Hanna Järver: “Till nya skivan har jag haft vissa moves som jag utgått ifrån”

Att ta ett bibliskt ord och använda det som grund för att göra en cool pop-hit är det ingen annan som ens försökt göra förrän ordkonstnären Hanna Järver släppte sin senaste singel “Manna Manna”. Ordet manna kommer ursprungligen från den föda Jahve enligt Bibeln lät regna ned från himlen under israeliternas uttåg ur Egypten. Numera är det även namnet på Hannas första singel från det efterlängtade albumet som släpps i början av nästa år.

Kan inte du berätta lite om ditt första musikminne?
– Jag kommer inte ihåg första första grejen men däremot när jag precis köpt mina första hemmastudio-grejer. Då visste jag verkligen ingenting. Jag hade spelat in lite i en studio med en kille innan men då hade jag bara sjungit. Jag var 17 och hade fått för mig att 3an i gymnasiet skulle jag göra det som mitt projektarbete, att skriva och spela in massor med låtar och sen ha en konsert.
Jag fick hjälp att komma igång och lära mig grunderna. I början var det bara kul, när allt är nytt kändes det hela tiden som ”gud vad bra, här är en låt till” Det är inte alls som nu. Men jag hade en väldigt bra start tycker jag. Första gången som jag spelade dem låtarna live, hade jag styrt upp en konsert och det var jättemycket folk, det var skitkul.

När du lyssnar på låtarna nu, hur känns det då?
– Det beror lite på. Jag kan lyssna på dem och höra det för vad det är. Jag vet var jag var då och vad jag kunde men det kanske skulle vara lite jobbigt att spela upp dem för någon. Då skulle jag skämmas. 

När började du skriva?
– Det första jag skrev var ihop med min bror, jag sjöng och han spelade. Jag i 9an och vi höll på med det projektet till gymnasiet. Jag gick musik/estet då men tänkte att jag skulle bli rättspsykiater.

Rättspsykiater?
– Jag vet inte jag hade en period där jag läste jättemycket om mördare och hemska historier, kollade bara på thrillers. Men det gick över.

Det känns som ord och text betyder mycket för dig, varför tror du att det är så?
– Jag tror att det är för att jag alltid haft det ganska jobbigt att uttrycka mig. I gymnasiet framförallt började jag bli rädd för att prata inför folk, blev stressad av situationer med mycket människor. Jag kände mig frustrerad av att inte kunna sätta ord på saker i tal. I text blir det ett helt annat sätt att formulera sig på och berätta något, vilket jag upptäckte ganska tidigt. Här kan jag säga något, även om jag inte kan göra det på samma sätt i andra sammanhang så här i texten finns det rum för mig.

Har du alltid lekt med ord?
– Innan skrev jag på engelska och då tog jag mig väldigt mycket friheter. Nu i efterhand känner jag ofta att ”hur vågade jag stå och sjunga det här”? Jag googlade ord som en nu kan fundera på om de verkligen passade i sammanhanget.Om en lyssnar på det första jag släppte på svenska och sen jämför med det jag släpper nu så är det ganska stor skillnad. Där skriver jag och leker inte på samma sätt. Jag vet inte varför jag skriver såhär, det är väl så att när en gör något mycket så utvecklar en ett slags hantverk. Men det har aldrig varit ”nu ska jag göra den här grejen” utan det har alltid bara blivit och utvecklats av sig själv.

Vilket är det bästa nya ordet du kommit på?
– Jag vet inte, men manna, hela den texten känns ju lite skum och kryptisk. Igår skulle vi repa den för första gången och jag skulle läsa texten högt för att de skulle kunna köra, det var många ”eh vad sa du?”

Visste du vad manna var när du skrev texten eller tänkte du mest att det var ett skönt ord att ha i munnen?
– Jag visste faktiskt vad det var.

Hur kommer det sig?
– Haha jag vet inte, om en har lite bibelkunskaper så vet en vad det är. En kan nog ha hört det i andra sammanhang med.

Vad handlar singeln om?
– Jag tycker att det är så tråkigt att prata om sådant. Det känns som en gjort något lite komplext och sen när en ska förklara det blir det jätteenkelt och tråkigt. Det är väl en slags 25-års Anthem.

Anthem eller kris?
– Ja lite både och. Lite som jag uppfattar mig själv och alla runt omkring.

Vad är en autobahndiva?
– Alltså jag syftade nog faktiskt på mig själv? Det var nog lite en kontrast mellan Bromsten och Bandhagen. Jag var kattvakt i somras och åkte mycket mellan de platserna. Sedan ett slags alter ego som egentligen inte existerar som är ute och turnera. Så, det är jag.

Vad är det bästa med att göra allting själv?
– Det bästa är att inte behöva kompromissa. Nu när jag gjort skivan har jag varit väldigt fri och inte haft påtryckningar från något håll. Jag trivs väldigt bra ensam. Det positiva är väl att det går att göra sin vision fullt ut. Nu har det ändå varit 1,5 år där jag suttit och skrivit själv så mot slutet har jag väl känt mig lätt galen. Det är ju en gammal klyscha att en måste må dåligt när en gör musik men jag tror att det är lite så. Om en ska göra något som ska betyda något. Det har varit ganska kämpigt. Men det finns verkligen för och nackdelar, men jag stör mig lite på att det ska ses som något prestigefyllt att göra allting själv. Mycket bland kvinnor för att en vill ta tillbaka kontrollen och inte jobba med män. Om en vill göra så tycker jag en ska få det men ofta är folk ”gud vad duktig du är” snarare än ”vad bra musik du gör” Det har råkat bli så för jag trivs med det.

Vad kommer först, text eller melodi?
– Jag brukar skriva så mycket text som möjligt innan jag går in i studion. Det är lättare att få associationer på andra ställen. Jag skriver mycket fragment och sen i studion plockar jag av det vad som passar in. Jag är väldigt rörig i min process. Jag gör aldrig en melodi först och sen skriver text.

Vad kan vi förvänta oss av den nya skivan?
– Det är hemligt, namnet med. Men den är klar och mixas just nu. Den släpps inte förrän nästa år så just nu gör jag lite PR-grejer, är involverad i mixprocessen och så. Det känns skönt för jag har varit instängd så länge. Jag är rastlös och det är första gången jag suttit och jobbat med något så länge. Det har varit så tyst också. En stor kontrast från innan då jag i princip skrivit en låt och om folk tyckte om den så har vi släppt den som singel.

Saknar du att vara ute och spela?
– Ja, verkligen.

Att tycka att det är jobbigt att stå framför folk, har det gått över nu?
– Jag gillar inte att prata. Jag är väldigt känslig för stämningen i rummet. De bästa gigen jag gjort har varit när det varit fullt av folk. Det värsta är när det är lite folk. Det blir så deppigt när en ska spela och så kom ingen. Men får jag bra energi kan jag ge bra energi. Jag är ingen som pratar mycket mellan låtar. Att prata inför folk och att spela är helt olika saker.

Vad lyssnar du på för musik själv? Lyssnar en på sin egen?
– Nej, eller jo jag lyssnar sjukt mycket på mig själv, haha. Nej men jag har gått omkring med mig själv i headset och tänkt att ”det där ska jag ändra, det där ska jag göra om”

Är du trött på din egen röst?
– Ja gud ja, men jag lyssnar ju inte på mig själv på samma sätt som på annan musik, jag lyssnar bara på mig själv i arbetssyfte. Annars har jag lyssnat mycket på Haims nya skiva. Den tycker jag är svängig. Till nya skivan har jag haft vissa moves som jag utgått ifrån och tänkt att “den här måste en kunna applicera på de flesta av låtarna”