Treviso & Venice in the rain

Det skall komma att regna resten av min Italien-visit, mer eller mindre. Vi vaknar upp till grå himmel i Treviso. Eller, Jonas vaknar upp med glitter överallt, glitter som han efter upprepade duschar, dammsugningar av håret och andra kreativa åtgärder fortfarande inte helt lyckas bli av med under resten av helgen. När vi på måndagen skiljs åt på flygplatsen (då jag ska hem och han till Dubai på jobb) så blänker han fortfarande till under lysrören i taket. Det är spår efter nattens festligheter med prosecco och limoncello och glitterburkar en masse hemma hos en tjej från Fabrica tillsammans med alla andra Fabricanter.

Mitt främsta dagen efter-symptom när jag vaknar är att jag är så himla hes, men det är mest på grund av att jag ägnat två timmar av vår middag kvällen innan åt att utan uppehåll prata, berätta och svara på frågor om han som jag är kär i. Höll på att tappa rösten. Men hallå, viktigt samtalsämne ju.

Hur som haver, vi promenerar genom stadskärnan i jakt på frukost och kryssar längs med trottoarerna för att undvika vattenpölar. Det blåser och är kallt och jag blir blöt om fötterna.

 

Men Treviso är likväl stillsamt och ståtligt och vi hittar ett färgglatt hak att intaga livsnödvändigt morgonkaffe och annan frukost på.

Vi ser oss omkring i staden, springer in och ut ur ett gäng butiker och så köper jag på mig lite presenter och ett fult, vinrött paraply (eftersom det nu regnar rejält och jag redan har slarvat bort det jag hade med mig ned). Det låter squish squish om mina sneakers när jag går och är så himla ruggigt.

På marknaden köper jag sen så mycket ost att jag behöver checka in min väska på hemresan. 1,5 kg av olika sorters parmesan. Har fortfarande kvar i kylen, himla dröm. Önskar dock jag köpt mer, fler sorter.

Sen tar vi tåget in till Venedig. Jag har aldrig varit där innan, men det är märkligt lugnt. Det är KALLT och jävligt men ändå så himla häftigt att se en stad som denna så oerhört stilla och fridfull. Inga horder av turister eller barn som vrålar efter glass i takt med att svetten rinner. Bara ett utspritt strössel av folk som i sakta mak väver fram genom gränderna, utforskar med försiktighet, tränger ihop sig på vinbarerna innanför immiga fönsterrutor.

 

Var blöt här. kall. Alltså: mina fötter så blöta att jag fått seriös russinhud innanför strumpor och skor vilket i sig genererade skavsår till den grad att det gjorde ont att gå. Förlåt för info kanske, men sjukt ju?

  
 

Efter amarone, prosecco och smårätter på olika osterior knallar vi genom stillsamma gränder iväg till tåget igen.

Sen på väg hem till Jonas från stationen i Treviso dyker vi in på ett av hans stammis-pizzahak och beställer Sgroppinos i baren. Alltså, typ livets cocktail? Prosecco, citronsorbet, vodka. Mhmm. Bestämde mig genast för att ha det som framtida go to-cocktail, även om det ska erkännas att den nog gör sig ännu bättre på en uteservering en varm sommardag än i det regnskadade tillstånd vi befann oss i. Men ändå.

Minns inte vad mer vi gjorde den kvällen. Gick hem, bytte till torra strumpor och åt smågodis, antagligen.

Comments

  1. Bokstund

    Vilken fantastisk resa ni är på! Vill gärna åka till Venedig någon gång jag med.

  2. […] Karin Wahlberg på Radar Magazine är i Venedig och jag älskar hennes bilder därifrån. Den staden alltså.<3 […]

Leave a comment