For Body Drugs & Kicks

Mindre än ett år efter att Adele Kosman och Marcus Borrman träffades på en klubb i Stockholm har de startat bandet For BDK och tagit musikvärlden med storm med sin helt egna musikstil drugbeat. Radar har träffat duon som ser musik som en drog.

Adele Kosman och Marcus Borrman träffades på en klubb i Stockholm en vårkväll för snart ett år sedan. De började diskutera kläder och dela med sig av sin musiksmak. Efter det skulle det inte dröja länge förrän de hade spelat in en låt tillsammans och bestämt sig för att starta ett band.

– Då hade jag nyligen börjat med elektronisk musik och hade just gjort ett bra beat, säger Marcus. Någon dag efter att jag träffat Adele ute hörde jag en låt där hon sjöng och tänkte att hon borde sjunga till beatet. Så jag hörde av mig till henne och hon sa ja. Två dagar senare åkte vi och spelade in det. Det blev skitbra. Det var då vi bestämde oss för att starta ett band.

Både Adele och Marcus är i tjugoårsåldern men har båda spelat i band och sjungit i kör sedan tidigare.

– I min värld har det inte funnits något annat än att jag skulle hålla på med musik. Det har varit en självklarhet, säger Marcus. Jag har spelat i band sen jag var tolv. Det första var ett vanligt rockband, det andra ett metalband och i det tredje bandet spelade vi indie och garagerock. Det var  först under hösten 2011 som jag började med den elektroniska musiken.

– Fram tills att jag var tio ville jag inget annat än att bli popstjärna, säger Adele. Men jag vågade inte sjunga för någon och släppte det när jag var kanske tolv. Så jag började inte sjunga förrän för kanske tre år sedan. Sedan dess har jag sjungit en del i skolan, i Tensta Gospel Choir och i ett indiepopband.

Adele berättar att hon sedan hon släppte popstjärnedrömmarna velat bli både modeskapare och matematiker. I höstas flyttade hon till London tillsammans med Marcus för att läsa matematik på ett universitet.

– Det var kul att få komma dit och plugga matte ett halvår, men jag kände att det var helt fel. Ämnet i sig tycker jag är kul, men jag trivdes inte med människor jag pluggade med och sedan skulle jobba med. Men det var skönt att få ticka av det och lämna det bakom mig.

For_BDK_press4
Adele Kosman. Foto: Sanna Dahlen

Efter ett halvår lämnade hon matematiken för musiken och de båda lämnade London för Stockholm. När Radar träffar dem är det knappt ett år sedan den där vårkvällen de träffades men de har redan blivit signade av det stora skivbolaget Warner Music och hunnit släppa de två singlarna New Ways Of Digging Deeper och Pale Skin.

– Det var verkligen en bekräftelse att bli signad av ett så stort skivbolag, säger Adele. Men även om vi inte hade hållit på så länge så tyckte vi att vi var bra och bara väntade på att något skulle hända. Vi hade jobbat hårt och hade ett klart koncept som de bara kunde plocka upp. Vi hade ett färdigt sound med både beats och vocals, en image och en idé om hur vi ville vara.

– Men det är klart att vi blev chockade när de hörde av sig, säger Marcus. Det är väldigt kul att det var ett så stort bolag som signade oss, det är en massa bra människor som jobbar här och de har en massa bra kontakter.

Det sound som Adele och Marcus skapat med For BDK är både mörkt och luftigt och känns både dovt och skirt. Själva kallar de sin musikstil för drugbeat och beskriver den som hård bas med melodiösa slingor.

– Helst skulle vi ju vilja säga att man bara ska lyssna på vår musik och ha sin egen uppfattning, säger Adele. Men vi lever ju i en värld där man vill kunna kategorisera saker och sätta etiketter på det. Efter att vi försökt förklara för folk vilken musikgenre vi spelade tänkte vi att fuck it, vi kommer på en egen. Den elektroniska musiken har utvecklats så mycket, så vi kände att det behövdes något mer. Det var vår manager som kom på drugbeat, han tyckte att det kändes som att man var hög när man lyssnade på vår musik. Som att man var i en slags extas.

Det extatiska går även igen i namnet For Body Drugs and Kicks och i låttexter om kokain och kickar. Men de ser sig själva som väldigt odrogiga.

– När vi sjunger om droger ser vi det mer som metaforer för andra saker, säger Marcus och Adele håller med.

– Droger kan ju vara kemiska droger, men det kan också vara så mycket mer än bara fysiska piller. Det är så många saker som skulle kunna kopplas till känslan av en drog. Musik till exempel. Det är en slags drog.

– Känslor i sig kan vara som droger. När man kär är man ju helt hög.

Marcus Borrman. Foto: Sanna Dahlen
Marcus Borrman. Foto: Sanna Dahlen

De musikaliska influenserna hämtar de från elektromusik som The Knife, Crystal Castles och M83 och Marcus nämner även filmmusikkompositören Hans Zimmer som en av sina stora förebilder. Men när det kommer till det faktiska skapandet så gör de det mesta själva.

– Det är jag som står bakom beatsen och produktionen, säger Marcus. När jag gjort ett nytt beat får Adele lyssna på det och säga vad hon tycker. Sedan kommer vi på melodierna tillsammans och så skriver Adele texterna.

– När vi sedan lagt på sången så ändrar vi på strukturen och tar bort delar. Vi har haft en tendens till att alltid ta bort refrängen, säger Adele och skrattar. Vi tycker aldrig att den passar in.

Trots att de nu är på ett stort skivbolag med producenter, låtskrivare och studios så tror de ändå att de kommer att behålla kontrollen själva. Något de tror bidrar till känslan i musiken.

New Ways Of Digging Deeper spelade vi in i ett rum som är mindre än det här, säger Marcus och syftar på det lilla kontorsrum vi sitter i. Jag gjorde beatsen på min dator och så spelade vi in sången på Adeles skola med en intervjumikrofon som ljudkort. Det var väldigt amatörmässigt. Men det spelade egentligen ingen roll, det tillförde ju en känsla.

– Nu har vi en liten studio hemma som vi kan spela in i, berättar Adele. När man sitter hemma och jammar vill man inte vänta på en tid i studion, då vill man spela in direkt.

– Men det är klart att man kan bli mer motiverad och kreativ av att sitta i en stor studio, än att sitta hemma i soffan och snickra ihop ett beat på natten.

Adele och Marcus har även en tydlig bild av det visuella konceptet kring bandet.

– Vi är båda intresserade av kläder och tycker att det visuella är väldigt viktigt. Vi har en bild av vad vi vill att For BDK ska stå för och representera. Vi vill att det ska vara väldigt mörkt, berättar Marcus.

– Det kändes självklart, säger Adele. Man kan göra mycket med svart, det är enkelt, snyggt och lätt att matcha. Vi vill ju se bra ut tillsammans, som ett band. Nu när vi har mer resurser så kommer vi lägga mer tid och pengar på kläder, så det visuella kommer bara att bli mer extremt.

– Det visuella är lika viktigt som musiken, säger Marcus. Det behövs för att förstärka känslan. Idag kollar man inte bara på någon som står och spelar gitarr, utan även på kläder och ljus. Det handlar om show.

– Man lyssnar ju med ögonen också, säger Adele. På nätet kan det ju också hända att man ser en bild av ett band innan man hör deras musik. Då vill vi redan från början skapa en bild av oss som hör till den musik vi spelar, en bild som man sedan minns när man hör musiken.

Hittills har Adele och Marcus samarbetat med designern Julia Koistinen som skapat kläder till dem och klubbkollektivet Haggorna som bidragit med både stil och stämning vid några av deras spelningar. De har även släppt en musikvideo till låten New Ways Of Digging Deeper som de spelade in i egen regi och produktion i London och är mitt under inspelning av videon till Pale Skin.

– Videon till New Ways Of Digging Deeper spelade vi in helt själva. Det var vi och kanske fyra personer till och allt vi hade var tusen kronor och en flygbiljett till kameramannen. Det var vi som regisserade och resten var några kompisar som hjälpte till. Nu har vi ett helt team och en budget.

Under den närmaste framtiden kommer For BDK att släppa singlar och ha några mindre spelningar. Så småningom kommer de även att börja jobba med ett album och planera en turné.

– Kanske till hösten. Men just nu så skyndar vi långsamt.