photo by lovisa

An apology for my absence. Not only the past 10 days but I’ve been distant for a long time. I’m glad you missed me even though you’re annoyed. I need to update you on my lost state of being because it’s all a big mess and you must be just as confused as me:


These past 9months have been awful. I have had a big teenage depression, crying most nights of the week, completely inconsolable. Nothing has felt like fun and I’ve been hiding from both family and friends, school and the future which has resulted in my feeling even more lonely and lost. The only person I could be around was Daniel who has been a fucking superhero, going out of his way to do everything for me. But I could see his desperation and fear shining through, not being able to fix what’s wrong.

The reason being me hating my uni and wanting to drop out but not knowing what I should do instead or what I want with myself. I didn’t want to take a retail job and there were no alternative schools in London. The only thing that got me excited was a program I found at Hyper Island in Stockholm, Sweden. But Stockholm is the last place I want to live in. What about me and Daniel? Long distance or Daniel moving to Sweden? But he doesn’t speak the language? Would he get a job? Would our relationship last? How about this life I’ve got here? My friends? Should I stick it out in London instead?

I freaked out and felt my world crashing down on me. The fear and panic poisoned me. If Daniel is the only one who got me through this misery I could never risk anything to happen to us! So I decided I would stay in the program I was at and worked my ass off but just to get even more miserable. So Daniel told me to get my shit together and apply to Hyper Island anyway and we’ll make sure to figure things out when it comes to that. I then spent day and night for the remaining two weeks of the creative task that people had 6 months to complete. It felt impossible.

And oh dear, a few weeks ago, in the midst of all my final hand ins I receive an email that I’m one of the 70 out of 249 who has been accepted to the next round in the application process and need to come in on the 23rd of May for an admissions day. I lost my breath. With fear excitement panic sorrow and happiness.

The past two weeks were just been a big confusion. Buried under my last hand ins and worries I completely neglected this cyberspace haven. A place which usually brings me joy and comfort but lately has been infested by mean comments and pressure. Whichever way I wrote or behaved, didn’t write or didn’t behave, whoever I hung out with or didn’t hang out with, looked like or didn’t look like I was always wrong. And I’m an imperfect person with tons of flaws but also many wicked sides, just like all of you. But it was like people assumed that I meant harm and that all along I’ve just been trying to cover up the fact that I’m a bad person. The more I gave and opened up the nastier people were and the heavier I felt, which sucks! So I kind of stopped.

Despite having anxiety attacks about life I managed to hand in my last 9 essays on the day of the deadlines and flew to Stockholm the same day. On the admissions day I was a wreck but managed to get through the day with an interview with three different Hyper people, a 90min individual task and a 2hrs group task. I cried on my interview when they asked me what my biggest secret was. But I was honest and it felt fucking awesome. I had so much fun and everybody there were goddamn geniuses! The ideas we created, stories people told and the methods we were taught during that day inspired me more than this whole year at LCC.

So now I’m back in London, more confused than ever. Because the last thing I want is to move away from the loves of my life, this city and my man. But I’ve never wanted to go somewhere so badly as I want to go to Hyper Island now.

On the week of the 9th of June I find out. Only 30 people get accepted. Either way I’ll cry, because I’m clearly a cry baby. What I do know is that no matter what I am going to drop out of LCC. Nothing is worth feeling like this for. And I’m not taking on another job this summer but I’m going to spend it being poor in the sun, and I am going to write. Short stories, articles, create zines and maybe start a novel.

But yes, this is what has been going on. Sure there were good moments too, like getting to know Kajsa and Ornella who were my rocks. I desperately clung onto every happy moment not to get absolutely lost, and that’s also what I posted here. A blog is made out of fractions of peoples lives, and put together it almost creates fiction. Which is amazing! Why shouldn’t we dream and escape a bit? This is supposed to be a place for that, which sometimes also includes misery and sorrow, but often not. Posting all my happy days here made me realise this past 9 months that I had lovely, magical times too, which gives me hope.

And it is getting brighter! Thanks for still reading and sending me nice messages now and then. Every single compliment or hello from you means the world to me. So let’s make this a pleasant place, where it’s fun for you to read but also for me to write and soon we’ll get back on track.


(and a big applause to you who read this enormous text)




  1. […] The two lovely little badass ladies who saved me by letting me take care of them last year when I went through a dark depression. I texted their mum instantly to let them know that I needed to see them ASAP with her responding […]

  2. […] wrote this confession about my depression and life crisis and got 60(!) comments on it. <3 I also received an email that I got through to the admissions […]

  3. Maia

    Alltså det här är så äkta. Och som du ser, alla känner vi så någon gång. Det borde finnas ett ord för den här sortens livskris som alla tjugotilltjugofem-åringar känner, när man inte vet vad nästa steg i livet är och man tappar fotfästet när alla strukturer faller bort och man inte vet vem man är och vad som gör en lycklig. Det är så jävla läskigt att liksom inte veta vart man ska ta vägen. Men man hittar det! Jag är också sjukt dåligt på det, men jag tror att man måste fatta att livet inte är start -> mål. Det är en krokig resa, och man måste må bra på vägen! Klart man inte vet vad man vill, man måste ju testa först!

    Kommenterar typ aldrig, men jag har följt din blogg sen grodprins och jag älskar den. Åkte till London i våras och scrollade igenom cirka hela din blogg efter tips, tack för det, älskade östra London så mycket att jag inte ville åka hem!!
    Du verkar vara en så jäkla cool tjej. puss

  4. vendela

    Hoppas verkligen du kommer in på hyper island. Där skulle du passa. Det är ju jättelätt att ta sig till london på lov och bo där på somrarna. Det är ju bara två år egentligen sen kan du dra tillbaka till London med en massa jobb framför dig. Eller kanske till berlin, här finns det svinmycket media/reklamjobb. Puss! Man blir stark av motgångar.

  5. Zara

    Du är inte ensam! Jag mår precis som du och håller på att medicineras för min depression just nu vilket känns helt overkligt men det känns som jag fått en bit av mig själv tillbaka av det och regelbunden motion hjälper med<3

  6. L

    Det här är fortfarande min favoritblogg, och du min favoritbloggerska

  7. alexandra

    du är så jävla grym, linn <3

  8. Aldo

    Keep kickin’ ass Linn!

  9. Sara

    Det här gick rakt in. Så fint att du öppnar upp dig! Och att du vågar börja om på en annan väg. Jag är själv världens veligaste, så förstår att det är svårt. Det viktigaste är att lyssna på magkänslan. Största lyckönskningar!


  11. hanna

    DU ÄR BÄST BABY! Du är kick ass och asgrym och du kommer att klara dig galant! Jag är stolt över dig och håller alla tummar jag kan! Saknar dig!

  12. Nastasja

    Du är så himla modig som är så öppen om precis allting. Älskar din blogg något oändligt och speciellt faktumet att du vågar vara precis som du är och inte måste följa “duktig flicka” normen som många av oss andra lider av. Jag tror att allting kommer lösa sig. Daniel verkar vara helt jävla fucking incredible och även om klyschor ofta suger så, “if it’s meant to be….”. Kör hårt i allt. DU är fab. <3

  13. Sabina

    Du är så jävla bra Linn, så grym! Förlåt för att en aldrig kommenterar!

  14. frida

    jaaaa! vad fint att du är ärlig.

  15. Annelie Komorowska

    Du ska veta att du är så förbannat jävla bra, Linn! Skickar över massvis med varma cyberkramar! <3

  16. Kalyn

    girl, i think it’s fucking awesome what you’re doing. i went through the same thing three years ago.. dropped out of art school after a year and then panicked/felt like a failure constantly. ended up applying to schools in london and then when it became a real thing i panicked all over again about moving 5k miles from home/friends/my life. i’m so glad i made the jump because the thought of not having this life in london now breaks my heart, there’s too many amazing people i wouldn’t have had the chance to meet. but similar to you with LCC, CSM has definitely fallen short of my expectations. so it’s always a sacrifice in some respect. anyway, there are some big decisions coming up for you i imagine, but things tend to fall into place. whether its stockholm, london, or somewhere else entirely, you’ll figure it out! might be terrifying at first but good things usually are! best of luck xxx

  17. Natalie

    Linn – du er så HIMLA fin! Takk for at du deler og er så genuin. En av mange grunner til at jeg elsker bloggen din er nettopp fordi du ikke farger alt rosenrødt, som veldig mange andre bloggere gjør. Livet er ikke sånn. Masse lykke til med hyper island!!! LOVE LOVE LOVE LOVE LOVE

  18. Josefine

    Finaste, finaste Linn! ALL kärlek till dig. Älskar dina texter och tycker att du verkar vara en alldeles enastående person på så många olika plan. Du kan och bör känna dig som en stolt ägare till en blogg som inte känns det minsta fejkad eller påklistrad (vilket hör till ovanligheten), du verkar ärlig i allt du gör och berättar och en vill bara höra mermermer.

    Det kommer att ordna sig. Det kanske inte alltid blir som det först var tänkt, men om man är sann mot sig själv och det man älskar blir det ändå bra i slutändan. Bättre, till och med. Ett sådant här beslut är inte livsavgörande, trots att det kan kännas så just i detta nu. Det kommer möjligen att vända upp och ner på hela din nuvarande verklighet, men om ett år kommer du se tillbaka på det och undra varför du egentligen var så förvirrad.

    Jag har haft distansförhållande i över ett och ett halvt år och ja; det sög emellanåt. Men det var också alldeles, alldeles fantastiskt att se hur vi som par bara blev starkare och starkare och lärde oss att uppskatta saker vi aldrig tidigare hade reflekterat över. Att träffas för första gången igen på en månad – det är att explodera av lycka och det gör allt så fucking värt det.

    Hur det än blir så kommer det att ordna sig. Du är fantastiskt, glöm inte det!!!

  19. Julia

    Åh, jag känner igen mig så mycket. Träffade vad jag vill ska vara mitt livs kärlek för några månader sedan, när jag var helt inställd på att lämna denna stad som förtrollat mitt liv de senaste tre åren. Jag sökte till universitetet i uppsala och är helt säker på att jag egentligen borde och ska åka hem och plugga. Älskar London men jag kommer ingen vart här och det börjar klia i fingrarna efter en utmaning och att lära mig nya saker och börja forma mitt liv på riktigt. Är dock så jävla kluven. men rätt säker på kommer låta mig själv vänta till nästa år för att ge vårt förhållande en riktig chans. Vill inte känna att jag måste välja mellan kärlek och utbildning. Det gör mig så himla kluven och får mig att känna mig så stressad. Om du någon gång känner för att utbyta tankar med någon i samma stad i samma situation får du mer än gärna maila mig. Annars lycka till!! Hoppas verkligen det löser sig till det bästa och jag kommer följa sin resa här vilket fall som helst!

  20. Seb


  21. Loi


  22. Sofia

    Du är kickass. Inte för jag egentligen känner dig alls. Och ja har inget råd eller nåt alls att säga förutom det. Du är kickass, även när du är trasig, kanske allra mest då.

  23. Yasmine

    Väldigt starkt att skriva en sådan här ärlig text! Jag håller tummarna för dig.

  24. Thessi

    Du kommer att lösa detta också, för du är GRYM! Glöm inte det! Skickar styrka och mod till dig <3

  25. Marie

    Du kjenner ikke meg, og jeg kjenner vel strengt tatt ikke deg heller, annet enn gjennom bloggen. Men sånn jeg har lært deg å kjenne så virker du som en jente med så utrolig mye å gi! Du virker smart, opplyst og du våger å ta plass og ha en stemme (også er du jo ganske så pen!). Og for det beundrer jeg deg. Alle opplever en knekk en eller annen gang i livet, og jeg tror at når man har kommet seg gjennom noe sånt, så vil man være sterkere og bedre rustet til å møte alle utfordringene man etter hvert vil møte senere i livet.

    Og når det kommer til kjærligheten så lever jeg etter følgende motto: er det ment til vare, så varer det.

    Jeg hørte en historie i dag om en jente på 23 år som hadde vært sammen med sin kjæreste siden hun var 15. Eneste problemet var at hun bodde i Norge, og han i Boston. De traff hverandre bare to ganger i året, men de elsker hverandre fortsatt like høyt etter så mange år. Og det er mye kortere å fly Stockholm-London enn Oslo-Boston, husk det!

    Håper du får det det bedre, og at du føler du får kontroll på hvilken vei du vil ta i livet.

    zyberklem :)

  26. ellen

    du är så otroligt klok och du skriver så bra. önskar jag kände dig. är i ungefär samma position. har aldrig varit såhär deppig innan, gråtit så mycket. det är jobbigt att växa upp och helt plötsligt behöva ta en massa stora beslut. puss och kram!

  27. Lotta

    din ärlighet är grym!

  28. becca

    jag hoppas allt löser sig linn, du verkar vara så himla cool och bra och fan, ingen ska behöva må dåligt av något sådant som utbildning som ju ska vara inspirerande och kul!! och du vad du än skapar i sommar; dela det med oss!! jag vill se dina zines och noveller i framtiden!

  29. Nellie

    Linn! Du är så bra! Jag älskar att du är så öppen med detta. Har själv börjat plugga och hoppade av för det inte var rätt för mig. Hur lökigt det än må låta så lär man känna sig själv så himla mycket bättre av sånt där. Nu vill jag ju hålla på med musik och är lite i samma sits som du, att jag kanske måste komma in på någon skola någonstans och kanske flytta ifrån den som betyder mest. Men vi får se, har också sökt skolor här nere men supersvårt att komma in så tror inget på det. Men jag hoppas du kommer in på Hyper, min storebror gick där och var supernöjd med sin utbildning. Jag tror och hoppas att du och Daniel hittar en lösning. Min brorsa flyttar tillbaka till Stockholm nu s snart och är ju i samma bransch som Daniel (som du vet), han kanske kan hjälpa honom om han ska flytta dit. Du får hojta i så fall. Men alltså, ville mest säga att jag tycker det var superstarkt och fint att du berätta om hur du har det. Alldeles för få bloggare gör det! Heja dig i allmänhet. Ha det fint.

  30. Ullis

    Fan, you go Glen Coco! Sänder ett <3 och ett heja heja! Tycker det är frustrerande att man alltid ska vara så jävla glad hela tiden? Livet är precis som du skriver ups and downs, och så måste det ju få vara. Och folk som bara antyder att det handlar om attityd o.s.v., fuck 'em! Ibland ger livet en käftsmällar och då måste man få gråta och vara deprimerad. PUSS OCH KRAM PÅ DIG, DU ÄR GRYM! och du kommer ta dig ur det här

  31. Eva

    Linn, vi älskar dig och finns alltid här för dig. jag hoppas du vet och känner det. Allt kommer ordna sig. Ta det bara lungt, älska varandra och visa varandra det, och tala mycket med varandra så finner ni de lösningar som behövs. Livet går alltid vidare även om det går upp och ner. Försök att se det goda i varje stund och krymp det som för stunden är mindre bra så blir livet lite enklare. Du har så många som älskar dig och vill ditt och Daniels bästa. Ta hand om dig<3<3<3

  32. Miranda

    Kände bara att nu var det dags att lämna en kommentar här i cyberspace: Du är en riktig förebild och får mig att våga lite mer varje dag <3

  33. emma

    du är freaking awesome!! sänder en stor kram över cyberspace<3

  34. Mandy

    Sänder ett: <3

  35. Linnea

    Heja heja Linn. Hyper Island kan vara pitstop? Till något så mycket större. Både i relationer och karriär. Det låter som att någonting nytt och utmanande inte kan vara annat än positivt och självklart borde också ditt förhållande må bra av att du mår bättre. Tro på kärleken och dig själv. Du klarar så mycket mer än du tror, det kommer du att känna när du väl mår bättre. Kram!

  36. Linn

    Känner så himla mycket för dig och efter att ha läst kommentarerna verkar andra, precis som du och jag vara lite förvirrade just nu. Så himla fint ändå att få nån sorts bekräftelse på detta, fan jag är inte onormal för att jag känner så här. Du, det kommer att lösa sig till det bästa vilket som! Jag tänker precis som dig ta tag i det jobbiga efter sommaren och njuta i London med killen fram tills dess, resten löser sig :)

  37. jenny

    jag har följt dig under en väldigt lång tid nu och jag tror inte jag har lämnat så många kommentarer, men du är utan tvekan en av mina förebilder. inte för att du har asball musiksmak och är feminist och visar sidor av ditt liv som många andra inte hade vågat visa, utan för att du är just DIG SJÄLV. jag tror att alla människor går igenom perioder i sina liv när allt är bottenlöst skit och det är hur man hanterar sådana situationer som i slutändan avgör mycket av hur man är som person. att döma av det här inlägget tror jag att vad som än händer i framtiden så kommer du utan tvekan att kunna hantera det. MUCHO LOVE <3456789

  38. Elin H

    Alltså. Heja!
    Och massor av pepp och hejarop till dig!

  39. S

    Du är bäst!!!!

  40. K

    Du är så sjukt häftig, en riktig förebild! Brukar tänka på dig när jag känner mig lite otuff eller som att jag inte passar in, och så känner jag hur jag sträcker på mig lite mer! Hang in there, Linn!

  41. Agnes

    känner dig inte, men genom din blogg har jag blivit berörd , inspirerad SÅ MÅNGA gånger att jag står i stor tacksamhetsskuld till dig! DU ÄR BLODDY WICKED AMAZING (på engelska för att det är så mysigt språk och för att det låter som Ron Weasley skulle kunna säga det.) Ta hand om dig! LOL <3LOTS OF LÖÖÖVE<3

  42. Diana

    Linn, flyttade precis som du till London, träffade en himla underbar fantastisk kille (och vi träffade faktiskt dig som hastigast en gång på typ the Owl and Pussycat när du pratade med en gemensam vän) och började så småningom plugga. Dock i Sverige. Men jag och min pojkvän är fortfarande tillsammans och även om långdistans har fungerat långt över förväntan i två år (riktigt bra tbh!) så flyttar han ändå till mig i Sverige om ett par veckor (!!!). Så himla pirrigt och underbart och jag kan inte vänta! Men slåss såklart med precis samma frågor som du gör. Kommer han kunna få jobb här? Kommer vårt förhållande påverkas av att han blir så himla beroende av mig i Sverige? Sen kommer jag på att vad 17, en måste ju våga lite! En kan ju faktiskt inte annat än försöka. Sen jobbar han inom media (vilket jag har för mig att du skrivit att din kille också gör?) och jag vet inte varför med det känns ju som att det gör det så mycket lättare än om han jobbat inom nåt annat yrke. I värsta fall kan han väl frilansa liksom. I alla fall, håller tummarna för att allting löser sig för dig/er (och oss, hehe) vilket jag ändå tror att det kommer att göra. Folk har ju gjort det här tidigare! Och förresten med anledning av din twitter: JAG delar din passion för day drinking. Bästa jag vet! Kram!

  43. Frida

    Alltså Linn du är ju så jävla bra! Såhär tänker jag:
    1. Att hoppa av skolan är inget misslyckande. Det är inte det punkt. Det är ett kvitto på att du faktiskt lyssnar på dig själv istället för att ägna dig åt självplågeri. Lite som att göra slut på ett dåligt förhållande. Känns trist i början men efter ett tag fattar man exakt varför man slutade.
    2. Du skriver som en dröm. På både engelska och svenska. Jag ska läsa allt du skriver i sommar som du väljer att publicera.
    3. Jag har haft ett distansförhållande nu i två år och det går. Det är inte så fruktansvärt och omöjligt som det uppmålas och det kommer att gå för dig och Daniel också om så är fallet. Det är bara annorlunda från att ha ett förhållande där man bor ihop, det behöver inte vara så mycket sämre. Skrev ett ganska kort inlägg om det här:
    4. Det gör inget att du är en crybaby. Det är jag också och vi är modiga och vettiga ändå.
    5. SJUUUKT coolt att det gått så bra för dig i antagningarna, oavsett om du kommer in eller inte.
    6. Fattar inte att folk orkar vara dryga i kommentarsfältet?? De kan dra.
    7. Förutom att du skriver så himla bra är du också bra på att fota, dubbelt upp!
    8. Du är grym som berättar!
    9. Vi hejar på dig!
    10. Det kommer gå bra för dig. Du är grym!

  44. Emilia

    du är världens coolaste och inspirerande tjej!

  45. Marte

    Jeg kan kjenne meg så utrolig godt igjen i dette. Livet er så vanskelig. Det er så mye press og man vet ikke hva man vil, samtidig vet man hva man vil men det er umulig å få det til!

    Du er så utrolig sterk og inspirerende. At du greier å holde hodet over vannet. Du inspirerer oss andre til også å prøve. Du er helt nydelig, og kan klare hva som helst


  46. anna

    relaterar så! du är så jävla bra <3

  47. frida

    LINN DU ÄR SÅ JÄVLA BRA OCH DUKTIG OCH KREATIV OCH VÄRLDENS BÄSTA KOMPIS. kom ihåg det och allt kommer gå fint. och din kille är lika bra han och ni kommer lösa detta på ett eller annat sätt. saknar dig! <333333

  48. Juliette

    Hey Linn,
    been reading your blog for a while and since you made comments about school being terrible and not knowing what to do about it, i felt like your situation was similar to mine… except that i’m the one who could follow my partner in another country where i wouldn’t speak the language or anything. I think i didnt pick the easiest way having an ”international relationship” but to me it just means that no matter the language or school or country, this is the right person and no distance or difficult decision can make me forget that. I hope you guys find a way to make it work! i’m sure you will. Sending you my best thoughts and support for getting through no matter whats gonna happen now <3

  49. M

    Om det tröstar så är du inte ensam om dessa känslor, känner precis likadant och gråter hit och dit och orar mig för framtiden.
    Men jag tror det löser sig en dag för du verkar vara en supercool tjej! Massa styrkekramar till dig :)

  50. Katja

    Hej, brukar inte kommentera men oj vad jag kände igen mig och tycker att det är fint att du skrev om allt detta & vågade vara ärlig. Håller tummarna att du kommer in! Stor kram

  51. Pernille

    Du er så bra! Jeg beundrer deg. Masse masse lykke til, og uansett hva som skjer, kommer du og Daniel til å fikse det.

  52. Amanda

    Du inspirerar mig och trots att vi inte känner varandra är jag övertygad om att allt en dag kommer ordna sig. Du är en riktig kick-ass tjej som borde klappa sig på axeln och säga FAN VAD JAG ÄR BRA! För det är vad du är, jävligt bra. Så massa kramar till dig Linn och lycka till med allt!

  53. Mitt Hogwartsliv


    Det låter så jävla rövsugigt, men ett stort well fucking done för att du tagit dig igenom hela skiten. Att börja om och prova något nytt är det viktigaste och modigaste man kan göra.

    Kom ihåg att du har massa människor som hejar på dig och tycker att du är toppen.

  54. Kajsa

    Alskade Linn!! vi 4-everandever xxx

  55. Josephine

    I’ve been reading your blog since grodprins, and just want to let you know that I find you fucking awesome. I ‘ve always wanted to be your partner in crime.
    It’s heartbreaking to hear what you’re going through, but your a kick-ass young lady, and you seem like a fighter!
    Let me know if you ever come to Denmark, then I’ll buy you a beer.
    Hugs and thoughts

  56. Ida

    Du är en jäkla rockstar som gör det du känner är rätt trots att det inte är den enklaste vägen. Önskar såhär i efterhand att jag hade lärt känna dig i Spanien (vi gick i samma årskurs men hängde i olika gäng), för du verkar vara en så jäkla härlig människa. Best of luck och tack för din inspirerande blogg!

  57. Linnea

    alltså heja dej! <3<3

  58. Fanny

    Linn, har läst din blogg länge nu och då jag är Londonbo själv tycker jag du skriver helt fantastiskt! Och då jag också själv haft samma upplevelse med ett första uni år som förstörde mig helt och lämnade mig totalt förvirrad så tycker jag att du är otroligt stark som vågar både skriva om det här och vågar pröva nytt! Massa pepp till dig!

Leave a comment