What you have here are poems, artwork, and essays, most by self-proclaimed angsty teens, and some by adults who were once angsty teens and still kind of feel like angsty teens.

instagram, @tavitulle

Jag har ju lovat er *tips* såhär mellan milslånga Skåne-vyer och annat, så här kommer ett som jag faktiskt snubblade över på Tavi Gevinsons Instagram igår; nämligen det faktum att hon varit gäst-redaktör för en poesitidning.

Eftersom jag känner såhär inför Tavi: <33333 + gillar ord, så var jag ju tvungen att kolla närmre. Mest ville jag läsa Tavis Introduction, som ni ser början av på första bilden, vilken jag tror att ni också skulle gilla.

Sen kan man komma åt resten av numret online också, om man skulle vilja.

Tycker hon skriver så fint och bra om ärlighet när man skriver och att det blir som bäst när man vågar blotta sin mänsklighet (samtidigt som just det är så väldigt svårt många gånger). Och så är hon ju så mitt i prick i sitt själv-distanserade sätt att reflektera över tonårstiden.

In any form of creativity, self expression, or art, you’re giving away a little part of yourself. You’re confessing and owning up to 
insecurities, desires, ideas embarrassingly ambitious, ideas embarrassingly normal. You’re owning up to being a real person. Who wants to be one of those? It must take a superhuman to admit to being human.

– Tavi Gevinson

Translation:

Stumbled across Tavi Gevinson’s introduction piece for Poetry Magazine, which she has guest edited, and since I <33333 Tavi I had to follow the link and check it out. You should too!

Comments

  1. elise

    så himla fint tips! TACK! <3

    1. Karin Wahlberg

      <3

Leave a comment