Jonas Holm träffar videoaktuella Thomas Stenström

Tjugo minuter har gått sedan Thomas Stenström släppte sin senaste video ”Dansen före döden” på Youtube. Med en kaffe och sin laptop betraktar han resultatet som nu är offentligt. Det märks han han är stolt men orolig att släppa ifrån sig någonting som är så personligt och så mycket hans eget. ”Dansen före Döden” kommer nu att läggas till plattan ”Nåt annat, nån annanstans” som släpptes förra året och bland annat innehåller singeln ”Full av liv” och P3-hiten ”Detsamma”.

– Det känns grymt att den är ute nu. Jag går oftast upp så mycket i min musik att jag nästan blir autistiskt kontrollerande men nu finns det ingenting mer jag kan påverka. Kolla på de där rävarna i videon förresten, det är nästan den detalj jag gillar bäst.

Videon, som är regisserad av Iris Piers, är en linjär och explosiv berättelse om stundens allvar och eufori. Videons ljusa stockholmsgator känns långt borta i januari och Thomas Stenström ser tillbaka på ett år i hans liv som han själv kallar avgörande.

– Förra året var livsfarligt och livsviktigt! Det känns verkligen som jag gick all in 2012. Trots att jag haft mindre tid att fundera än någonsin tidigare och ibland känt mig omtumlad och urvriden som en trasa så har jag kommit fram till så mycket. Både om mig själv och om vad jag vill.

– Jag har gjort albumet, jag har gjort alla de här spelningarna som vi gjorde under året. Samtidigt fortsätter ju livet. Jag hade någon slags föreställning innan om att det skulle vara ett före och ett efter första singeln. Att jag skulle vakna upp i mitt nya liv som artist men riktigt så är det inte. Jag går fortfarande upp och kokar kaffe, liksom.

Albumet ”Nåt annat, nån annanstans” är delvis tillkommet i Chicago men du började skriva på låtarna ensam i en stuga?

– Precis. Jag gjorde en Plura, som det börjat heta. Tog med mig den mat jag behövde och drog ut till en stuga söder om Stockholm där det fanns piano och en gitarr. Isolerade mig mer eller mindre ifrån omgivningen.

Det låter lite farligt, fanns det ingen risk för att bli knäpp?

– Jo, det gjorde det. Men jag kom också otroligt nära musiken och det jag höll på med. Det blev ett sätt att leva i skapandet oberoende av dygnet och omgivningen. Jag har försökt att ta med mig och applicera lite av det där på vardagen. Det ultimata vore ju att kunna gå in i studion frampå eftermiddagen när man känner sig inspirerad utan att passa någon tid. Dessvärre fungerar ju det där inte riktigt när man ska leva med andra människor i ett samhälle.

Hur skriver du en låt?

– För mig börjar det oftast med några stödord eller fraser sedan kommer musik och text samtidigt. När resultatet blir som bäst känns det som en stark känsla av utagerande. De där låtarna som blir bäst går oftast ganska fort att skriva. Det tror jag andra låtskrivare kan relatera till med sina hits. Den här senaste låten har jag skrivit ihop med en polare, Joel, och den kommer väl egentligen ur den vänskapen.

– Viktigare än någonting annat är att det jag skriver ska kännas genuint och äkta. Jag lyssnar ju gamla saker som Dylan, Janis Joplin och Beatles mycket för att jag upplever det som att musiken var ärligare då. Jag tror det är därför vissa låtar känns tidlösa fortfarande. Det är egentligen det jag letar efter hela tiden.

Textmässigt känns det som att ilska och revansch är två återkommande teman på albumet?

– Jag har väl insett att jag varit mycket arg på allt och alla utan att egentligen veta varför. Eftersom det är mitt första album så är ju låtarna också skrivna över en lång tidsperiod. Mycket av det där har jag varit tvungen att få ur mig som en del i en process att gå vidare. Egentligen har jag nog varit en arg tonåring fram till dess att första plattan släpptes. Nu har jag kanske fyllt det kontot för ett tag men kommer säkert fortsätta skriva om det jag känner och tycker.

I låten ”Jag kommer aldrig mer tillbaka” skriver du om hemstaden Uddevalla?

– Ja, och om en känsla som jag tror att många har haft. Att man går omkring i en stad och känner att man inte hör hemma där längre. Jag vet att det finns folk därifrån som blivit sura för det jag skrivit i den låten men Uddevalla och jag går inte riktigt hand i hand. Samtidigt finns det ju ingenting mer underbart att rulla in på stationen där och åka hem till mamma, när man vet att det bara är för en helg.

Du kanske inte håller med, men när jag lyssnar på albumet som helhet så känns det som att du provar olika röster på olika låtar?

– Sant, men det har också med tidsaspekten att göra. Att albumet är inspelat under så lång tid. Jag tror jag hittat fram till ett uttryckssätt som passar mig samtidigt som jag har ett ambivalent förhållande till min röst. Jag är ju ingen skolad sångare och vill inte bli det heller, jag är artist och låtskrivare. På scen har jag ett mer avslappnat förhållningssätt till rösten, då sjunger jag för en publik och inte för ett mörkt rum och en mikrofon.

För sin energi på scen har Thomas Stenström också hyllats under förra årets turné. Detsamma gäller bandet.

– Flera är musikerpolare som har hängt med från västkusttiden. Andra har jag lärt känna här men gemensamt är väl att alla som spelar med mig gör det för att de har ett uttryckssätt. För att de väl säga något med sina instrument. Det är nog samma sak jag återkommer till igen, att komma åt och uttrycka någonting som känns ärligt. Där ger jag mig inte och med ”Dansen innan döden” känner jag nog att jag har kommit så nära det jag kan just nu.

Under 2013 kommer Thomas Stenström att fortsätta arbetet med producenten Jacob Olofsson (som bland annat jobbat med Ansiktet). Han är medförfattare till Eric Gadds bidrag i Melodifestivalen, där han också kommer medverka på scen. Slutligen kommer Thomas Stenström med sin nya blogg på Radar uppmärksamma musiker och uttryck som han tycker behöver och förtjänar ett utrymme.

– Det blir säkert lite av min vardag också men framför allt vill jag uppmärksamma andra. Där hoppas jag att jag fyller ett behov och kan skapa en liten scen som behövs.

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=doLs1zVzHDA”]

Dansen före döden

Thomas Stenströms Radarblogg finns här.