Centimeter

Sjuttio centimeter. Så långt är det avstånd som definierar vår säkerhetszon i sociala sammanhang. Det är också den siffra som bandet Centimeter döpt sin senaste skiva efter. Radar har intervjuat bandets Johan Landin för att få veta mer.

Kärnan i Centimeter består idag av Johan Landin på sång och gitarr, Lasse Forsberg på gitarr och Henrik Holmlund på trummor, men bandet har tidigare haft både Andreas Kleerup och DJ Fanatik som medlemmar. Skivan 70 har producerats av Christoffer Roth från bandet Kriget och är bandets första skriven och sjungen på engelska. Bandet tog sin början en blöt kväll ute i Stockholm för tio år sedan och har sedan dess hunnit släppa några singlar, en EP och debutskivan Mellanrum. I våras kom singeln Motorhead och idag släpps deras andra skiva, 70.

– Bandet tog form på Restaurang East i Stockholm i en blöt diskussion om vilket som är världens bästa band, berättar Johan Landin. En replokal på Kungsgatan hade också en central roll. Första sättningen var i några år från runt 2003 jag, Lasse, Andreas Kleerup och DJ Fanatik (R.I.P). Musiken var låtar skrivna med svenska texter på akustisk gitarr som sedan mötte beats och elektronica. Sedan kom Jeff in på bas och Henrik ersatte Andreas på trummor. Vi var trötta på att släpa med oss en lastbil med elektronik varje gång vi skulle spela live och i samma veva gick vi mot ett enklare, rakare sound.

Lasse Forsberg
Lasse Forsberg

Centimeters sound är utan tvekan enkelt och rakt, utan att för den skull bli minimalistiskt eller tråkigt. Det är musik som rör sig mellan smygande, sorgsna visor och storslagen, sprudlande pop. Själva beskriver det sitt sound som varmt och melankoliskt.

– Det känns viktigt att det finns en värme i melankolin. Men det gör det också svårare. Det är lätt att gömma sig bakom snygg kyla, men känns helt klart tristare. Över huvud taget att inte tappa bort värmen i det vi gör känns viktigt i allt från musiken till omslag och videor.

Idén till sin andra skiva fick bandet när de diskuterade varför de egentligen spelar musik och varför de spelar den tillsammans. Nu har de i tio års tid umgåtts innanför de där sjuttio centimetrarna som utgör människors sociala säkerhetszon och det är även där som skivan 70 tagit sin form.

“Det känns viktigt att det finns en värme i melankolin”

– En platta kan antingen ha ett tema eller bara vara en samling av låtar som skrivits under en viss period. Båda är okej. Men vi kände tidigt att den här plattan hade ett tema. Det dök upp under en period när vi diskuterade vad vi vill uppnå, varför vi spelar musik över huvud taget, varför vi tror att det funkar mellan oss och varför vi inte gett upp längs vägen. Vi träffas mycket även när vi inte spelar och till slut blir det som om man bygger upp sin egen värld, sin egen humor, och till slut gemensamma favoriter i ölutbudet på närmsta puben. Man kan gå in på en indiskt restaurang och beställa mat till hela bandet för man vet redan vad alla vill ha. Vi har umgåtts i tio år i ett gemensamt ”personal space”, eller kalla det trygghetszon.

Henrik Holmlund
Henrik Holmlund

– Vi har nog gemensamt att vi alla tycker det är ganska läskigt att släppa folk för nära inpå. Ändå så är det ju precis det man gör helt ohämmat när man släpper en platta eller ställer sig på scen och låter folk få tycka vad de vill om det man själv brinner för, står för, och med full frihet tolka in låtarna i våra liv eller dra paralleller till sitt eget. Låten 70 var en av de första låtarna vi skrev och den handlar om rädslan att släppa in en ny människa i sitt liv.

“Vi har nog gemensamt att vi alla tycker det är ganska läskigt att släppa folk för nära inpå”

Bandet beskriver hur det tagit dem just tio år att komma dit de är idag och hitta fram till den här skivan. Under tiden har de hunnit bli vuxna tillsammans och varit med om både misstag och erfarenheter.

– Förutom misstag och erfarenheter har vi ju faktiskt blivit vuxna tillsammans. Det kom vi på här för ett tag sen. Det känns lite stort på något sätt. Ett stort steg för oss har också varit att vi nu släpper första plattan på engelska. Det har tagit lite tid att ställa om. Men att kunna få respons från folk världen över har gett oss en extra kick och öppnat upp både våra visioner och den energi vi lägger ner på musiken nu.

Hur har Christoffer Roth påverkat ert sound på skivan?
– Tidigare plattor har vi producerat själva och spelat in i vår egen studio. Vi har kunnat dutta på i vår egen takt, gå tillbaka, ändra, testa nya vägar. Arbetet med 70 gick både snabbt och långsamt. Vi skrev låtarna under ett par års tid och dokumenterade endast med record på en mobiltelefon för att inte fastna i produktion, vilket också gjorde att vi hade rätt många låtar att välja på när vi var klara. Sedan repade vi låtarna under ett par månaders tid, men själva inspelningen gjorde vi på bara drygt två veckor.

“Att ta in Chrille handlade även där om att våga släppa in någon innanför murarna”

– Att ta in Chrille handlade även där om att våga släppa in någon innanför murarna. Vi spelade in i Chrilles studio Dubious och körde intensivt från morgon till kväll varje dag. Chrille bidrog först med att vi skärpte till oss med vad vi ville göra, att vi var väl förberedda inför inspelningen och kunde spela in låtarna live i studion. Och sen att även väl under inspelningen inte fastna för mycket i grubblerier, sålla bort det onödiga och behålla det spontana. Men först såg han till att det som kom in lät jäkligt bra, han vet hur man får ur det bästa ur sin studio och har sina trix. Jag gillar att skruva ljud men jag kommer ihåg att vi tänkte ”aldrig mer stå och fippla själv när man ska spela in en egen platta”.

Hur ser den närmaste framtiden ut?
– Nu närmast blir det releasefest med vänner och alla som varit inblandade på något sätt. Sedan ska vi stå till svars för det vi ställt till med och släppa folk innanför våra sjuttio centimeter ute på vägarna.

Skivan 70 släpps den 19 juni.