a lot can change in a year

I wrote this a year ago on the day. It is a strange phenomenon, time. 

 

Det är ett märkligt fenomen, det där med tid. För 730,5 timmar sedan hade jag tappat hoppet om att det fanns en hederlig man kvar. Jag var fast övertygad om att jag skulle spendera denna höst med att lära mig sticka dåligt sittande, stickiga polos till mina vänner medan de dansade runt lyckliga i de färgglada höstlöven. 168 timmar senare fick jag något märkligt infall att gå till Berns trots att jackan var för kall och klockan var för mycket.

 

När tiden var inne att gå hem motarbetades denna impuls av något oförklarligt och suckandes släpade jag fötterna nerför trappan och in i den mörka källaren. Jag såg knappt något, orkade inte röra kroppen i takt och otakt till musiken som för tillfället bara var oljud i mina öron.

 

Plötsligt drogs min uppmärksamhet till något. Något som utmärkte sig ur mängden, något som gjorde att jag frös till där jag stod. En karamellfärgig figur med stora ögon och ännu större leende gjorde att allt annat tynade bort i jämförelse. Jag minns inte att jag sett någon annan, att jag ens uppmärksammat tid eller rum när vi väl stod så nära. Kanske fanns det för mycket att säga att ord bara blev överflödiga, kanske var det så att inget behövde sägas alls.

 

När jag sen låg ensam kvar i min säng långt efter att solen gått upp och dagen hade bytt namn var jag helt säker på att jag inbillat mig alltihop. Att det var natten som hade glorifierat situationen och verkligheten var den att jag hade fallit offer för en kort nattromans som inte ansåg mig vara värdig nog att vakna bredvid.

Lyckligtvis var det inte så.

 

Nu känns det som att det inte finns tillräckligt många timmar på dygnet när jag är med dig. Som att jag vill höra alla ord som kan tänkas komma ur dig, allt du funderar på. Allt du varit med om. Som att jag vill hinna studera varenda del av din kropp, räkna dina långa ögonfransar och pussa på dina mjuka läppar och till allt detta är 24 ynka timmar inte nog.

 

Jag hoppas att du vill fortsätta spendera din tid med mig.

 

M

 

Comments

  1. Emma

    Påminner om mig när jag ser bilder på en viss person…

  2. […] Innan jag blev kall, ointresserad och distanserad från det där med överväldigande känslor var jag väldigt, väldigt kär. Så kär, in fact, att jag på den lycklige satens födelsedag för snart ett och ett halvt år sen skrev ett litet brev som var väldigt läskigt då allt fortfarande var ganska nytt. Detta brev publicerade jag sen på min blogg helt jävla ocensurerat (för sånt gör man ju när man har en blogg). Varsågod att ta del av det HÄR. […]

  3. cajsa "biffen" lundin

    Skulle bara säga hur himlans bra och stark du är. Du är verkligen bäst. Tack åter igen för allt! kram

Leave a comment