Junip

José González har gått från att spela i metalband till doktorandstudier i biokemi till att bli en hyllad singer songwriter. Nu är han och hans band Junip tillbaka med sin andra skiva.

Junip är ett band som låter musiken ta sin tid. Efter att José Gonzáles, Elias Araya och Tobias Winterkorn började spela tillsammans i slutet av nittiotalet skulle det dröja tolv år innan debutskivan Fields släpptes. Däremellan kom studier, sidoprojekt, solokarriärer och barn i vägen för bandet. Men med tiden kom viljan och möjligheten att låta soundet långsamt växa fram.

– Vi har aldrig tyckt att vi inte finns, säger José. Men det har gått väldigt långa perioder där vi inte repat, spelat in eller spelat live.

När bandmedlemmarna träffades i Göteborg i slutet av nittiotalet spelade José och Elias i samma hardcoreband. Vid sidan av bandet började de att spela låtar som José hade skrivit hemma på sin gitarr. Efter ett tag sbestämde sig de för att pröva låtarna som trio och bjöd in Tobias Winterkorn som spelade orgel och synth. Det blev början på Junips långa resa. Namnet Junip var det Elias som kom på, men José säger att det inte betyder något speciellt.

– Vi tyckte att det lät bra och såg bra ut som logga. Men inte mer än så.

Det sound som bandet sakta men säkert sökte sig fram till är mörkt och skirt, melodiöst och melankoliskt. Med influenser från både soul och psykedelisk pianomusik har Junip skapat ett sound som rör sig mellan experimentella synthsolon och mjuka discotoner. Låtarna är förankrade i en mörk bas men svävar sedan iväg i både skira melodier och skramliga trummor. José har tidigare beskrivit musiken som någonstans mellan ett tyskt jazzband och ett afrikanskt popband, men säger att de inte tänker så mycket på vad de har för stil.

– Vi har bara spelat och tagit det för vad det är. Vi har intereflektera vad det är för stil. Men vi har ju våra favoritartister och våra favoritlåtar. Det är mycket från sextio- och sjuttiotalen, soul och latinamerikanskt. När vi producerar brukar vi även referera till vissa låtar, det kan vara någon låt med Nina Simone, Curtis Mayfield eller Bo Hansson.

Tobias Winterkorn, José González och Elias Aranya. Foto: Klara Andreasson
Tobias Winterkorn, José González och Elias Araya. Foto: Klara Andreasson

– För den som inte känner till oss sedan tidigare brukar jag börja med att beskriva vilka instrument vi spelar på – akustisk gitarr, orgel, trummor, synthar och percussion. Stilmässigt är det en blandning – från folkrock till kraut och psykedeliskt.

Junips andra skiva heter bara Junip. Något som skiljer sig från traditionen att döpa debutskivan efter namnet på bandet eller musikern.

– Vi kände att vi ville ha något enkelt. Den första skivan hette Fields och vi sökte därför ett ord med liknande känsla. När vi började titta på omslag insåg vi att vår logga och namn var perfekt. Därför blev det Junip. I musikvärlden är det ju vanligt att det är den första skivan är självbetitlad, men vi tyckte att det var kul att det blev den andra.

Efter att Junip släppte Fields åkte bandet ut på en extensiv världsturné. Något som José tror utvecklade dem både som band och som musiker.

Det kändes annorlunda när vi skulle börja skriva låtar till den andra skivan. Det lät bättre snabbare. Vi hade blivit bättre på våra instrument helt enkelt.

Inför Junip har de två singlarna Line of Fire och Your Life Your Call släppts tillsammans med varsin musikvideo. Musikvideorna till låtarna hänger samman och blir tillsammans till en berättelse om undanträngda känslor och begär. Bakom videorna står den lika skickliga som egensinniga dokumentärfilmaren Mikel Cee Karlsson, som även står bakom dokumentären om José González, The Extraordinary Ordinary Life of José González. José berättar att de pratat lite löst om känslan i låtarna, men att Mikel i princip fick fria händer.

– Från början var det av praktiska skäl vi bestämde att videorna skulle hänga samman i två delar, eftersom vi var tvungna att spela in dem samtidigt. Men det var Mikel själv som tolkade båda låtarna till en story. Jag har tittat på videorna utan musiken och jag tycker verkligen att de kan stå på egna ben; hans tanke var att det skulle bli som en liten kortfilm. Jag tycker att det var väldigt kul att han vågade ta upp de ämnen som behandlas i videorna. Det är ämnen som finns underliggande hos oss, men som man knappt kan förstå. Det är kul, men det är en mörk humor.

Efter att skivan släpps ska bandet ut på turné igen. I Sverige spelar de bland anant  på Way Out West i sommar.

– Nu har vi ju två skivor att spela låtar från vilket känns bra. Vi har jobbat mycket med vårt liveset och kommer vara sex personer på scen. Det kommer bli kul!

När det kommer till framtiden säger José att nästa skiva nog blir en soloskiva. Men att han tar det som det kommer.

– Jag vill bara fortsätta att göra musik i lagom dos. Ha kul. Och må bra.

Bandets andra, självbetitlade, album Junip släpps den 22 april på skivbolaget City Slang.