it ain’t easy until you find out it is

15 år. För mycket smink. För lite självförtroende. För stor käft. Var har man alla? Var har man sig själv? Vem är man? Vad vill man? Varför? Varför inte? Varför förstår ingen? Varför förstår jag inte ens själv?

Tankarna går runt i samma takt som centrifugen i tvättmaskinen där alla kläder man aldrig känner sig fin i ligger och blir rena för att ge en samma ångest igen när man öppnar garderoben för tidigt på morgonen. Måste upp så tidigt. Måste duscha, måste locka håret, måste välja ut det man ser minst ful ut i. Undrar vad han kommer tycka när han ser en idag? Måste noppa ögonbrynen. Måste dra upp BH-banden. Måste byta tröja. Igen. Igen. Igen. Måste springa till bussen.

Hörlurarna i väskan är lika trassliga som håret man lockat en timma blivit efter att ha stött in i halsduken på vägen till skolan. Fan. Undrar om musiken man lyssnar på hörs ut. Undrar vad folk tycker om det. Undrar om det kanske är lite pinsamt, om man kanske borde lyssna på något som personen som går bakom en ser ut att lyssna på så den tycker att jag är okej. Stänger av musiken. Tittar ner.

Vännerna i skolan väsnas lika mycket som huvudet gör under natten. Vad snackar de om? Vem sa de att de tyckte var äcklig? Inte jag va? Hjärtat åker ner i halsgropen. Lyssnar lite till medan svetten rinner under de förstörda hårlockarna. Se cool ut. Nej okej, det var inte jag som var äcklig idag. Pust. 

Går på lektion som är lika rörig som man är inombords. Kan inte ta in vad det snackas om, tänker på hur man ska titta på honom när man kommer tillbaka från att gå på toa som man egentligen inte ens behöver gå på. Måste ut. Kan inte se ful ut. Misslyckades. Skit. Ler lite på lunchen. Låtsas om att man bryr sig om vad som händer runt sig. Tittar bara ner i telefonen och andas kort.

Går tillbaka hem till ett stökigt rum som speglar hur man mår. Känner så mycket känslor. Allt på samma gång. Hagelstorm. Glad. Ledsen. Glad. Rädd. Ledsen. Orolig. Mamma skriker. Oklart varför. Hon fattar inte. Ingen fattar. Blundar hårt och försöker tänka bort tankarna.

Repeat.

22 år. Skrattar åt alla år som gick åt att vara till lags. Åt att försöka anpassa sig själv som en flytande pusselbit. Åt att försöka bli älskad, respekterad. Beundrad. Om man bara hade förstått det enkla då.

Sätter på mig något fint jag trivs i, ler åt mig själv i spegeln, sätter på den musik jag känner för på högsta volym i alldeles för stora hörlurar och kliver ut i världen exakt som den jag är. Knölig, märklig, ärrad. Men så glad att jag äntligen är jag.

Jobbar hårt, ger kärlek åt andra och mig själv och ägnar en tanke åt 15-åringen som inte förstod poängen förrän det nästan var för sent.

Repeat.

tumblr_m8gu1giW0h1qd94umo1_500

Comments

  1. […] Det var ett jävla helvete att vara tonåring, fast samtidigt underbart. En bitterljuv symfoni. En gång i tiden var jag svag, ledsen och osäker. När jag växte upp märkte jag snabbt hur man själv styr vem man är – om man väljer att vara ett offer för sitt förflutna och de som gjort en illa eller om man istället väljer att vara en hjärtlig liten människosak som skrattar och har sig trots allt det andra. Man måste förstå hur irrelevant det är att jämra sig över andras åsikter och ens egna skitiga negativitet. Behöver du hjälp? Läs det HÄR. […]

  2. Johanna HH

    Så klockrent!

  3. Wilma

    Tack, det där hjälpte mitt självförtroende något enormt. Jag är exakt den där tjejen som går och byter musik efter vad andra gillar och hoppas på att andra ska gilla mig mer om jag lyssnar på samma musik, tack igen ❤

  4. Tora

    Åhh, ska läsa det här om och om igen när jag mår dåligt ❤️ Jag tänker vara mig själv och vara nöjd med det!

  5. Emma

    Vill bara ge dig en kram, gjorde hela min dag att vakna upp och läsa detta. Du är så bäst! ❤️ Och du skriver så sjukt bra, du är verkligen jätte duktig!
    Tack ❤️

    1. Nathalie

      Åh, det gjorde min dag! Ska gå ut och vara jag idag! Tack :) ❤️

  6. Mathilda

    Det här gjorde min dag, idag ska jag bara vara jag! Tack! Verkligen, tack❤️ Behövde läsa det där!

Leave a comment