns på andra sidan förståelsen.

.

Du är den kanske tredje, fjärde eller femte personen som säger precis samma sak men det är taget ur ett annat resonemang och du är nog den första jag faktiskt tror på.

.

Spenderar mina pengar på tågresor, investerar dem i känslan av att vara på väg någon annanstans. Lägger dem på att komma från punkt a till b, eller, punkt tamighärifrån till punkt enannanverklighet. Svenska landskap som ett suddigt abstrakt utanför dammiga fönster och billigt kaffe från Pressbyrån som räcker i en timme och tjugoåtta minuter om man inte är allt för petig med dryckestemperaturen de sista klunkarna. Det finns en trygghet i transit och oavsett ursprung, destination eller orsak skulle jag kunna ägna en evighet bara åt att vara på väg.

Comments

  1. Hanna

    Att läsa dina korta texter är som att läsa små utdrag ur böcker. Ett bra betyg!

    1. Karin Wahlberg

      Hanna, Linnea: ni = <3

  2. Linnea

    Fullkomligt älskar din blogg.
    Helt fantastiska bilder och texter. Denna text var overkligt bra. Kram!

Leave a comment