Way Out West, fredag + lördag

Tidens sätt att passera ingjuter i mig ett oroväckande lugn. Jag går omkring just nu med känslan av att ha oändligt mycket tid, en obeskrivligt främmande känsla. Hela våren och sommaren har jag både jobbat och pluggat på heltid och den där 200-procentiga beläggningen har inte gått mig obemärkt förbi. Också nu i höst kommer jag fortsätta i samma manér. Men nu, just nu, är det ett två veckor långt glapp mellan sommarkurser och höstkurser. Ett andrum mellan grunda andetag och sena kvällar uppkrupen vid skrivbordet.

När jag har jobbat färdigt om dagarna sitter de soliga kvällarna där och bara väntar på mig. Säger: du får göra precis vad du vill. Det är en sådan sjuk känsla. Men, jag njuter. Dessa två korta veckor då jag jobbar men inte pluggar känns mer som semester än vad hela den egentliga sommaren har gjort. Vädermässigt också.

Om vi spolar tillbaka bandet till Way Out West så ska ni få en glimt av fredagen och lördagen också. Vi rusar igenom resterande bilder i ett och samma inlägg; jag kan inte låta bli att känna att internetet snart är övermättat på Way Out West-rapporteringar, and I don’t want to bore you. Och som alltid längtar min rastlösa kropp efter att komma ikapp, skynda vidare. Way Out West var över för lite mer än en vecka sedan men det känns som en evighet redan passerat sedan dess.

Här kan ni läsa om torsdagen.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Jag bor hos min bror och Alice under Way Out West. De har köpt sig en drömmig lägenhet i Bagaregården, som känns vuxen och genomtänkt. Jag vaknar till ett välfyllt kylskåp och en lapp på köksbordet om att rota fritt i skåpen. Anna, Majsan, Julia och Erik däremot hyr en flummig lägenhet via Airbnb. Den ligger nära Slottsskogen och är fylld till bredden med stora, gröna växter och pilates-grejer. Efter frukost tar jag spårvagnen bort till dem och rullar runt på en stor boll under tiden de gör sig i ordning.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Vi springer på spelningar i brännande sol och varvar med picknick och öl i solen utanför området. Fler och fler sluter upp och vi lyssnar på musik genom staketet och utbyter festival-anekdoter med andra kompisgäng som passerar vårt lilla camp.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Kvällar går åt att mellanlanda i den flummiga lägenheten: äta sena hopkok till middagar, ladda telefonerna och dricka Gin&Tonic, innan vi ger oss ut på nattliga äventyr (mer eller mindre framgångsrika, mest mindre).

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Lördagen utlovar solsken så vi är inte helt beredda när det vänder. Ett försiktigt duggregn bli snart till hällregn och vi gömmer oss under mer eller mindre täta ponchos och kämpar tappert med att hålla stämningen uppe. Tillslut flyr vi dock till Sofies hostel som låg precis i närheten och i deras allrum torkar vi till och dricker mer vin innan kvällens spelningar.

Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg
Way Out West, Karin Wåhlberg

Får en panikångestattack någonstans mellan rosévin och Patti Smith, men överlever det också. Tur man har fina personer kring sig som kan säga rätt saker, göra en lagom stor grej av det och vänta ut det tillsammans med en. Djupa andetag 1 2 3.

Way Out West, Karin Wåhlberg

Vi avslutar festivalen med att stå nästan längst fram på First Aid Kit. De spelar och regnet öser ned, utspätt med konfetti. Bilden på Maria nedan representerar dock ganska väl hur vi kände oss efteråt. Nedkylda och genomblöta blev fredagen inte så mycket längre än så, men jag väljer att se det som att vi förlade uteblivna nattliga äventyr till välspenderade dagar i solen.

Way Out West, Karin Wåhlberg

Vi blev ett sådant bra litet gäng som hängde. Ville äta ungefär samtidigt, gå på toa ungefär samtidigt, se samma spelningar och hålla samma tider. Så himla skönt, för många spretiga viljor kan verkligen göra det så himla krångligt. Way Out West, du var rolig, intensiv, svettig, regnblöt, skrattig, bubblig och bultande och innehöll hela känslospektrat från A till Ö. Vi ses igen nästa år.

Och, dessutom, så himla kul med alla er som kom fram och hälsade. Blir varm i hjärtat av det. Extra tack till du bloggläsare med kompisar som pekade en vilsen mig till rätt hållplats vid Järntorget någon gång mitt i lördagsnatten, hehe. Jag hann med bussen! <3

Translation:

The last two days of the Way Out West festival in Gothenburg.

Comments

  1. jennifer

    Du är en sån himla ordkonstnär alltså. Och jag har PRECIS samma känsla i hela kroppen. Det känns som att jag har oändligt med tid. Fattar dock inte hur jag någonsin kommer kunna krångla mig upp ur semesterläget och ta mig tillbaka till verkligheten igen, haha. Puss och hoppas du lyckas samla tillräckligt med kraft för att orka med hösten <3

  2. Vicky

    kommer ALDRIG över ditt fantastiska hår alltså. och way out west, orkar inte att jag alltid är på nån random plats i världen när det äger rum :((((

    1. Karin Wahlberg

      <33333 puss. tydligen tioårsjubileum nästa år, start planning ;)

  3. Nastasja

    Så himla bäst grej du beskriver i början, med ledighetsfeelingen som verkligen _känns_. Tycker du är så grym som liksom bara kör på med allt på en gång, hade aldrig orkat det själv känns det som. Och btw, kan ej bli uttråkad av dina bilder. <3

    1. Karin Wahlberg

      tack för pepp, fina du <3

Leave a comment