Jonas Lundqvist: Från Game till idag

Jonas Lundqvist har nu efter 3 soloalbum kommit att bli ett namn allt fler känner till. Senast under våren har han blivit utsedd till en av Sveriges 50 bäst klädda män av tidningen Café och nyligen släppt låten Mamma med tillhörande video.

Personligen kom jag först i kontakt med Jonas Lundqvist när jag någon gång under gymnasiet, för ca 6 år sedan, snubblade in på Jonas Game på Spotify. Bland annat fick New city love och ADHD en plats på många av mina listor. Inte förens på senare dagar förstod att den låt jag kommit att tycka om, “Det finns ett rum i Göteborg” av Jonas Lundqvist, kom från samma person. Vi tog kontakt med Jonas för att lära oss mer om honom.

Screen Shot 2016-05-28 at 14.37.03

Screen Shot 2016-05-28 at 14.38.39
Bilder från musikvideon till låten “Mamma”

Vad skulle du säga är skillnaderna mellan Jonas Game och Jonas Lundqvist. Du skrev ju exempelvis på engelska då, och nu på svenska?
Det är nog den största skillnaden. Jag blev så trött på engelskan. Jag kände att det ändå inte blev bra, att det inte betydde någonting. Jag ville skriva på svenska för att skriva om vissa specifika saker och för att kunna bättre gestalta. Nu är jag nästan helt ointresserad av språk. Jag tycker nästan att desto mindre ord man sätter in i musik just nu idag, så blir det liksom mer, man kan projicera mer saker som lyssnare. Men sådant där ändras alltid. Idag tycker jag att språket är mindre viktigt, men imorgon kan jag tänka något helt annat.

Jag är inne i något stim. Rent kreativt har det aldrig känts så lätt som nu

Jag lyssnade på en tidig intervju från  2008 där du berättade att det inte var någon skillnad på att göra musik då, som under dina år på högstadiet. Är det så även idag?
Ja, det har alltid varit ungefär likadant. Men det håller på att förändras nu. Jag är inne i något stim. Rent kreativt har det aldrig känts så lätt som nu. Det bara kommer melodier hur lätt som helst, bara till mig hela tiden — jag vet inte vad jag ska göra med det. Det är kul, livet är bra.

I samma intervju pratade du om hur det är att skriva ensam. Hur tänker du kring att vara soloartist idag?
Jag tycker det är kul. Jag känner mig inte lika ensam när jag gör det längre, då var det mer ensamt. Jag brukar kuna fixa bra människor runt omkring mig när jag väl spelar in det sedan. Så det känns bara lätt och bra. Nu för tiden känns det lätt att vara själv. Jag behöver inte fråga någon annan om saker längre. Jag litar på det jag väljer ut, jag litar på att det jag tycker är bra, är bra. Jag bryr mig inte om någon second opinionDetta är något som har kommit med tiden, det brukade inte vara så.

Du kallas ibland politisk i din musik? Hur tänker du kring musik som plattform för politiska budskap?
Om man ska säga såhär — politik är alltid kul. Det är alltid kul att sätta in viktiga saker i ett flyktigt sammanhang. Populärmusik är ju väldigt flyktigt och det är just det som blir kul. Att vara politisk i något som kanske bara är aktuellt i en månad.

Samtidigt tycker jag det nästan är oundvikligt att framstå politisk idag.  För tio år sedan behövde man kanske inte säga högt att man var emot rasism men nu måste man säga det högt. Samhället har ju blivit så sjukt. Att folk måste säga det är ett tecken på vart vi är på väg. Det är samma som att säga att jag är feminist. Jag ska inte behöva säga det högt egentligen, det ska bara vara så. I och för sig har det väl alltid varit så, mer eller mindre, att människor har behövt stå upp för sig och medmänniskor. I det större perspektivet har det alltid funnits där. Det har alltid krävts. Men nu liksom brinner det i ens eget hus.

Jag är mer intresserad av det individuella. Vi alla bär ju ansvar. Många höjer rösten och skriker att folk är dumma hit och dit. Jag tycker det är intressant och på något sätt lite underligt. Man måste ju börja med sig själv. Jag har aldrig gjort något för någon annan på det sättet, för att de ska få det bättre. Jag ser mest bara till mig själv. Det är ju intressant att man förväntar sig att människan är god. Helt plötsligt ska jag stå och skrika att samhället går sönder fastän jag inte gjort något för någon annan, inte gjort något för att motverka det egentligen.

Har du någon personlig favorit av dina låtar, eller någon som betyder lite extra?
Jag gillar ju Den som ser havet väldigt mycket. Mest att den bara kom till. Den kom så lätt, lättare än andra. Jag gillar ju när jag slipper jobba. Det är dock inte alltid så att de bästa låtarna är de som bara kommer. Man kanske tänker det, eller hoppas det, men det är alltid olika.

Vi ser dig först nu i helgen på Debaser Medis under Brooklyn Brewery Mash. Hur känns det att spela tillsammans med Maria Andersson och Highasakite?
Tänkte att det var på måndag. Men det är ju på lördag och det ska bli skitkul. Highasakite vet jag ingenting om, men Maria har jag dock känt länge. Vi har en liknande historia i och med banden. Jag tycker att hon är grym, så det ska bli skitkul!

Vad händer framåt för dig nu annars?
Jag ska spela en massa i sommar, men annars ska jag bara ligga på soffan och sova. Folk tycker ju det är så himla provocerande det där, när man inte är lönsam.

Läs mer om arrangemanget och gratis-konserten ikväll här: Brooklyn Brewery Mash